fredag 7 december 2018

När en julgranskula blev en soptunna som blev en jättestor polkagrisballong

... eller den långa processen som kan uppstå då man lärt sitt barn att fråga om att byta saker...
Söt har varit förundrad över julgranskulor så idag skulle vi inhandla en sådan. Efter att ha tjoat över den fick hen i butiken syn på en liten soptunna, tänk storlek som en papperskorg. "Tack, tack" sa hen och höll fram julgranskulan mot soptunnan med tecknet för "ge" Soptunnan kramades kärleksfullt ända tills den var betald och hen såg polkagrisballonger, då ville hen byta igen. Jag måste erkänna att jag inte delade Söts glädje när personalen sa att sådana fanns att köpa. Min lust att ta mig an den långa kön igen var obefintlig. Samtidigt hade vi tid, jag vill uppmuntra detta med att uttrycka sig och det var en situation där Söt faktiskt kunde få sin vilja fran. Det var i alla fall en lycklig unge som somnade i vagnen hållandes i påsen med ballongen och en trött mamma som önskade sig önskade sig en självkörande dubbelvagn :)
Hemma har det lekts med denna polkagrisballong, den har grymtat och fått träffa andra grisar.
Och senare bröts det ihop för att polkagrisballongen inte var en blå soptunna... Inte alltid lätt att ha så många känslor i kroppen.