måndag 16 april 2018

Installationszon - äntligen!


Jag har saknat både att göra mina små installationer och att ha dem som blickfång men med större boyta så blev det svårt att få till de där avgränsade ytorna. Konstigt egentligen men det är som att fler saker tar ut varandra och ingen plats ges för blickfång. När så en kitschig taklampa skänktes bort på en fb-sida så hämtade jag den. Var den skulle hänga hade jag ingen som helst aning om men jag visste att det här skulle bli den plats där jag skulle leka och experimentera.

Först låg den undangömd ett tag och jag gick och klurade på vad jag skulle göra med den. En dag hittade Söt den och ville känna på pärlorna och när jag satt där och såg till att hen inte åt upp något så insåg jag det lätt gick att göra om lampan till en fönsterlampa. Bort med en av metallpinnarna och sladdtratten och vips så gick den att hänga i gardinstången. Här fotad en mulen dag innan en ny kontakt var ditsatt.
  
Jag hade funderat på att ta bort pärlorna och börja bygga nytt på stommen men med snön utanför så kändes det som iskristaller så de fick sitta kvar. Och när solen tittade fram så lös lampan även utan el :-)
Sedan ramlade jag över en papegoja som fick sin utsiktsplats på lampan och då kände jag glädjen bubbla i mig, kände att "nu, nu är jag på gång".
En snöig dag kände jag att nu ville jag ha vår så då satte jag fast blomstergirlanger. Och vet ni vad, de konstgjorda blommorna skrämde bort snön och lockade fram riktiga blommor ute ;-)
  
Just nu gillar jag lampan som den är men jag njuter även av vetskapen att jag kan göra om den när jag vill.















onsdag 11 april 2018

Fakeation - om att söka jobb som professionell latmask


För några månader sedan sökte jag ett jobb, ett jobb som enligt kravprofilen krävde en imponerande förmåga att dagdrömma sig bort till varmare breddgrader, oavsett yttre distraktioner. I arbetsuppgifterna ingick det att ta en tupplur, läsa en bok, lyssna på musik. Efter att då ha varit hemma med mitt barn i nio månader så kände jag att detta kunde vara en kul sak att göra under två veckor så jag knåpade ihop en ansökan. Nu fick jag inte jobbet men jag hade väldigt roligt när jag skrev det personliga brevet :-D


Hej!
Jag är en småbarnsmamma med förkärlek för bokläsande och dagdrömmande men med en niomånaders sötunge här hemma så det blir inte så mycket av någondera. Pekböcker kan i och för sig vara rafflande men ger mig inte riktigt den där avslappningen som jag vill minnas att läsning kunde innebära.

Att slappna av med jäktade resenärer runt mig känns som det skulle vara lätt jämfört med att försöka slappna av med en niomånaders klättrande på mig. Tupplurar var jag bra på redan innan barnet föddes, är en sådan där som leendes somnade i solen på tågperrongen när tåget var försenat. Och jo, jag älskar min unge och kommer säkert sakna ihjäl mig. Samtidigt vill jag gärna låta barn och barnafader få hänga utan en övervakande mamma och vad vore då bättre än att få stoppa fötterna i er sand och huvudet i en bok?
 


I jobbannonsen stod även följande: "Tjänsten är placerad i Stockholms innerstad. Ditt nio kvadratmeter stora kontor, som delas med en likasinnad kollega, är beläget i en anrik byggnad med Sveriges bästa kommunikationsmöjligheter. Interiören är inspirerad av Medelhavets stränder och erbjuder ett imponerande utbud av ergonomiska arbetsytor. Både kontorets utsikt och insyn är mycket god."

"Det är en sandfylld glaskub på centralen" utropade jag och när jag senare var förbi så såg jag att det mycket riktigt var så.

Tycker jag skulle ha gjort mig riktigt bra där :-) Fast jag är lika glad att jag fick fortsätta hänga med den där Sötungen :-)

lördag 31 mars 2018

Glad Påsk! (-semla)


Vi hade passionsfruktsgrädde kvar i kylen, semmelbullar kvar i frysen och lite påskgodis kvar i skåpet, då gjorde jag mig en påsksemla :-) Fyllningen består av hackad mandel, brödsmulor, passionsfruktsgrädde och lite florsocker. Locket fick bli öron, ögon, nos och svans. Som vanligt när Söt är i närheten så blir det att jobba snabbt så det där lilla extra uteblir. Fokuset verkade också ha uteblivit när jag tog resterande foton men så här såg påskharen ut bakifrån och från sidan.

Min hjärna har helt gått i spinn på semlor i år, även om inget har kommit upp på bloggen (än). När jag åt denna så märkte jag att jag var lite trött på semmelbulle så det här var nog årets sista. Men god var den även om hjärnan reagerade vid varje tugga på att det var vetebröd och inte sockerkaka i denna bakelse.

DenDär var inte sugen på semla så till honom slängde jag ihop en liten morotsodling. Vi hade färdig sockerkaka, choklad och en skvätt grädde så det fick bli lite chokladfrosting som slarvigt applicerades på sockerkakan.
Söt fick inget eget bakverk men smaskade på både min och DenDärs. Den ungen älskar verkligen allt som går att äta, inklusive dammtussar och kartong :-D

 
Glad Påsk på er!

lördag 10 mars 2018

Dagens diss

Vi har vänner på besök, de har sett repetitionen av Melodifestivalen och ville nu ikväll kolla på tv-sändningen via datorn. Söt var lite nyfiken på vad som hände på skärmen men ville sedan ned på golvet och verkade ganska oberörd av musiken. I en lite mer tempofylld låt frågade jag Söt om vi skulle dansa, något hen älskar. Och ja, dansa ville hen så upp i min famn och... slänga sig mot cd-spelaren för att få musik. Den där musiken från melodifestivalen räknades tydligen inte :-) Annat var det igår när vi grattade brorson bus på födelsedagen, då dansade vi oss varma till musik från tv-spelet "Just dance 2018". Jag ler och gläds över Söts musikpreferenser.

lördag 24 februari 2018

Önskelista för en ettåring

Det är inte klokt men den här krabatn vi har här hemma är snart ett år! Saker som hen gillar att göra är att springa, klättra, läsa böcker, lägga pussel och samla ihop och jämföra saker vi ser i böcker och som finns här hemma. Att vara på öppna förskolan ch hänga med de lite äldre barnen är också jättekul liksom att gå på babysim.

Kalas kommer det att bli, tre stycken då vi tror att det blir lite lagom med folk för att Söt ska tycka att det är kul. Frågor om presentönskningar har trillat in och jag tycker det är lika svårt som inför jul. Saker som går att spela på är jättekul men det kan lika gärna vara en igentejpad tändsticksask som ett instrument. Här kommer i alla fall ett försök till en önskelista, hittar man saker på loppis eller liknande så är det bara kul. Jag tänker att för att det inte ska bli dubbletter så kan man skriva en kommentar under inlägget och paxa något man vill köpa. Likadant om man kommer på något som inte står med här. Vi lovar att hålla Söt borta från bloggen så paketen får bli en överraskning på kalasen :-D

Böcker som jag vet kommer gå hem här:
Vi går på babysim av Moa Eriksson Sandberg
Böcker i kartong där man pekar och lyssnar, gärna med instrument och olika sorters musik. Dessa ska tydligen finnas hos Ica Maxi till ett bra pris.
Peka & titta : kroppen av Louise Tucker
Knacka på! av Anna-Clara Tidholm (med kartongsidor, vi har den med tunna blad och den är snart sönderläst)
Pyret fixar frukost av Sara Berg och Karin Frimodig (denna finns nog endast med tunna blad)
Böcker med tillhörande cd-skiva så att man kan lyssna på sagan.

Känner man till något spel som kan lekas med tillsammans med en ettåring så är det välkommet.

Järnväg i trä kanske kan vara kul nu.

Upplevelser: ordna ett litet äventyr. Än får man med minst en förälder på köpet.:-)

I övrigt tänker vi att Söt ska få någon form av springcykel eller bobbycar (vi tänker att vi ska försöka låta honom testa innan vi bestämmer vad vi ska köpa) att använda när våren kommer så ett litet bidrag till det är också välkommet men kanske inte lika kul att ge.

söndag 11 februari 2018

DIY leksaker



Innan Söt föddes så trodde jag att jag skulle göra många leksaker till mitt barn. Det har jag gjort men kanske inte på det sätt som jag tänkte mig. Jag såg framför mig tygböcker och andra finurliga saker och jag har ju gjort ju en skallra för ett halvår sedan (kommer på bloggen vilket år som helst) men mest gör jag saker som på bilden ovan... En morgon tände jag ljus och Söt blev helt kär i den rasslande tändsticksasken. Raskt fyllde jag en tom tändsticksask med lite linser och ris och drog några varv med packtejp.
Tejprullar är ju också väldigt intressant och när ens barn verkar få större räckvidd för varje sekund så kan det hända att man får lite oväntad hjälp med att fästa tejpen. Flärpar blev det men de var också spännande så det blev ju bra ändå. Tror det har spelats med denna ask varje dag nu och alltid med ett förtjust leende.

Och trots glädjen som detta ger här hemma så får jag ibland dåligt samvete över att Söt har så många sådana här tillfälliga, lätt ihoppysslade grejer och inte "riktiga" leksaker. Och då går jag in på en köp- och säljgrupp på fb och så hittar jag något som jag tänker är bättre än det hemmafixade. Visst går det hem ibland men oftast är det de hemmafixade sakerna som är mest uppskattade, tror det är för att de fyller ett behov som Söt visar där och då. Och det mest smidiga med dessa är att de så lät plockas isär och återvinns, när de inte längre är intressanta. Och trots att jag vet det, trots att jag ser att Söt är glad när vi fixar något rolig att leka med så slår det där dåliga samvetet till när jag minst anar det. Skum sak...


onsdag 7 februari 2018

Semla (typ)

Idag blev jag så sugen på en variant av semla som jag gjorde under semelsäsongen 2017 så jag letade mig in på bloggen för att se hur det var jag faktiskt gjorde. Förvånat konstaterade jag att det stod "opublicerad" på inlägget, jag har alltså inte delat med mig av detta till er.

Inspirationen till semlan kommer från när jag bodde i Göteborg. Där testade jag wienersemla och föll direkt. Efter några olika cafébesök insåg jag att sockerhalten verkade variera väldigt så jag höll mig till det café där jag först testade wienersemlan. Efter att nästan ha dött i sockerchock här i Stockholm så bestämde jag mig för att enklast var att köpa färdig smördeg och baka själv. Sedan läste jag på paketet om smördegsknyten med äpple och mandelmassa och så blev det ändå en egen variant av semla.

Jag blandade mandelmassa med lite smör och en drös grovhackad mandel så att jag fick en mjuk men formbar massa. Rullade rejäla kulor och la dem i mitten av ett hyfsat kvadratiskt smördegsark som jag sedan vek upp och nöp ihop i toppen. Gräddade det på 170 grader i cirka 20 minuter.
Ena dagen åt vi dem varma, supersmarrigt! Att den vispade grädden smälte fick man ta :-) Dagen efter åt vi dem rumstempererad och det var också gott men inte lika gott som de ugnsvarma. 
Råkar du ha lussekatter kvar i frysen så kan du göra semlor av dem också.

fredag 2 februari 2018

Vad göra när barn och barnafader är iväg?

När barn och barnafader för första gången är iväg på babysim utan mig så känns det i magen. En del av mig vet att de klarar sig bra men en del av mig skriker och vill bums bege sig dit för att också vara med. Det är så dubbla känslor, jag vill att de ska få tid själva men jag vill inte missa någon tid med mitt barn, älskar att upptäcka världen tillsammans.

Häromdagen bakade Söt och jag kaka och hen vispade och slickade och tog sedan ett bad :-) Efter badet sprangs det ut till köket och pekades uppfordrande upp mot kakan samtidigt som det plockades smulor som låg kvar på stolen. Dagarna när det lätt går att avleda är förbi, nu minns Söt så väldigt väl och vet vad hen vill och just den gången var det att ha mer kaka. Jag som hade tänkt att detta med socker skulle få vänta och så har jag av bara farten erbjudit en slick av det jag själv äter även om det är sött. Men jag tror det blir bra ändå, det söta är bara då och då och matglädjen finns där som grund att stå på.

Men vad har nu babysim och kakbak med varandra att göra? Jo, anledningen till att jag inte är med idag är att jag ska till tandläkaren och tiden mellan att barn och barnafader begav sig och jag ska dra använde jag till att äta kaka till frukost och titta på "Det stora tårtslaget" på datorn. Och vet ni vad, de må göra fina tårtor men Söts och min kaka är ändå godast ;-) En variant av kärleksmums men med en massa kakao i, dubbel sats glasyr och, det viktigaste av allt, inget kaffe i. Idag pudrade jag lakritspulver på och undrar varför jag inte har kommit på det tidigare, så gott!
Nu ska jag ta och borsta bort chokladrester från tänderna och bege mig till tandläkaren.

lördag 23 december 2017

Första julen som småbarnsfamilj

December månad, eller hela adventstiden egentligen, brukar för mig vara en period av bakning och godistillverkning, ljuständande, mys och kreativitet. Inte mycket av det i år inte. Ett tag tyckte jag verkligen att det sög, det måste erkännas, och jag hade lite känslan av att jaga adventsmys. Ni hör ju själva, "jaga adventsmys", hur mysigt blir det? Turligt nog insåg jag innan hela december var över vad jag höll på med och då bestämde jag mig för att försöka strunta i hur det har varit tidigare och bara ta dagarna en i taget. Anledningen till att det är annorlunda i år är ju att något underbart har hänt under det gångna året - Söt föddes. Så december fick bli en månad som de andra, full av Söts upptäckarglädje och bus och med massor av gos och mys. Och, precis som övriga månader, även med dagar när jag mest kände mig trött och längtade efter att Söt skulle sova middag så att jag också skulle få sova och dagar då Söt nästan inte alls var intresserad av mig för för hen var tokfrustrerad för att hen inte kunde det där som hen ville kunna och bara övade och övade.

Det roliga och, när man tänker efter, ganska självklara som hände var att då började de där mysstunderna dyka upp lite här och där som av sig själv.

När inte Söt leker med Snögubben och Julmusen så firar de i år vid havet. Tavlan målade jag i högstadiet och på något vis gillar jag känslan i den fast jag totalt misslyckades med att återskapa klippan och havet på det sättet jag hade tänkt mig. Sedan vi flyttade hit har tavlan fått stå på lite olika ställen och agerat bakgrund åt andra saker.
Vi tog faktiskt upp kartongerna med julpynt från källarförrådet och jag plockade ur adventsljusstakarna och lite julpynt. Efter några jular på liten yta så trodde jag att jag skulle njuta av att pynta högt och lågt här med allt men det känns så onödigt att ställa fram en massa fina grejer som Söt inte får utforska. Så vårt hem pryds med två juliga mjukisdjur, lite kartongpynt, bjällror, en träbit som jag gjorde som pynt för något år sedan och en egenhändigt ihopknåpad julbock. Min julbock får hen visserligen bara klappa fint i sällskap med mig men de andra sakerna får hen greja med och för kartongpyntets del innebär det att livet efter jul blir i sopsorteringen.

En morgon vaknade vi och när Söt uppfordrande sa sitt "pöpöpö" för "dra UPP persiennerna" så fann vi oss titta ut på virvlande snöflingor och en vit värld. DenDär skulle inte till jobbet så vi stannade i sängen i flera timmar, åt frukost där och busade. Det kändes som en liten egen ö som jag kunde ha stannat på hela dagen; kura under täcket, kramas hud mot hud med Söt, busa och hämta in mer mat när en blev hungrig. Fast plötsligt tyckte Söt att det var dags att göra något annat och klättrade glädjestrålande ned från sängen med "fötterna först". Detta som jag upprepat så många gånger börjar sitta. Fast om något lockar extra mycket så är det fortfarande huvudet som kommer först, och en mamma som kommer efter och hugger tag i sprattlande ben.

Det var härligt att se hur de hade öst på med dekoration på scenen och hur de använde sakerna i de olika låtarna. Även inläggets första bild är från konserten och visar en liten del av scenen.
Söt och jag drog iväg till en konsert för bebisar, som visade sig ha jultema, och det var en glädje att se hur Söt satt där och bara njöt av musiken och storögt tittade på uppträdandena. Och mitt i alltihop tog hungern över så det blev till att amma där på golvet, Söt vant klistrad vid bröstet men med ögonen fortfarande på uppträdandet.

Ibland har vi tänt de två ljus vi har. Från rljusstake med pyntade ljus och adventsfika varje söndag till två ljus och ingen ordning på om de tänds på en söndag eller ej. Funkar det med.

Och en kväll när jag gick den korta vägen till affären så stannade jag till och insåg att det blev verkligen så otroligt vackert här i området som jag hade hoppats på den oktoberkvällen när jag satt i mörkret med en sovandes Söt i famnen och hade adventslängtan.



Till och med att frosta av frysen kan ge julkänsla. Det var inte tänkt som en barnaktivitet men Söt är väldigt fascinerad av frysen och de kalla sakerna därinne och blev jätteglad när jag rev ut allt. Att det sedan blev spännande snö gjorde ju inte saken sämre och hen fick sitta och leka med det tills det blev för blött. Själv kunde jag inte hålla mig från att göra en minisnögubbe. Måste erkänna att jag var lite sugen på att spara den, fatta känslan av att öppna frysen mitt i sommaren och där står ens lilla snögubbe.

Och med det vill jag, och min uppnosiga julbock, önska er alla en fin jul. Ta hand om er och era nära och kära.

Och från Söt, som just vaknade och också ville knappa på datorn, får ni denna hälsning:
5   o,y7 äPij
Äoooo’åi






onsdag 13 december 2017

Luciatåget som kom av sig

Har ni lussa för någon nu på morgon? Eller blivit lussade för? Söt är nästan helt lusse-redo redan vid sänggående då det sovs i ett vitt ullnattlinne. Min tanke var att rota fram ett rött band och, om Söt var på humör, så kunde hen och jag lussa för DenDär. Nu tyckte dock Söt att det var morgon redan klockan fem och då var i alla fall inte jag lussesugen och jag kan definitivt lova att DenDär inte var sugen på att bli lussad för. Turligt nog så somnade Söt om, efter lite bus och sedan nattlinnelöst hud mot hud-mys mellan oss föräldrar.

Tur då att det är andra här i hushållet som är mer på :-) Kanel lussar i vardagsrummet, det efter att jag insåg att den där stjärnan som jag tänkte att Söt skulle gilla fällde en massa glitter och kanske inte var så lämplig ändå. Lilla Björna ville vara pepparkaksbjörn och vem är jag att neka? Eller så iddes jag inte fixa något mer :-) Ett tag tänkte jag ta fram mitt pepparkaksmått med just björnform och kanske även baka en och annan kamel men landade i att det blir till att skära direkt från köpedegen och så skjuts in i ugnen. Ambitionerna i det här hushållet har drastiskt sänks kan jag tala om och på samma sätt som jag trivdes när vi valde att fira advent i veckorna sju så trivs jag nu när vi bara har två blockljus framme och adventsmyser när andan faller på. Just för att vi gör på det sätt som passar oss här och nu och inte låser upp oss på hur det borde vara eller tror att det vi gör nu måste vi alltid göra. Skön känsla.