lördag 23 december 2017

Första julen som småbarnsfamilj

December månad, eller hela adventstiden egentligen, brukar för mig vara en period av bakning och godistillverkning, ljuständande, mys och kreativitet. Inte mycket av det i år inte. Ett tag tyckte jag verkligen att det sög, det måste erkännas, och jag hade lite känslan av att jaga adventsmys. Ni hör ju själva, "jaga adventsmys", hur mysigt blir det? Turligt nog insåg jag innan hela december var över vad jag höll på med och då bestämde jag mig för att försöka strunta i hur det har varit tidigare och bara ta dagarna en i taget. Anledningen till att det är annorlunda i år är ju att något underbart har hänt under det gångna året - Söt föddes. Så december fick bli en månad som de andra, full av Söts upptäckarglädje och bus och med massor av gos och mys. Och, precis som övriga månader, även med dagar när jag mest kände mig trött och längtade efter att Söt skulle sova middag så att jag också skulle få sova och dagar då Söt nästan inte alls var intresserad av mig för för hen var tokfrustrerad för att hen inte kunde det där som hen ville kunna och bara övade och övade.

Det roliga och, när man tänker efter, ganska självklara som hände var att då började de där mysstunderna dyka upp lite här och där som av sig själv.

När inte Söt leker med Snögubben och Julmusen så firar de i år vid havet. Tavlan målade jag i högstadiet och på något vis gillar jag känslan i den fast jag totalt misslyckades med att återskapa klippan och havet på det sättet jag hade tänkt mig. Sedan vi flyttade hit har tavlan fått stå på lite olika ställen och agerat bakgrund åt andra saker.
Vi tog faktiskt upp kartongerna med julpynt från källarförrådet och jag plockade ur adventsljusstakarna och lite julpynt. Efter några jular på liten yta så trodde jag att jag skulle njuta av att pynta högt och lågt här med allt men det känns så onödigt att ställa fram en massa fina grejer som Söt inte får utforska. Så vårt hem pryds med två juliga mjukisdjur, lite kartongpynt, bjällror, en träbit som jag gjorde som pynt för något år sedan och en egenhändigt ihopknåpad julbock. Min julbock får hen visserligen bara klappa fint i sällskap med mig men de andra sakerna får hen greja med och för kartongpyntets del innebär det att livet efter jul blir i sopsorteringen.

En morgon vaknade vi och när Söt uppfordrande sa sitt "pöpöpö" för "dra UPP persiennerna" så fann vi oss titta ut på virvlande snöflingor och en vit värld. DenDär skulle inte till jobbet så vi stannade i sängen i flera timmar, åt frukost där och busade. Det kändes som en liten egen ö som jag kunde ha stannat på hela dagen; kura under täcket, kramas hud mot hud med Söt, busa och hämta in mer mat när en blev hungrig. Fast plötsligt tyckte Söt att det var dags att göra något annat och klättrade glädjestrålande ned från sängen med "fötterna först". Detta som jag upprepat så många gånger börjar sitta. Fast om något lockar extra mycket så är det fortfarande huvudet som kommer först, och en mamma som kommer efter och hugger tag i sprattlande ben.

Det var härligt att se hur de hade öst på med dekoration på scenen och hur de använde sakerna i de olika låtarna. Även inläggets första bild är från konserten och visar en liten del av scenen.
Söt och jag drog iväg till en konsert för bebisar, som visade sig ha jultema, och det var en glädje att se hur Söt satt där och bara njöt av musiken och storögt tittade på uppträdandena. Och mitt i alltihop tog hungern över så det blev till att amma där på golvet, Söt vant klistrad vid bröstet men med ögonen fortfarande på uppträdandet.

Ibland har vi tänt de två ljus vi har. Från rljusstake med pyntade ljus och adventsfika varje söndag till två ljus och ingen ordning på om de tänds på en söndag eller ej. Funkar det med.

Och en kväll när jag gick den korta vägen till affären så stannade jag till och insåg att det blev verkligen så otroligt vackert här i området som jag hade hoppats på den oktoberkvällen när jag satt i mörkret med en sovandes Söt i famnen och hade adventslängtan.



Till och med att frosta av frysen kan ge julkänsla. Det var inte tänkt som en barnaktivitet men Söt är väldigt fascinerad av frysen och de kalla sakerna därinne och blev jätteglad när jag rev ut allt. Att det sedan blev spännande snö gjorde ju inte saken sämre och hen fick sitta och leka med det tills det blev för blött. Själv kunde jag inte hålla mig från att göra en minisnögubbe. Måste erkänna att jag var lite sugen på att spara den, fatta känslan av att öppna frysen mitt i sommaren och där står ens lilla snögubbe.

Och med det vill jag, och min uppnosiga julbock, önska er alla en fin jul. Ta hand om er och era nära och kära.

Och från Söt, som just vaknade och också ville knappa på datorn, får ni denna hälsning:
5   o,y7 äPij
Äoooo’åi






onsdag 13 december 2017

Luciatåget som kom av sig

Har ni lussa för någon nu på morgon? Eller blivit lussade för? Söt är nästan helt lusse-redo redan vid sänggående då det sovs i ett vitt ullnattlinne. Min tanke var att rota fram ett rött band och, om Söt var på humör, så kunde hen och jag lussa för DenDär. Nu tyckte dock Söt att det var morgon redan klockan fem och då var i alla fall inte jag lussesugen och jag kan definitivt lova att DenDär inte var sugen på att bli lussad för. Turligt nog så somnade Söt om, efter lite bus och sedan nattlinnelöst hud mot hud-mys mellan oss föräldrar.

Tur då att det är andra här i hushållet som är mer på :-) Kanel lussar i vardagsrummet, det efter att jag insåg att den där stjärnan som jag tänkte att Söt skulle gilla fällde en massa glitter och kanske inte var så lämplig ändå. Lilla Björna ville vara pepparkaksbjörn och vem är jag att neka? Eller så iddes jag inte fixa något mer :-) Ett tag tänkte jag ta fram mitt pepparkaksmått med just björnform och kanske även baka en och annan kamel men landade i att det blir till att skära direkt från köpedegen och så skjuts in i ugnen. Ambitionerna i det här hushållet har drastiskt sänks kan jag tala om och på samma sätt som jag trivdes när vi valde att fira advent i veckorna sju så trivs jag nu när vi bara har två blockljus framme och adventsmyser när andan faller på. Just för att vi gör på det sätt som passar oss här och nu och inte låser upp oss på hur det borde vara eller tror att det vi gör nu måste vi alltid göra. Skön känsla.


söndag 3 december 2017

Sugen på att rensa ut hemma? Här kommer Söts önskelista.

Ungen här kan en massa men att prata eller skriva fixar hen inte än utan vi föräldrar har på eget bevåg satt samman Söts önskelista.
Våra glasögon är superintressanta så om du har några bågar utan glas i gömmorna så har du den perfekta presenten till Söt. 
Fler grytor/kastruller än du har användning för? Vi har egentligen så vi klarar oss men då Söt gärna plockar fram de små så står vi ofta där utan för i dem kokas det strumpor eller andra smarriga saker. Lite fler smågrytor/kastruller skulle alltså sitta fint i köket.
Söt älskar just nu att stoppa saker i varandra och öppna och stänga kartonger. Har du några stabila presentförpackningar som går att öppna och stänga så blir det en present i sig.


Och vill man vill ha tips på köpesaker så gillar han böcker med ljudknappar. Det behöver vara kartongsidor för hen läser väldigt inlevelsefullt :-)
Hen älskar även musik och att trycka på knappar så skulle man mot all förmodan hitta någon barnväldig, hållbar typ av musikspelare (med några olika musikstycken) så blir det en hit.