”Ska du bo där jämnt?” suckar Alice när hon drar undan kappan
så att Hejkon Bacon blir synlig. ”Mina stövlar är jättefina men de är liksom
ingen säng.” Hejkon Bacon bara fnyser och bökar sig längre in i hörnet.
”Visa henne julpyntet” ropar pappa från vardagsrummet där
han håller på att sätta upp adventsstjärnan en vecka för sent.
”Titta här, den här har jag haft sedan jag var en liten
bebis och den här är din och du är ju fortfarande en liten bebis så du har haft
den lika länge.”
Har Hejkon Bacon julpynt? Hon som inte ens vet vad det är. Hon
lyfter lite på trynet och vänder ett öga mot Alice. Och där är den, en liten, liten
gris som äter något gott! Och en gris till men den grisen äter ingenting utan har
sällskap av en människa i röd mössa.
”Din gris äter gröt och min hjälper tomten, tycker du om
den?” frågar Alice och håller fram grisen så att Hejkon Bacon kan lukta på den.
Och hon tycker om den även om den där gröten är för hård för att ätas. ”Var
vill du ha din gris?” Hejkon Bacon vet precis var och nu sätter hon av in till
Alice rum, drar ned filten från sängen, bökar in den i ett hörn och buffar
sedan på Alice tills hon lägger ned grisen på filten. ”Konstigt ställe att julpynta
på” suckar Alice ”men om det gör dig glad så…”. Och Hejkon Bacon är glad, hon
lägger sig bredvid grisen och buffar och pussar på den. Då och då tittar hon på
Alice som fortsatter att ställa ut saker i sitt rum. Grisar. Konstiga hästar
som har horn och drar en vagn utan hjul. Människor i röda mössor som bär på
saker. Människor i röda mössor som läser sagor för barn och djur.
Nu förstår Hejkon Bacon! Människor älskar djur, det är djur
som julen handlar om och det är därför som hon är här. För att Alice ska kunna
läsa sagor för henne och bli glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett avtryck.