söndag 1 december 2013

Ett försök till adventskalender, del 1


”Står du nu där igen?” säger hon och suckar sådär som om hela världens ansvar vilade på hennes axlar.
”Ser du, nu har alla fönster stjärna eller ljusstake. Det känns inte rätt, det är för tidigt.” Hans suck ligger inte långt efter hennes i uppgivenhet när han blickar ut över husfasaden på andra sidan gatan. Små gluggar av ljus, varför känns det inte hoppfullt?  ”Jag önskar…”
”Varenda kväll har du stått där och önskat, till vilken nytta?” En snökula trillar nästan av fönsterbrädan när han vänder sig om för att titta på henne. Hur ska han få henne att förstå? Kalendern kanske säger att det är första december men vädret… När de var och handlade saffran idag så lekte löven tafatt i de friska vindarna. Och sen lussebullsbak.
”Det bara blir så… så fel… det blir det… fel…”
”Det blir vad det blir, som alltid.” Hennes förkläde frasar när hon vänder sig bort från honom och även han vänder sig om, blickar åter ut i höstkvällen. ”Kom och hjälp till istället” slänger hon till honom över axeln innan hon försvinner runt hörnet, antagligen på väg till köket av glögglukten att döma. Han skakar snökulan innan han ställer den till rätta, ser flingorna dansa över släden och granskogen. Vilken tur att den inte gick i golvet, den är en av få saker han har kvar från sin farfar. Leende minns han gåvan och förmaningstalet. Farfar ville alltid verka så sträng och ordningssam men i grunden var han lika lekfull som alla andra i familjen.
 ”Bullarna är fortfarande ljumna” skrattar hon nöjt från köket, ”kom nu så dricker vi lite glögg och tänder första ljuset”. Stämman så ljus men han vet att även hon är orolig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett avtryck.