”Vi måste ha en stor gran så att vi får plats med allt pynt!” Han slår
ihop händerna så att det skakar i granskogen som har ställts ut vid affären.
”Måste du verkligen ha allt pynt i år igen?” suckar hon och mimar med
i svaret.
”Det blir inte en riktig jul om inte alla får vara med.”
Hon vänder sig om och
begraver näsan i närmsta gran, ”det här är riktigt jul” tänker hon och andas in
barrdoften. Det är spännande med olika sätt att fira jul, det tycker hon också.
Hos vissa familjer har hon i hemlighet önskat få stanna kvar, fira jul tillsammans
med dem. Fått dra i de där smällkaramellerna som låg vid varje tallrik. Eller
följt med alla sjungande människor som vandrade fram på gatorna. Att försöka
slå sönder piñatan
hade också varit kul. Eller få följa med på mässa. Och så all mat, tänk att få smaka
på alla olika länders julmat. Men det blir ju inte så mycket tid att verkligen umgås
och lära känna folk när man reser i jobbet. Egentligen har hon inget emot mängden
av julpyntet utan det är mer berättelserna om varje pynt som blir jobbigt. ”Visst är den här surfande tomten underbar!
Den fick jag med mig från Australien. Åh, den som ändå fick surfa… Åh, de här
bjällrorna minns jag, gör du? De fick vi av en liten pojke i Skottland. Han var
så söt och visade mig att mönstret på bandet var samma som på hans kilt. Och
den här granen, den fick jag av en kvinna i Zimbabwe. Hon hade hört att vi har
granar i Sverige så hon hade gjort en av samma typ av pärlor som hon gjorde
alla de vackra halsbanden, ja just ja du fick ju ett sånt halsband i julklapp
det året.” Hon ruskar på huvudet för att
få berättelserna att tystna. ”Typiskt att jag hör dem även när han inte
babblar” mumlar hon och böjer sig ned för att knyta skon som inte har snören.
På vägen upp får hon med sig en kvist, den ska hon sätta i vatten bredvid
sängen så hon kan lukta på den närhelst hon vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett avtryck.