Fast
Hejkon Bacon kan inte vänta tills det blir morgon på riktigt utan väcker Pontus
medan det fortfarande är mörkt. Pontus stönar men det bryr hon sig inte om, det
är ju hon som gör jul och bestämmer hon att det är jul så är det.
”Jag
kan inte knyta om du snor runt hela tiden” suckar Pontus och då står Hejkon
Bacon still i nästan en halv minut innan hon bestämmer sig för att en julrosett
inte behöver vara ordentligt knuten. Hon sladdar på trasmattan i hallen, får
fäste precis innan hon dundrar in i köksdörren.
”God
Jul, God Jul” skriker hon när hon far in i Alice rum och skuttar upp i sängen.
Alice gnyr och vänder sig bort när Hejkon Bacon trampar runt på henne. ”God Jul
sa jag” ylar Hejkon Bacon och buffar till Alice så att hon är tvungen att
vakna. Alice blinkar och sen skrattar och gråter hon samtidigt. Hejkon Bacon
slickar bort tårarna och snor runt i Alice famn.
”Pappa,
Pontus, det blir jul!” skriker hon. Och då suckar Hejkon Bacon belåtet och
kurar ihop sig i Alice famn. Hon klipper med ögonen och känner hur trött hon
blev av allt julande och så somnar hon.
När hon
vaknar luktar det jättegott. Pappa har sprungit till kiosken och köpt
falafeltallrikar till alla fyra. Och Hejkon Bacon får sitta i soffan igen.
”Men
bara idag” säger pappa.
”Och på
skolavslutningar och födelsedagar” säger Alice.
”Och
påsk och midsommar” lägger Pontus till och så skrattar de alla. Och äter.
”Bästa
julmaten nånsin” säger Pontus och väger på stolen.
”Fast
sillen…” suckar pappa.
”Nä
pappa, det är också djur och vi har lovat Hejkon Bacon.” säger Alice. ”Eller du
kanske inte vill heta Bacon längre?” Men jo, det vill hon för det rimmar
fortfarande så fint.
När det
är dags för julklappsutdelning ställer Alice fram sin blomma som Hejkon Bacon
pyntade. Fast blomman syns nästan inte när de lägger alla klappar runt
den. Två av paketen är till Hejkon
Bacon.”Jag skrev glad istället för god jul” viskar Alice till Pontus när Hejkon
Bacon öppnar paketet med bonaden, ”för att han inte ska tänka på att människor
tycker det är gott med grisar.”
Av
Pontus och pappa får Hejkon Bacon ett kuvert, det är svårare att öppna än ett
paket så Alice får hjälpa till. ”En resa till…” ljudar Alice och sen börjar hon
klappa händerna så att pappa får läsa klart ”…gården så att du får hälsa på din
mamma.” Och då blir Hejkon Bacon så glad så hon råkar bita Pontus när han vill
dra med honom till rummet men Pontus bara skrattar och verkar inte komma ihåg
att Hejkon Bacon lovat att aldrig mer bitas. På rummet drar Hejkon Bacon fram
Pontus rosetthalsduk, hon vill vara julklapp igen. Och det får hon. Och Alice
blir lika glad igen.
”Världens
bästa julklapp” skrattar hon och kramar sin gris.
Åååå, han får träffa mamma! Fint slut =)
SvaraRadera