Hon håller upp klänningen mot det bleka vinterljuset. Röda blommor mot
ljusgul botten. Hämndens sötma känns redan, den här kommer att visa honom hur
mycket hon bryr sig om hans nojiga beskyllningar. Som om lite sommarkänsla
skulle hindra vinterns intåg. Hon drar den över huvudet och den faller ned runt
hennes kropp. När hon snurrar runt kan hon höra Ninas ”fiiiiin mormor”. Nina
som ska ha tomteklänning idag i sitt livs första lussande tillsammans med
dagisbarnen. Hon gick i och för sig på dagis redan förra året men då somnade
hon i sin pappas famn innan lussetåget hann börja.
Barnens prat hörs ut i matrummet trots fröknarnas hyschande. Lamporna
är släckta och föräldrar och andra vuxna trängs på stolar och golv. En del ler
och verkar förväntansfulla, andra sitter med mobilen och verkar mest vilja vara
någon annanstans. Bakom henne sitter Anders och försöker sura över hennes
klänning men glädjen över luciatåget smiter ut i ett leende.
”Natten går tunga fjät runt gård och stuva…” Åhörarna skrattar till
när något ivrigt barn klämmer i med ett ”tipptapp”. Hon spejar efter sin
tomteflicka men ser henne inte. Lucior överallt. Någon enstaka tärna och även
två stjärngossar. Och så alla tomtar. Och där är några pepparkakor. Och där…
”Men… Skulle hon inte…” viskar
hon till sin dotter.
”Fråga inte” blir det sammanbitna svaret.
”Vi hade ett litet sammanbrott i morse.” säger Ninas pappa medan han
böjer sig fram för att kunna viska i hennes öra. ”Vid frukost frågade Nina var
paketen var som hon skulle dela ut och när hon fick reda på att det inte fanns
några paket grät hon så att hennes knäckemacka nästan mjuknade.”
”Och sen skulle hon vara lucia men då hade vi ju inte köpt någon särk
så vi fick snabbt dikta ihop om de tre pepparkaksgubbarna och pepparkakslucian.
” och nu ler även Stella.
”Tänka på klappar vid så unga år” skrockar Anders, ”Jag säger då det, henne är det gott
gry i, hon kommer att gå långt”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett avtryck.