söndag 26 augusti 2018

Lönnsirap hjärtar äpple


En smakkombination som jag älskar är äpple och lönnsirap och nu har jag fått till vad jag tror är den ultimata pajen. För många år sedan blev jag bjuden på en knäckig äppelpaj och fick receptet men då jag inte hittade det så letade jag fram ett liknande på nätet för att slippa freestyla måtten på ingredienserna.

Det är ett sådant där väldigt smidigt recept där man blandar smeten direkt i en gryta. Jag ersatte sockret med lönnsirap, använde en halv deciliter till att koka äpplena mjuka i och en halv deciliter i själva pajsmeten. Smarrigt är bara förnamnet.

För att göra en knäckig lönnsirapsmakande äppelpaj behöver man följande:
4-5 äpplen
1 dl lönnsirap
125 g smör
2 dl mjöl
3/4 tsk bakpulver

Skala och tärna äpplena. Låt dem puttra med 1/2 deciliter lönnsirap tills de är hyfsat mjuka. Ös upp i en pajform. Använd samma gryta till att smälta smöret och rör i resterande lönnsirap. Blanda mjöl och bakpulver och rör sedan ned det i grytan. Ös upp över äpplena och skjuts in i ugnen. Efter cirka 15-20 minuter på 200 grader bör pajen ha fått en fin färg.

Jag tycker den är godast som den är. Vaniljsås, glass eller grädde tonar ned smaken av lönnsirap vilket jag tycker känns så ovärt när man nu har lagat sig en sån smarrig paj :) 


onsdag 1 augusti 2018

Nyckelhålsmärkt soprumsfynd

Min Söt, liksom många andra barn, gillar nycklar. För flera månader sedan råkade jag ta trappan ner när det byttes till säkerhetsdörr hos grannen. Snabbt en trappa upp igen för att hämts skruvmejsel, jag fick nämligen gärna ta det nyckelhål som satt på den gamla dörren. Denna skatt har jag sedan ruvat på medan jag försökt få tag i en nyckel.
Söta nyckelringen bidrog min mamma med. 

Med en sådan fixad och en träbit som någon dumpat i soprummet hade vi så gårdagens höjdpunkt fixat: borra! Jag borrade och Söt stod bredvid och gjorde extra ljudeffekter :)
Sedan skruvade vi i en halvtimme, jag med skruv och Söt utan då allt stoppas i munnen. När vi var klara lekte vi en stund och pratade borr och skruv länge.
Jag har alltid varit fascinerad av barns driv i att lära sig saker och att se det på så här nära håll är fantastiskt. Vi har kört med ytterst lite tecken men Söt snappar det och kombinerar det med att göra ljud, visa grejer och visa bilder från böcker. Samt uppfordrande/uppläxande "eeeeÖÖÖ" när hans mamma inte fattar utan gissar fel. :)