Åttonde december

Glögglasen klirrar när hon tar fram dem. Han rynkar på nästan där han står och sniffar över glöggkastrulen. ”Päronglögg känns inte så juligt” tänker han ”men det är så mycket nyordning överallt”.

”Vad mumlar du om?” frågar hon när hon kommer in för att ta ut lussekatterna som har spridit saffransdoft från micron.

”Tror du att Oskar hade känt igen julen idag?” Hennes hand stannar på vägen till micron medan hon funderar på hans fråga.

”En hel del har ju såklart hunnit ändrats på fem generationer men grunden skulle han allt känna igen, det tror jag nog. Tänk vad glad han skulle bli över att släkten fortfarande driver företaget han startade.”

”Ja, där skulle han nog också känna igen grunden men tror du han nånsin skulle kunna föreställt sig att företaget skulle bli så stort?

”Det har ju till och med vi svårt att förstå. Och alla era släktingar sen, jag har fortfarande inte lärt mig vem som är vem. Det är tur att ni valt att inte fira jul alla tillsammans, det skulle ha varit förargligt att inte kunna tilltala människorna med namn men ännu mer att tilltala någon med fel namn.” grimaserar hon och han skrattar.

”Inte ens jag vet vem alla kusiner och tremänningar är, för att inte tala om bryllingar och…. ” Hans panna rynkas och sen ruskar han på huvet. ”Jag vet inte ens vad det heter efter det men det finns gott om alla sorter” och nu börjar även hon att skratta. ”Kommer du ihåg för några år sedan när det kom en person som vi aldrig hade hört talas om och sa att han var släkt med oss och ville vara del i familjeföretaget? Fast han inte riktigt visste vad vi gjorde”

”Ja, vi fick allt lära oss en hel del om släktforskning då när han berättade för oss om hur det förhöll sig med alla familjer. Jag blev lite sugen på att forska lite på min familj också men vi är ju så vanliga jämfört med er.”

”Men din familj är ju en del av min nu, med dina bröder som jobbar som stand in.”

”Det är ganska otroligt faktiskt, ni är ju inte alls lika. För det första är de smala och den ena är ju rödhårig medan den andra har mer din hårfärg.”  

”Det var längesedan vi fick överge det där med look-alike. Efterfrågan bara ökar hela tiden så får vi ju ta in alla som har den rätta inställningen. Och med ett prickfritt utdrag ur belastningsregistret. Det är jag glad över att pappa inte behövde uppleva. Men det är ju tyvärr nödvändigt numera. En sån olycka vill jag aldrig vara med om igen, bara tur att vi kom på honom innan något mer allvarligt han hända. Kan du tänka dig att låtsas vara jultomten för att locka med sig barn?” och han ser ut att vara gammal nog för att vara sin egen far när han uppgivet skakar på huvudet.

”Ja, ibland undrar man var mänskligheten är på väg, det är inte bara vädret det är galet med. Men det var verkligen tur att hans kollega återvände till kontoret för att hämta sin väska, barnet hann ju aldrig förstå att något var fel utan pratade ju bara på om tomten och pepparkakor.”

”Vilket påminner mig om vad vi höll på med, ska vi ta och tända det andra ljuset nu innan glöggen kallnar?”