Tjugofjärde december

”Kanske skulle jag inte ha lämnat vidare riktigt än” funderar Anders när han kommit fram och börjar förbereda turnén. ”Men lite skönt ska det bli att slippa. Blir det för tråkigt kan jag ju alltid hoppa in någonstans. Beslutsmakten ligger ju fortfarande i vår gren av släkten tack vare Johan. Och Nicklas. Undrar vad reaktionerna blir, men all pr är ju bra pr sägs det så de kanske slår försäljningsrekord. Då får de allt uppgradera för det börjar se trångt ut redan i år” funderar han vidare medan han övervakar lastningen. ”Men gröna jular… Det blir att ställa om produktionen. Bort med skidor och pulkor och in med nått annat. Vi får sätta pr-avdelningen på det. Marknadskrafter är ju marknadskrafter så företaget kommer nog att klara sig.”

”Vad säger du Rudolf?” frågar han sin kollega. ”Blir det till att byta från medar till hjul jorden runt nu?

”Det underlättar ju helt klar logistiken.” svarar Rudolf. ”Men det får allt bli utan mig, jag lägger också av. Det här har liksom varit din och min grej och även om jag alltid har gillat dina barn så blir det inte riktigt samma sak. Men jag är glad över de här åren, tänk vad nära det var att jag slutade när de trakasserade mig och nu är jag arbetsledare.”

”Påminn mig inte, då blir jag bara på dåligt humör. Men vi fortsätter väl att hålla kontakten?”

”Bara jag slipper hälsa på dig i värmen, det gör jag verkligen inte om. Ge mig lite kyla och lav så trivs jag som bäst. Men nu tycker jag att vi drar iväg. The grand final som de säger på tv.”

”The grand final” säger han för sig själv när de lyfter, ”den är för dig Oskar” och han tittar upp på stjärnorna och undrar om alla förfäderna finns där någonstans och kan se hur långt de har tagit företaget. Kringförsäljningen av pynt var verkligen en snilleblixt, nästan lika stor som Oskars idé att konkurrera ut julbocken. De naiva kusinerna från landet hade aldrig tänkt på det, istället slet de ett helt år för en klutt gröt och lite smör. Men Oskar, han förstod sig på människor han. Habegäret och viljan att överglänsa varandra. Och att knyta an till seden att slänga in ett vedträd genom att kalla paketen för julklappar var också ett smart drag. Vedträn blev ju ingen rik på men önskelistor däremot. Ja, kul har det varit att leda företaget. Och lukrativt. För säga vad man vill om julgröt och vedträn men inte betar det hyran. Eller Ferrarin heller för den delen.

”God Jul, Merry Christmas, Hyvää Joulua, Frohe Wiehnachten, Joyeux Noël, Gesëende Kresfees.” ropar han ned över jorden, ”Hohohahaha ”