tisdag 28 november 2017

Freudianska knoppar

I vårt vardagsrum finns en väggsnutt som är som gjord för bokhyllor så vi gjorde som de tidigare invånarna och placerade två bokhyllor där. På den ena bokhyllan valde vi att ha dörrar för att dölja mindre rogivande förvaring och slippa damma lika ofta. Den övre dörren slog dock i glasrutan på balkongdörren så jag skruvade bort knoppen och testade lite olika varianter av öglor smyckade med befintliga pärlor. Föll för detta som är ett loppat armband som jag hade som julgranspynt för något år sedan.
Nu bor jag ju inte längre granne med den underbara och stora Erikshjälpen så detta att ta sig till en loppis för pärlletande blev ett för stort projekt mitt i allt kartonguppackande. Och sen så kom ju Liten och då kan man lugnt säga att jag inte längre tänkte på inredning. :-)

När jag började tänka igen så insåg jag att små pärlor var en synnerligen dålig idé när det finns ett barn som vill känna och smaka på allt. Och med tanke på att ett av Söts (ja, nu byter hen namn igen här på bloggen) intressen är att öppna allt som går att öppnas och plocka ut allt som går att plocka ut så kändes någon form av låsanordning smart.

I ett helt annat projekt här hemma så sågade vi av topparna på kvastskaft (så kan det gå när man vill ha rundstång men inte ids ta sig till byggvaruhuset) och mitt i Söts och min lek med dessa så insåg jag att de vore perfekt att använda till bokhyllorna. Efter leken sandpapprade jag lite.
Och pillade resår genom hålen.
 Och vips så hade jag skapat små snoppar...
Inte riktigt hur jag hade föreställt mig det kan en ju lugnt säga. I brist på andra idéer så tänker jag att det funkar och att om en inte tittar för noga så tänker en (förhoppningsvis) inte på dem.
Desto mer nöjd blev jag med dekortejpen som jag satte på två av de öppna hyllplanen. Det är samma rulle som jag använde för att dölja en skarv på kylen i förra lyan. Nu hittade flodhästarna hem även här.
De nedersta hyllorna är för de saker som det är ok att Söt pillat med själv. Jag har några småbackar framme med hens leksaker och resten stoppar jag i den här större backen. På så vis kan jag byta lite grejer när jag märker att det är saker framme som inte längre intresserar henom. Ibland kryper hen dit och plockar med sakerna, hittar något hen vill ha och tar med det därifrån. Fascinerat står jag och tittar på, en sån koll redan.

Hen når även hyllan över och där har jag lagt ett pussel och böcker med kartongsidor. Själva hyllplanet ska jag fästa med vinkeljärn så att hen inte ska tippa det på sig och bokhyllan ska vi fästa i väggen.

Att jag fick ändan ur och fixade k(s)nopparna är tack vare att Monthly Maker har tema böcker denna månad. Jag hade en drös andra idéer men landade i att använda temat som dragkraft i något jag behövde få gjort. På ett sätt har jag all tid i världen, på ett annat så fylls dagarna till bredden av Söt och allt annat tar en halv evighet att fixa. Ingen klagan dock, bara ett konstaterande varje månad när jag börjar klura på temat direkt den femte och så går det en dag eller två och sen är det plötsligt slutet av månaden och sista dagen för inlämning.

EDIT: Och idag, 2017-12-03, så fick den där Söt upp dörren ändå. Envis liten unge det där :-)

onsdag 22 november 2017

Nu kör vi!


I måndags vaknade vi till en vackert vit värld. Ungen och jag tog en storögd promenad och hen kände på snön. Igår morses låg snön inte bara kvar utan det virvlade runt stora flingor. DenDär frågade om vi skulle lyssna på julmusik och jag var på, det blev härliga engelskspråkiga julsånger som vi gick här och sjöng med i.
För en och en halv vecka sedan, på fars dag, funderade jag på att återuppta vår tradition med att fira advent i sju veckor (härstammar från när vi bodde på tjugofem kvadrat och använde den sjuarmad ljusstaken som adventsljusstake). Kom sedan på att ljusstaken är någonstans i källarförrådet så det fick vara.
Fast pepparkakor, lussebullar och (helg)skinka har vi redan ätit när vi hälsade på mina föräldrar över alla helgona. Pepparkakor bakar de året runt och vi hade med lussebullar som farsdagspresent. Jag hade även gjort några mindre varianter, så man kumde äta flera, och gjort fyra olika sorters fyllning. Chokladfyllning i saffransbullar var gott! Bullfatet såg häftigt ut men jag glömde totalt bort att fota så ni får se ett foto på fikaprovianten på hemresan.
Och här hemma har vi druckit glögg och ätit skumtomtar, lingon verkar vara årets smak. Glöggen var inget särskillt, skumtomtana lite smaklösa men ändå goda.

Återstår bara att få upp adventsbelysning, det ser jag verkligen fram emot. Fast inte lika mycket att rota fram kartongen i källarförrådet :-)

När börjar ni fira?

söndag 12 november 2017

Favorit i repris och gårdagens för tidiga firande

 

Nu är jag inne på andra året då mina föräldrar får mor- och farsdagspresenter från Unicef. Det jag vill fira dem för är just att de finns där för mig och då känns detta att ge andra föräldrar möjlighet att finnas där för sina barn som bästa sättet. Enkelt att ordna är det också, man handlar i nätbutiken och väljer vilken bild man vill ha och så hämtar man gåvobeviset elektroniskt. Antingen kan man skriva ut det eller så kan man, om man firar på distans, skicka det via epost. Är man ute i lite mer god tid kan man få det tryckt för en tjuga och skickat till sig själv eller mottagaren.
Här hemma finns det ju också en pappa och det firade vi redan igår. I fredags kväll stängde jag och Ungen in oss i köket och förberedde lite. Som sjumånaders så har man ju inte så koll på detta med dagar men att vi gjorde något spännande, det hade hen total koll på. Vi tog fram fina glasassietter och kände på dem länge och väl. Och staplade kakor, och la några på golvet :-) Ljuset är gjort långt innan Ungen ens tillverkades och var, tillsammans med tre andra, tänkt till en fest som aldrig blev av så det plockade jag fram nu. Grundlig hjälp med att öppna och stänga kartongen det låg i fick jag och sedan undersöktes ljuset. När jag kom åt pillade jag bort guldsiffran och formade om den till en sol, smidigt med vax på det sättet. Sedan fick jag hjälp med att pilla bort solstrålarna så de fick jag sätta dit några gånger. :-)
Och när vi kom in i köket på lördag morgon för att fixa det sista så var det en förväntansfull Unge som direkt mindes att här var något spännande. Sju månader är ju en ocean av kunskap som inhämtats och erfarenheter som gjorts men ändå blir jag överraskad ibland över hur "med" hen är.

Efter denna sötefrukost drog jag och Ungen iväg på eget äventyr så att barnafadern fick lite hett efterlängtad egentid.