torsdag 5 december 2013

Femte december



”Har alla det de behöver nu?” frågar han och blickar ut över sina barnbarn och en uppsjö av mjukdjur. ”Lukas, har du borstat tänderna?” Lukas nickar och Nina också så hon nästan ramlar omkull.
”Nina med” skrattar hon medan hon applåderar sig själv. ”Djuren med” fortsätter hon och slänger sig ned för att krama dem. Att några studsade bort från sängen ser hon inte och tur var väl det för det hade tagit gott och väl en halvtimme att natta alla små.
”När jag var ung så tyckte jag, precis som du Lukas, att de som var äldre var så mossiga. Inte hade koll” la han till när han såg Lukas rynkade panna. ”Jag och mina bröder, ja era farbröder, vi pratade ofta om att det måste gå att göra på ett bättre sätt men alla vuxna sa att såhär hade man alltid gjort och det har fungerat så bra så. Men vi gav oss inte och när morbror Niklas blev tillfrågad om han ville ta över så ringde han till mig och Martin och vi var såklart direkt med. Nu skulle vi visa gamlingarna!” Lukas fnissar förtjust. Nina har redan slutit ögonen och mumlar något osammanhängande. Så utan att säga något till någon ordnade vi så att vi alla tre skulle kunna jobba. Hela tiden pratade vi hur överraskade gamlingarna skulle bli när vi blev klara så snabbt.”
”Men det blev ni ju inte morfar, ni bara trodde det.”
”Nä, vi blev ju inte det. En himla röra var vad det blev. Innan vi började så hade vi slagit vad om vem som skulle vara snabbast, ja alla röstade ju på sig själv. Jag skyndande mig nog lite för mycket för rätt som det var så insåg jag att jag hade gjort en felleverans. Jag blev alldeles kall när jag upptäckte det. Åh så pinsamt det var att smyga tillbaks och rätta till det. Och tid tog det ju. Så jag började gena lite. Vad jag inte visste var att även Nicklas hade gjort samma misstag och han hade blivit upptäckt när han skulle byta ut varan. Ja, han fick allt en del att förklara där. Och Martin han hade missat en leverans och fick åka tillbaks så han var också sen och stressad. Och när alla vi tre började gena så var vi ju inte där vi borde vara och plötsligt så”
”PANG” Lukas skrik väcker Nina så hon börjar gråta. ”Det gick bra Nina, ingen dog” tröstar han henne men det verkar hon inte bry sig om.
”Kom här lillan, kom till morfar” och hon kravlar sig upp i hans famn samtidigt som Lukas rycker honom i byxbenen för att han ska fortsätta.
 ”Ska vi sjunga en sång först” frågar han henne och hon nickar samtidigt som hon gäspar. ”Nu sjunger vi Lukas så berättar jag klart sen”. Lukas suckar men klämmer i med Lille katt.
”Så var jag nu.. Just ja. Och inget mer pang” skyndar han sig att tillägga när han ser Lukas öppna mun och händerna redo för ännu en klapp. ”Mycket riktigt så slutade det hela med ett pang för Niklas och Martin de krockade. Jag råkade komma förbi lite senare så jag fick hjälpa till att städa upp. Precis som du sa till Nina så blev ingen skadad, ett litet mirakel i sig skulle jag vilja påstå. När vi kom hem var alla oroliga, inte nog med att vi hade varit borta alla tre, Niklas hade varit borta mycket längre än vad som var vanligt. Så där fick vi för att vi trodde att vi visste bättre än gamlingarna. Du ser Lukas, att allt nytt är inte bättre än det gamla.” avslutar han med ett leende även om det verkar som att även Lukas har somnat.  Men precis när han har stoppat om dem och ska gå därifrån så mumlar Lukas något.
”Men morfar, om ni hade haft gps så hade ni inte krockat”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett avtryck.