lördag 26 september 2015

Mera Monthly Makers

Natur var ju temat på månadens Monthly Makers och jag valde, liksom jag gjort från halvårsskiftet, att tolka det i ätlig form. Men det har faktiskt blivit lite annat gjort också som faller under naturtemat. DenDär och jag bor på en såndär adress som har en bokstav efter gatunumret, bara det att det inte är utmärkt på dörren. En tid har jag spånat på hur detta B ska se ut. Första valet var med inspiration av alfabetsböcker.

Men sedan såg jag Alicias bidrag på textiltemat. Jag har sett bankade blommor innan men det här var första gången som jag såg det i kombination med bokstäver. B som i blomma stämde ju lika bra som badboll så jag började leta vackra blommor. Insåg snabbt att det inte funkade med alla blommor. Trattformade blommor exempelvis fick en väldigt oblommig form när de var bankade. Försök nr 2 blev tråkigt tyckte jag då det inte förekom några färgskiftningar. Mitt försök att hjälpa till genom att lägga ett annat blomblad i mitten skapade mer lekiskänsla än något annat. Försök nr 3såg mer ut som ett kors, för få blomblad helt enkelt. Försök nr 4 kombinerades med några blad och såg fint ut tills jag började pilla bort bladet, antagligen för styva blommor och blad utan en massa växtsaft. Sedan verkade alla blommor ge upp inför hösten och då gav jag också upp. Men en massa regn följt av sol gav mig fler chanser och trots att det inte är några färgskiftningar i blomman så gillar jag den.
Blomman längst ned till höger kanske ska få sällskap av ett B och pryda vår dörr.

Men så hade jag ju hunnit testa en annan idé också, en som dök upp när jag såg vår argsinta gurka.  Den liksom skrek ju ut att den ville bli förevigad så jag skar helt sonika av en liten bit och använde som stämpel.

Buuuuu

Återstår att se vilket alternativ det blir. Eller om jag kommer på något helt annat.

fredag 25 september 2015

Soligt... (fotoutmaningen)

Soligt är det ju fortfarande då och då även om solens strålar inte värmer lika mycket som tidigare. Mössa och vantar är framplockade och får värma istället, vinterjackan får vänta än ett litet tag då höstjackan fortfarande funkar. 
Ser ni hur soligt huset till höger är? Inte för att det ligger vid regnbåges slut men det skimrade som jag kan tänka mig att den där krukan med guld skulle göra om man nu råkade ramla på den.

Att fota i motljus är kul tycker jag.

En molnig dag som aldrig blev ljus lystes plötsligt upp när solen var på väg ned. Innan och efter var det jämngrått.


När bladen börjar trilla letar sig solen in i träd och buskar. Och löven lyser solgula. Även om det känns vemodigt att hösten är på intåg så ser jag fram emot det fyrverkeri som växterna kommer att bjuda oss på.

Och om man saknar sommarsolen något alldeles förfärligt så kan man alltid göra sig en sommaräng och äta upp den :-)




Här ser du vad som är soligt hos andra.

måndag 21 september 2015

Ät upp trädgården (Monthly Makers)

Att tolka natur i något ätbart kändes först oövervinnligt svårt och jag funderade på att lägga ned det hela. Allt jag lagar mat av kommer ju från naturen så hur skulle det gå att göra något extra av det?

Sedan fick vi en drös ätbart med från DenDärs föräldrar och jag ville ändå göra något. Först täljde jag en fågel av en morot. Eller man kunde se att det var en fågel om man visste att det var en... Den åt jag upp medan jag klurade på något annat. Faktiskt var det DenDär som, tillsammans med en ström av andra djur, sa "fjäril" och med den väldigt sällan använda mandolin som vi har så gick det faktiskt.


Fjärilen består av polkabeta, morot och purjolök. Trädgården fick bidra med en vacker ätbar krasseblomma. Den egna ruccolan är däremot redan uppäten så det fick bli köpe. Under ruccolan ligger purjolök, riven polkabeta och fetaost.

Och så den där mattolkningen även av tidigare teman, den som inte kom igång förra månaden utan tar två teman på en gång, i samma maträtt.

Pappret i fråga är rispapper. Första gången jag åt det fanns det bara i asiatiska affärer men nu hittade jag det i min vanliga mataffär. 

Tidigare har jag fått receptförslag muntligt på knapphändig svenska av butiksägare, nu stod det ett receptförslag på en massa olika språk på förpackningen. Fast jag gjorde en fyllning som jag var sugen på och kombinerade smakerna chili, ingefära, kokos, koriander och mango. 
Man skulle kunna tro att rätten är italiensk men detta är den ruccola, zuchini och tomat som fick fräsa runt lite i stekpannan innan den fick blanda sig med de kokta risnudlarna.

Rispapper i blöt, ett i taget så vill man äta knytena varma så är det en social middag där var och en blötlägger sitt rispapper för att sedan fylla det.

Fyllning på ett inte helt perfekt uppfiskat rispapper. Dessa rundlar var tunnare än de jag är van vid, första försöket resulterade i en hög som mest såg ut som en använd kondom... Men övning ger färdighet, försök nr 3 fiskade jag upp med två tänger och kunde på så sätt hålla isär rundeln bättre än det ni ser ovan.

Färdig att äta.
Februaris tema var ju återbruk och då höll jag som bäst på att få till det här i lilla lyan så jag visade upp hur jag hade kapat diverse möbler för att kombinera dem på sätt som passade oss där och då. De flesta grejerna är fortfarande grundläggande för hur det ser ut här hemma även om en del har flyttat runt och i vissa fall bort, den korta smala hyllan bor till exempel hos grannen.

Det ätbara återbruket som jag gjorde idag är faktiskt något som jag skrev om i ett annat inlägg för Monthly Makers. Ett återbruk av en restprodukt som var för god för att hällas ut, nämligen vattnet som blir kvar efter att rotsaker har ångkokats. Vi har ingen speciell (dyr) ångkokningsgryta utan en liten insats till en av våra vanliga grytor, dessa finns att köpa exempelvis här.
 
Efter upptäckten där i juli så har vi flera gånger använt spadet efter till exempel ångkokta morötter eller rödbetor till att koka glasnudlar i. Godast tycker jag att det blir när jag har en klick smör och lite salt i ångkokningsvattnet men det fungerar även naturellt. Vill man sedan återbruka en gång till så hällar man spadet i någon soppa som får ett extra smakdjup. Den här gången tyckte jag inte att smör och salt passade ihop med de övriga smakerna så jag skopade i kokosolja (med smaken kvar) istället. Och kokossmakande morötter blev lika goda som jag hade hoppats.


Ett annat ätbart återbruk som jag gillar, när jag är hos folk som har råsaftcentrifug, är att ta tillvara på det som blir kvar i centrifugen. Viktigt då att ta bort exempelvis kärnhus och sådant som man inte vill äta innan man kör ned frukt och grönt. Många av resterna passar superbra att slänga ned i en gryta, köttfärssås, bröddeg eller något annat som bara blir godare med lite frukt- och grönsaksfibrer.


Den 25:e september kommer alla att länka till sina bidrag här och på samma blogg kommer sedan en sammanställning att publiceras.

fredag 18 september 2015

Frukt... (fotoutmaningen)



I helgen som var hälsade vi på både mina och DenDärs föräldrar. Mycket gott åt vi på båda ställena. Hos DenDärs föräldrar gjorde jag en ny bekantskap, krikon. Enligt de andra så smakar de lite syrligare än plommon men jag tyckte de var minst lika smaskiga som blå plommon.


Många krikon blev det...


Och när vi skulle åka hem fick vi, förutom krikon, fylla väskorna med morötter, rödbetor, tomater och purjolök. Lyxigt.

Men jag blev så till mig av härligheten så jag missade att kolla bakgrunden fler gånger. På översta fotot drog jag duken åt sidan men inte tillräckligt så den syns på ett hörn. Nedan fotade jag korgen, efter första fotot la jag märke till hinken och flyttade på den, sänkte även kameran för att inte få med handtaget på kylskåpet. Perfekt kort nästa alltså eller...?
Nä för då fick jag ju med burkarna som jag inte hade lagt märke till första gången.

På många ställer ser man frukt ligga och ruttna. Jag förstår om man som fruktträdsägare inte hinner ta tillvara på allt. Ibland har jag plingat på och frågat om jag får plocka lite frukt.
Men hos en del behöver man inte ens plinga på för de har själva plockat upp och lagt ut i korgar. När jag gick förbi den här korgen på morgonen så var den full med plommon och bredvid fanns en korg full med äpplen. Jag tog några av de förstnämnda och hade en god promenad. På eftermiddagen fanns det bara ett enda plommon kvar. Tänk vad många vi är som har blivit glada när vi passerade där!
Och så kan jag ju inte låta bli att visa upp vår gurka, också den från DenDärs föräldrar. Den gurkan har en väldigt tydlig åsikt om detta med att bli uppäten...

I övrigt ser jag fram emot goda clementiner och apelsiner. Från barndomen är apelsinen en vinterfrukt men sedan en sommarsemester i Portugal så förknippar jag den även med sommar. Men tillsammans med nejlikor så blir den definitivt en adventsfrukt. Och eftersom vi kör DenDärs sjuarmade ljusstake som adventsljusstake så börjar vi adventsmysa redan i början av november. Snart dags alltså.





Här finns mer frukt.

lördag 12 september 2015

Såntdär "varför tänkte jag inte på det tidigare"-fix

När man bor på tjugofem kvadratmeter så känns allt nära på gott och ont. Snart är det ett år sedan jag började vara här. DenDär gjorde sig av med sådant som inte var praktiskt och tillsammans skaffade vi nytt. Eller nytt och nytt.. Sakerna var nys för oss men inte nyproducerade för vi har letat på loppisar. Mina pryttlar flyttade med allt eftersom och de och DenDärs pryttlar har snurrat runt lite i sin jakt på bra ställen att vara på. En del hittade sin plats direkt och en del har bott på olika mer eller mindre bra ställen. Skohornet är ett exempel på det sistnämnda. Det har tidigare hängt på hatthyllan, smidigt inom räckhåll för skopåtagning. Men när min anslagstavla flyttade dit så fick skohornet maka på sig. Ett skohorn står ju inte där man ställer det så ett tag utgjorde det snubbelvarning i hallen, ett tag dunkade det mot toadörren på ett enerverande sätt för att sedan förvisas till hallgarderoben där det tydligen inte trivdes utan försökte rymma när man öppnade den. Av haka-fast-kläder-och-riva-sönder-dem-orsak så ville vi inte sätta upp en krok vid ytterdörren.

Men så fick jag en såndär idé som, när den väl kommer, känns så självklar så man undrar var den har hållit hus. Jag gick och köpte mig en lådknopp vars medföljande skruv fick huvudet avsågat så att den funkade att skruva in i väggen.

Skohornet fick sig ett band och vips så hade vi en fin upphängning smidigt nära dörren.

Nära till metallslöjdbänken var det också under arbetets gång. Kökspallen fick extraknäcka som snickarbänk tillsammans med en lös tving. Det är verkligen guld att ha fått ärva en massa bra verktyg.

Så nu har vi en gul detalj i vår annars röda hall. Jag kan fortfarande bli fascinerad över hur många olika färger vi har plockat upp här utan att det känns rörigt. Fast mer om det en annan dag när jag har fotat lite mer.


fredag 11 september 2015

Nära... (fotoutmaningen)

Först skrev jag ett helt annat inlägg, ett om hur nära det blir till allt i en lya på tjugofem kvadrat. Men nu, såhär på väg i säng, började jag försöka fånga känslan av en annan form av nära. Den där när man kommer en annan människa nära både fysiskt och psykiskt, när beröringen blir ett samspel och något händer i både hos den som berör och den som blir berörd. Hos mig börjar det pirra i den kroppsdel som har kontakt, ett pirr som även kan överföras till den som jag berör. En del pratar om energier vilket för mig ger en bra bildlig förklaring av något jag inte riktigt kan förklara. Härligt är den i alla fall den där kontakten, att komma en annan människa så nära.




Önskar er alla en fin helg med härlig närhet.



Det där andra inlägget kommer under lördagen. Men innan dess kan man titta på andras bidrag hos fröken foto, eller kanske hoppa med själv.

fredag 4 september 2015

Tunn... (tankar om människor)

'Tunn' är dagens temaord i fotoutmaningen. Jag vet att det finns tusen tolkningar men min känsla landar hela tiden i den tunna linje det är mellan att vara en önskad människa och en oönskad. Vi matas med foton på, döda och levande, människor som flytt. Instängda i lastbilar, hopträngda på knappt flytande båtar. Och de som överlever finner att de är oönskade människor. Till skillnad från de turister som kommer andra vägar, de önskade människorna som skapar jobbtillfällen.

Jag kan inte förstå, och hoppas att jag aldrig kommer att tvingas förstå, hur vardagen ser ut när valet att fly på ett sätt som lika gärna kan betyda död som liv, framstår som det enda vettiga valet. Att fly och vara så ovälkommen. Är det en liten lättnad att komma fram och slippa våldet? Eller är bemötandet här bara en annan sorts våld? Oönskade och instängda i det som skulle vara friheten.

Jag har tur, jag är född här. Och när jag hade tröttnat på att stå och titta på stängslet så kunde jag lätt gå därifrån. För det var ju bara en basketplan som jag var inne på.
Men först fotade jag det här, ljuspunkter som framträdde i stängslets nät. Precis som vissa människor framträder som ljuspunkter nu när så många vill stänga och låsa om vår trygga ö. Låsa andra ute. Men det finns människor som säger ifrån, människor som gör något konkret. Jag är inte en av dem, orken räcker inte och det känns skit. Men någon dag, då ska jag vara en av dem igen.




Här finns andra tolkningar.