Nittonde december

”Jag kan inte riktigt släppa vad de berättade igår” säger Anders samtidigt som han river av tejpbitar och fäster dem på bordskanten.

”Det är otäckt att de håller på sådär. Man vill ju inte att Lukas ska bli utsatt. Ingen annan heller för den delen men…” svarar hon och sträcker sig efter saxen. ”Men varför river du av så många bitar?”

”Oj… gammal vana” Han ställer undan tejphållaren men knuffar till den med armen så den far i golvet. ”Men det är inte allt som har blivit bättre. Jag kan inte minnas att vi höll på sådär när jag gick i skolan. Nog är det bra att man inte slår barn längre men man måste ju kunna säga till ordentligt. Och tänk på arbetslösheten.  Och på hur de som har jobb får slita för att tjäna pengar till ägare som tar ut höga löner och som inte ens vill skatta här i Sverige. Det är inte att undra på om han funderar på att lägga av. Jag skulle då inte vilja se vårt familjeföretag i klorna på nån som kör slut på sin personal.”

”Men han har inte lagt av utan att berätta det för oss, han kommer säkert hem endera dagen och då kommer han att jobba hårt ska du se.” tröstar hon och plockar upp tejpen.

”Jag vet inte längre, han kanske skäms över att han inte orkar? För att barnen inte får någon snö. Tänkt om Lukas och Nina får leva med vintrar som inte är vinter.  Kommer deras barn i sin tur att förknippa skidor med att bli dragna bakom en båt och snö med historieböcker?  Det är så det kommer att bli.” suckar han.

”Nä, nu orkar jag inte med ditt tungsinne. Jag kan inte slå in paket när du pratar sådär.” Hon drämmer tejpen i bordet så att den igen far i golvet men den här gången får den ligga kvar.

”Förlåt..” mumlar han och tar upp saxen. ”Jag kan krusa band till dina paket, vilken färg vill du ha?”

”Röda till det här” säger hon och pekar på chokladen. ”Och så vill jag ha okrusat knutet runt clementinen där, jag tänker sätta den tillsammans med julklappsetiketten.”

”Ajaja kapten, krusat och okrusat ska det bli!” han gör honnör med saxen i fast grepp och ler när hon börjar skratta. Det är faktiskt riktigt kul att slå in paket numera när det inte är så många. ”Du glömde penseln.”

”Nej, den ska jag knyta fast i rosetten. Tror du Lukas kommer att bli förvånad när han får en tom tavla?”

”Han är klipsk den ungen, han kommer vilja att ni börja måla direkt.”