Tolfte december

”Nu är det jul igen och nu är det jul igen och julen varar väl till påska. Nu är det jul igen och nu är det jul igen och julen varar väl till påska.” gastar han medan han pillar veken genom ljusformarna. Hon ler mot honom över stearinet som badar vattenbad, det röda färgpigmentet sprider sig allteftersom stearinet smälter.

”Det är något visst med att tillverka julklappar, jag känner mig precis som när jag var liten och fick hjälpa far och farfar.” säger han. ”Det var inte sant och det var inte sant för där emellan kommer fasta. Det var inte sant och det var inte sant för där emellan kommer fasta.”

Fast hon inte kände honom då kan hon se honom framför sig, så ivrig att få hjälpa till, viljan att visa sig stor. Precis som Lukas gör så fort de ses. Lukas ja, det ska bli kul att se vad han säger när han öppnar sin julklapp i år.

”Kan jag ta stearinet nu?” frågar han och hon nickar. Medan han pytsar ut det i formarna går efter en glasburk och decopagelimmen. Först det genomskinliga för att få fast fotot som hon har skrivit ut. Sedan börjar hon dutta på det frostade limmet runt omkring, det påminner lite om när snön ligger mot fönstren.

”Vad gör du?!?” grymtar han och hon slinter med penseln, duttar på tröjan istället. ”Den där bilden kan du ju inte ha fattar du väl!”

”Jag tycker den är jättefin. Jag tänker fylla burken med julgodis men när de har ätit upp godiset kan de använda burken som ljuslykta. ”

”Men en strandbild… Inte undra på att han inte kommer hem när du håller på sådär och ger bort sommar i julklapp.”

”Nu får du ge dig!” Hennes röst som en bassångare. ”Du tror allvarligt att han lägger ned firman bara för att jag klistrar det här fotot på en burk?!? ”

”Det är i alla fall dumt att utmana ödet!”  Ljusformarna välter när han slår näven i diskbänken, den röda ljusmassan bildar sjöar. Tyst tittar de båda på hur sjöarna börjar förenar sig. Så vänder han sig om och med långa steg lämnar han köket.  

”Ute faller SNÖ” börjar han och rösten spricker lite när han tar i som värst, ”i spiltan Blacken står och äter lugnt sitt hö när ljudet honom når. Att selen lyftes ner och framför släden snart med oss han sedan sig beger iväg med väldig fart. Bjällerklang, bjällerklang, hördes dingle-dång. Flingor som nu virvlar om i munter VINTERsång.” Ljudet mattas lite när han slänger igen dörren till sovrummet.

”Så börjas det igen” suckar hon.