måndag 16 december 2013

Sextonde december



”Idag känner jag verkligen inte för att göra något alls.” säger Eva och gäspar smittande.
”Vi kanske skulle ta lite julgodis så att vi piggnar till.” säger han när han har grimaserat klart och så viftar vagt i riktning mot kylskåpet. ”Fast jag känner mig fortfarande full av socker sedan igår. För att inte tala om golvet.” Med en gemensam suck tittar de båda ned på golvet som bär klibbiga spår efter gårdagens godistillverkning.
”Jo, men roligt var det.” säger hon med ett tillkämpat leende.
”Ja, Lukas är verkligen påhittig och så fin han är mot Nina, hon avgudar honom verkligen.”
”På tal om Lukas, han kan verkligen inte förstå varför han måste vänta tills han blir vuxen innan han kan gå in i företaget. Hörde du vad han sa igår när han visade sin önskelista?” Och nu drar leendet med sig ögonen i sin lek i hennes ansikte. Ett leende lika smittande som gäspningen nyss. ”Jo, han frågade” fortsätter hon när Anders skakar på huvudet, ”varför han inte kan få börja jobba redan nu för då hade han inte behövt skriva en lista, då hade han kunnat lägga in det i datorsystemet på en gång.”
”Ja han är då för härlig.” säger Anders och skakar på huvudet. ”Men egentligen så vore det nog bara bra att få in även barn för de tänker så mycket bättre.  Såhär i efterhand kan jag bara inte förstå att ingen verkligen såg leksakskatalogerna innan Benjamin kommenterade det för några år sedan. Han hade ju frågat även när han var liten men då var det ingen som riktigt lyssnade, det var ju som det var och alltid hade varit. Men tänkt att ingen av oss vuxna reagerade på att fotografen gick in och styrde upp vid varje plåtning. När barnen kom in i rummet så började de ju leka som de ville men när fotograferingen skulle börja så lät det alltid ’Du där i rosa klänning, ja just du sötnos, här är din bebis så kan du laga lite mat till henne.’ och sen ’Du killen där med det coola håret, du kan leka lite med den här häftiga bilbanan. Kanske kan bilarna krocka lite så det syns vilken fart det är.’ Ja, det känns verkligen som det är dags att lämna över till yngre förmågor.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett avtryck.