Sjuttonde december

”Härmed utmanar jag dig. Välj ditt vapen” säger han och håller fram en vippa och en trasa.

”Försten som har dammat färdigt får en pepparkaka” hojtar hon, hugger tag i vippan och sprintar in i sovrummet. Skrockande tar han med sig trasan till vardagsrummet, det är väl egentligen inte klokt att bete sig såhär på gamla dar men det blir så mycket roligare.  Kanske lite slarvigare också men ändå bättre än helt ogjort filosoferar han medan han tar upp en ram för att damma av den. Så svårt att tänka sig att barnen har varit såhär små, eller för den delen att deras barn nu är vuxna med egna liv. Den enkla silverramen bredvid dammar han extra försiktigt. Tänk att de har hållit ihop i 43 år, det är ganska otroligt när man tänker efter. Nog för att han tyckte att jag hade fått den vackraste tösen men att tänka så långt fram det gick bara inte. Och vad mycket som har hänt på den tiden. Idag går väl inte ungdomarna ut och dansar på det sättet längre. Om de bara förstod vad de missar, att våga bjuda upp och kanske få sista dansen och sedan få följa flickan till dörren. I bil om man hade haft turen att få låna. Det var allt några gånger som han hade följt henne innan han tog mod till sig och frågade om han kanske fick bjuda henne på konditori. När kakor fortfarande hade namn som gick att uttala och inte sådana där kakmakaroner och kupkakor och allt vad det nu heter. Tänkt ändå så mycket olika mat man har fått smaka på, undrar om man nu har smakat på allt eller om barnbarnen också kommer få uppleva detta att få känna en smak för första gången. Som apelsinen, detta soliga klot med sin alldeles speciella smak.

Hon gick i gymnasiet när de träffades vilket hade imponerat på honom som bara hade fortsatt till yrkesskola. Men så hade han ju också framtiden utstakad för sig i familjeföretaget men ändå, gymnasiet… Hans egna ungar gick ju där allihop och vidare också till universitet, det kändes fortfarande stort att tänka på. Och så mycket som har hänt med det tekniska, från de fantastiska mobila telefonerna som nu tycks gigantiska till dagens minidatorer som också går att ringa ifrån.  Och tv-apparater som sitter direkt på väggen. Tänk när televisionen kom, inte för att man såg så mycket pga alla störningar men det var ändå magiskt. Att kunna titta och inte bara sitta samlade och lyssna. Mer teknologiskt kunde det ändå inte bli. Och sen kom färg-tv. Och datorer. Han minns fortfarande hur frågan om de skulle köpa in en dator hade delat företaget i två delar, ja det fanns personer som aldrig mer pratade med varandra. Att nu tänka sig det utan datorer, ja det går bara inte. För att inte tala om all produktutveckling som har följt med.

”Klar!” skriker hon men börjar sedan skratta när han nyvaket blinkar mot henne. ”Har du inte kommit längre?”

”Fastnade i gamla minnen.” säger han och rodnar lite. ”Om hur det var när vi träffades och hur det är nu, med all teknik och så.”

”Men då tycker jag vi tar och sätter igång den där tekniken och så sätter vi oss och tar en mugg glögg, du kan få dela min pepparkaka. Men bara om du lovar att damma klart sen.” skrattar hon.  

”Tänk att vi har en alldeles egen hushållsnisse, vem skulle kunna ha trott det.” säger han och går för att trycka på on-knappen.