måndag 2 december 2013

Andra december





År 2013 hade hittills varit som vilket annat år som helst. Januariresan var lyckad som alltid och de njöt som vanligt lite extra av vetskapen att de betalade betydlig mindre än alla de som åkte iväg över jul och nyår.  Hon hade både glatt sig åt och samtidigt blivit lite generad över den uppmärksamhet hon fick, både från män och kvinnor.  I Sverige var hon var att bli betraktad som gammal och tjock men här var hon nästan i minsta laget jämfört med några av de pepparkaksbruna kvinnorna de mötte. Hans likartade former hade väckt en viss munterhet då männen där inte var lika bastanta som sina kvinnor.  Även när de själva började bli solbrända så hade de sett bleka ut jämfört med invånarna. Kontrasten blev åt andra hållet när de hade klivit av planet och möttes av snö och vinterbleka och vintertrötta ansikten.  Sedan hade året rasslat på som vanligt. Snön hade börjat töa bort och på balkongen stack de första snödropparna upp sina gröna små huvuden.  I mars hade färgexplosionen i rabatterna tävlat med alla granna påskkärringar och godiset hade tagit slut redan innan det sista påskbrevet hade överlämnats. Ja, våren hade kommit som den skulle. Och sommaren också även de som vanligt klagade lite på vädret. Men då de båda var överens om att det hade varit soligare när de var yngre så tyckte de att det var helt i sin ordning att de kommenterade detta. Varje sommar. Så med hänsyn taget till att det hade gått utför med sommarvädret så hade det i alla fall varit sommar. Och hösten också hade kommit den också, en vacker höst dessutom. Hela skogen hade stått i brand och de hade ofta tagit med sig eftermiddagskaffet ut till en stubbe. Kaffet fick intas tidigare och tidigare och när de knappt hade hunnit sätta sig innan det började mörkna så hade de stannat inne. Och löven föll och barnbarnen hade övertalat honom att gå halloween tillsammans med dem vilket han hade gjort med den äran. ”Skönt att slippa tänka på hur man är klädd” hade han anförtrott frugan efteråt medan hon skrattade så hon kiknade. Men sen hade hösten bara fortsatt och fortsatt och vintern verkade inte ens överväga att vara på intåg. Kommunpamparna satt väl och gnuggade händerna i förtjusning över uteblivna kostnader för snöröjning. Fast tågen blev försenade även utan snö så där gjorde det ingen skillnad. Men något var fel, det var det.  Han kunde väl inte ha glömt?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett avtryck.