Tjugoandra december

”Vad god sillen är” säger Johan och petar bort en glitterslinga som envisas med att återvända till hans tallrik där hela familjen sitter samlade i föräldrarnas vardagsrum för sitt årliga julfirande.

”Och visst är det fint?” strålar Lukas, ”jag och Nina har hjälpt till att duka och pynta. Jättepyntat!”

”Jo jag tackar jag” mumlar Stella och föser undan en garntomte som håller på att drunkna i hovmästarsåsen.

”Hrmmm” säger Anders.

”Har du satt i halsen pappa?” frågar Benjamin och får alla att titta på Anders som rodnar.

”Du ser verkligen inte ut att må bra, du håller väl inte på att få feber” säger Stella.

Anders skakar på huvudet och fäktar med armarna åt detta befängda påstående, han sjuk?!

”Han håller på att få en hjärtattack!” skriker Johan och håller redan mobilen i handen redo att ringa 112.

”Ska han dö?” frågar Lukas och darrar på rösten. Nina börjar gråta, senapskladdiga bestick trillar ned på mattan när hon klättrar över till sin mammas knä men renderar ingen uppmaning om att vara försiktig.

”Ingen ska dö här” säger Eva ”och du lägger på luren” beordrar hon i riktning mot Johan. ”Att du alltid ska vara så dramatisk.” suckar hon mot Anders. Varför kan du inte bara säga att du vill kliva åt sidan och undrar om något av barnen kan tänka sig att ta över?” Och nu ser Anders nästan ut som om han skulle få en hjärtattack, här har han övat in ett sånt fint tal om vikten att hålla ihop inom familjen, ett riktigt gripande tal om han får säga det själv, och så ska Eva förstöra allt för honom. Han ska just till att säga henne detta när Stella och Johan börjar fnittra.

”Ska vi berätta?” säger Stella och buffar till Johan.

”Gör det du.” fnissar Johan.

”Nej, du.” Och de är åter fem och sex år och har en jättehemlis som de både vill och inte vill dela med sig av.  

”Vi ska gifta oss i sommar!” frustar Johan.

”Alla fyra” hojtar Stella.

Lukas är den som fattar först och han börjar hurra, Nina hickar bort en sista rest av gråten och tittar sig vaksamt omkring.

”Dubbelbröllop” skriker Eva och välter ut musten när hon försöker krama båda sina barn samtidigt. Anders, fortfarande sur över att ha blivit snuvad på sitt fina tal, ler också.  

”Och Nicklas och jag har pratat” säger Johan när sorlet har lagt sig lite, ”om att vi gärna kliver in tillsammans. Vi hade i och för sig tänkt att du skulle hålla ut i några år till men vi kan väl starta redan nästa år?” Johan höjer ögonbrynen när han tittar på Nicklas.

”Visst, vi har ju ändå tänkt ett sommarbröllop så vi kommer ju vara hemma från smekmånaden i god tid.” svarar Nicklas och de båda ler mot varandra.

”Vad bra!” utbrister Eva samtidigt som ger Anders en spark på smalbenet.

”Bra” ekar han medan han gnider sin fot mot det ömmande benet.

”Så nu stannar företaget i familjen” skrattar Stella och Lukas börjar hurra igen.

”Jag värmer glöggen!” utbrister Anders och hans stol vippar nästan baklänges när han reser sig.

”Redan? Men vi har ju inte ens börjat med varmrätterna.” säger Eva men Anders har redan försvunnit in i köket.  

 ”Äsch, strunt i honom” säger Benjamin, ”han reagerar som en barnunge vid minsta förändring. Jag trodde aldrig att han frivilligt skulle lämna över till någon annan utan att styrelsen skulle få tvinga honom att avgå när han inte längre kunde sköta jobbet. Och nu undrar han vad världen ska säga om er två men han kommer över det.” Benjamin sträcker sig över bordet och kramar Johans axel. ”Tack för att du tar det, jag kanske inte verkar bry mig men jag vill gärna att företaget stannar i familjen, bara jag slipper ta det ansvaret.” ”Tack du också!” säger han vänd mot Nicklas och ger även hans axel en tryckning.