Tror ni de hinner mogna?

Morötterna är ju skördade och uppätna, tomaterna mognar tills sig inomhus, rabarbern är nedklippt och infryst, gräslöken likaså men den växer igen. Även jordgubbsplantorna frodas i höstrusket. Jag köpte dem på rea på sensommaren, då fanns där bara en blomma kvar. Men så blommade de igen och vi såg fram emot fler röda bär men tji fick vi för en morgon kom vi ut till snigelkalas. När resten av trädgården började förvarna om annalkande höst så satte jordgubbsplantorna igång att blomma en tredje gång! Så nu håller jag tummarna för en solig dag så dessa hinner mogna.

Mikromorötter

Ni vet sådana där minimorötter som man kan köpa i affären? Vi odlade mikromorötter vi :) En kombination av sen sådd och så rikligt vattnande så fröna hamnade i klungor gjorde att vi fick väldens sötaste mikromorötter. De här åt jag upp som de var, de som hade lyckats bli aningens större ångkokade vi och åt med lite smält smör på.

Roligt att tillsammans följa vägen från sådd till färdig morrot och mysigt att sitta i soffan och mumsa på våra egna morötter.

Hösten är...

Tomater som får mogna färdigt inomhus. De större ligger på fönsterbrädan som sig brukligt. De pyttesmå fick sitta kvar på kvistarna och utgör ni min vackraste bukett någonsin.

Det här är första gången jag har en uteplats och medan vi höstfixar ute pratar vi om vad vi vill odla nästa år. Vad odlar ni?

Tomater, tomater, tomater

För någon vecka sedan fick två av mina krukor med tomater flytta in för bladen börjadese ledsna ut i höstrusket och tomaterna höll fast vid sina gröna färg. En kruka står kvar ute för dels står den mer skyddad och dels så har nästan alla tomater mognat där. Plantorna i de två krukor som flyttade in fick sig en rejäl frisering, bort med alla kvistar som inte hade tomater och bort med alla blad som skymde tomaterna från solljuset. "Tack" sa tomaterna och mognade supersnabbt. Varje dag går jag och mumsar, lyxigt värre.

Oftast är tomaterna runda men ibland får jag mig ett gott skratt.

Tomaten ovan tyckte tydligen att den satt lite för trångt men löste det med att delvis växa mellan de två grenarna som, nästan, stoppade den.

Tomaten nedan åt jag inte upp men den gjorde mig glad ändå. Tokroligt ansiktsuttryck och tofsen käckt på svaj.

Inburade grönsaker

Kefirburen får just nu extraknäcka som grönsaksbur. Och jag som försöker vara tyst pga extra jobbig hosta kunde inte hålla inne med förtjusta läten när jag botaniserade i kassarna som DenDärs föräldrar hade med sig. Zuchini, tomater, rödbetor, polkabetor, lökfläta, potatis, morötter, grönkål, mangold, purjolök, gurka, äpplen och så två sorters bönor varav den ena heter långböna. Vad den andra heter har jag redan glömt. Så lyxigt att få hemleverans direkt från deras trädgård!

Enfärgat var det här

Färg är temat denna gång hos Monthly Makers och efter tusen idéer så inser jag att det här har varit en GRÖN månad.

Såhär grön har jag dock inte blivit utan det här är en bekantskap från Gröna Lund.

Jag har införskaffat en power blender (löjligt namn men samtidigt väldigt beskrivande) och får nu i mig en drös gröna blad redan till frukost.

Det här ser ju lite makabert ut men det var bara jag som var hungrig och inte tänkte på att saker självklart speglas i kannan.

Jag har börjat arbetspröva på Själamat och njuter av vegansk mat som får mig glad, mätt och pigg. Kan verkligen rekommendera stället, och det gjorde jag även innan jag fick en arbetsträningsplats där så det är helt från hjärtat. Jag är ju fortfarande köttätare men ju godare vegetariskt/vegansk mat jag äter, desto mindre längtar jag efter en blodig biff.

Förutom att njuta av maten lär jag mig mer om att laga mat utifrån säsong och att naturligt få in proteinet i växtbaserade rätter. Det brukar finnas burgare med bovetebröd och soppa och så min absoluta favorit; grönsakstallrik. Komsikomsi och ät där eller ta med till en park eller något annat trevligt sommarhäng. Jag ser redan hur jag kommer sitta och äta en grönsakstallrik i väntan på att Parkteaterns föreställnigar ska börja.

Naturen kör ju också på temat grönt och på mina fönsterbrädor växer tomatplantor, spenatplantor och koriander till sig. Fast det var nästan så att jag blev utan spenat, jag tyckte den såg så livskraftig ut så den fick stå ute dagtid men det gillade den INTE. Jag fick ta in den och plantera om den till en "kuvös" igen och nu har den börjat se pigg ut igen. Även på diskbänken lyser det grönt och på fler sätt än jag hade tänkt mig. Jag skulle så senapsfrön men slog på chiafrön så det fick bli två tråg. Några skott har jag smakat på och det är supergott! Men jag har ett litet delamma, både med dem och annat jag odlar. Jag tycker det är så vackert så jag drar mig för att skörda... Knäppt men så är det.

Chiafrö.

Senapsfrö.

En annan gröning gör mig glad och har fått stått modell vid några fototillfällen.

Jag är sugen på att köpa textiltryckspapper till skrivaren och göra något kul med detta motiv.

Vad gäller galaxtoppen som fick följa med på loppis så fastnade jag för tipset om att sätta lampfrans på den men har insett att sådan är svårhittad just på loppis. Får väl jobba med mitt motstånd mot nyproducerat och ta mig till en tygaffär. Fortsättning följer alltså. Förhoppningsvis även på alla de där idéerna som temat gav upphov till, det är så häftigt detta med vad ett tema kan sätta igång.

I mitt lilla hörn av världen

Där jag bor nu så är vi flera som delar på en tomt vilket kändes som stor lycka när jag flyttade hit. Insåg dock snabbt att här ska man inte komma och tro att man hör till men nu har jag halvt anarkistiskt mutat in ett hörne som mitt. Minding my own business liksom.

Både gräslök och rabarber har jag fått från mina föräldrar. Känns kul eftersom det är något jag minns det som att vi alltid har haft och nu har jag det med och från samma rotsystem.

I tråget sådde jag persilja, dill och kyndel. Det sistnämnda har jag ingen erfarenhet av men det råkade ingå i en påse jag köpte med blandade kryddor. Jag hade tänkt göra en flagga och laminera men på min morgonpromenad hittade jag en glasspinne så det blev en latmanslösning istället.

Ett självporträtt lyckades jag också ta, såg inte på skärmen pga solen och just här glömde jag att hålla koll på skuggan. Och alla vet ju att skuggor då tenderar att skutta iväg och hitta på bus. :-)

Har jag skrämt mina frön?

Förra året fick vi en gurka som överraskade oss när vi började skära i den. För roligt för att inte komma till användning tyckte jag och vips var en gurksnutt omvandlad till en stämpel. Jag hade en väldigt klar bild av hur ramen skulle se ut, sådär svulstigt i guld, och traskade iväg till loppis bara för att komma hem med en spegel! Spegeln täckte jag i och för sig över med svart papper men det är kul hur snabbt ens bild av hur något ska vara kan ändras.

Nu när alla mina frön utom minigurkan har kommit upp så undrar jag om det kanske är den arga gurkans bu:ande som skrämmer mina minigurkor så att de bli kvar på fröstadiet... :-)

Sedan bilden togs har jag testad en ny taktik, stoppat ned ett ingefärsskott. Det håller som bäst på att rota sig. Och kanske känner minigurkorna en mindre press på sig nu när de mer skulle bli som bonus i krukan om de tittar fram ;-)

Grattis jorden, det är din dag idag

Idag är det tydligen Jordens dag (Earth day). Det är både fb och google som upplyser mig om detta. När jag följde googels temabild så kunde jag läsa att dagen är en temadag som började firas 1970, initierad av den amerikanske senatorn Gaylord Nelson för att uppmärksamma världens miljöproblem. På fb ges jag möjligheten att dela en illustration där många små människor hjälps åt att vattna en stor planta. Jag har inte delat den, förvisso gillar jag bildens budskap att vi måste hjälpas åt att värna naturen men där finns även en text och att säga "Happy Earth Day" och det känns lite som att gratta en kvinna på Internationella kvinnodagen.

Jag tänker "fira" genom att gå till återvinningsstationen med min sopsortering och slänga oförsvarbara mängder plast. Sedan årsskiftet har jag ätit mer grönsaker och mindre kött, något som både jag och planeten mår bättre av. Fast ibland undrar jag om inte all denna plast som jag så att säga får på köpet med grönsakerna äter upp miljövinsten, kanske gör jag fortfarande lika stor miljöpåverkan som den påverkan som köttproduktionen gör?

Jag har i alla fall sagt grattis till mina små plantor här hemma, tror de uppskattade det... Att odla sådant som jag kan äta, sådant som inte behöver en massa extrapyssel utan klarar sig i befintlig jordmån och i befintligt klimat, tycker jag känns väldigt skönt. Ingen hemsläpad plast där.

Min koriander har nyligen fått de där första flikiga bladen och jag blir glad av att bara titta på dem. Just koriander verkar ju vara något man antingen älskar eller avskyr och jag tillhör helt klart den första kategorin. Främst älskar jag färsk koriander. Malda frön går också bra men själva bladen är så underbart goda så jag kan gå och godisäta dem direkt från plantan. Lite svårt tycker jag att det har varit att fröså, det har inte riktigt velat ta sig. I år så kom det snabbt upp grönt från ett skott och jag jublade. Sedan kom det fler och fler men denna första dominerade med sina blad och jag gjorde en mental notering om att ta frön just från detta livskraftiga exemplar.

Sedan kom de där första plantspecifika bladen, hjärtbladen... (för övrigt ett underbart namn tycker jag)

Ah, ett spenatfrö som hamnat i fel bytta.

Ha nu en fin dag i samspel med vår jord.

Sått var det här!

Kanel har planterat sig i krukorna som väntar på jord och plantor för att sedan flyttas ut i trädgården.

Jag gillar att handla ekologiska grönsaker. Däremot gillar jag inte att de nästan alltid är så galet inpackade i plast, oftast mer än de oekologiska varorna. Mycket plast blir det till återvinningen och många svordomar blir det. Nu senast fick dock dessa förhatliga förpackningar hjälpa till med vårstämningen.

De här bottentrågen till zucchini är så bra så jag funderar på att spara dem och samla på mig ett gäng till nästa år.

Jag brukar ALLTID tänka att jag ska komma ihåg vad jag har sått var och känna igen de små skotten som kommer upp. Och sedan vet jag inte vad som är vad och planterar saker som ska ha mycket plats i en liten kruka och tvärtom. Den här gången gjorde jag flaggor av tandpetare och frystejp. Först fick de sitta en ett hål i överdelen.

För att sedan flytta ned i jorden när skotten började få höjd. Här är det spenat, de frön som har växt mest än så länge.

Jag går och tittar på mina fina skott och får vårkänslor även när himlen är grå och regnet smattrar mot fönstren.

En grönskande extradag

Att bli inbjuden på skottbytardag på skottdagen gladde både min ordlekande hjärna och mina grönskande fingrar. Jag bidrog med skott från min klätterväxt samt att jag tog med en växt som jag hoppades, men inte trodde, att någon skulle falla för. DenDär säger "släng" men jag har svårt att hiva något som växer.

Min tanke var att njuta på plats men inte få med mig någon ny växt hem då det finns dåligt med utrymme för sådant. Men så stod den där och gav mig sådana vårkänslor. Och när även den söta terrakottakrukan ingick så kunde jag inte motstå. Ägaren vet inte vad det är för växt, det var taget från balkonglådan som börjat vakna till liv, men jag vet att det är en Vårhopp! Den lever upp till sitt namn även en mulen dag och den har redan växt flera centimeter.

Och om fyra år så bor jag kanske lite större och då ska ett annat skott få följa med hem, det är tingat redan nu hos arranggören och plantägaren.

Katarinas vintervisa

Du ska inte tro det blir vååår
ifall nån som jag ställer fram
en drös konstgjorda blomster
för då kommer snön snabbt tillbaks

 Jag gillar gröna växter och brukar ha fönsterbrädorna fulla. Någon liten blomma får växterna gärna ha då och då men i grunden är det den gröna växtligheten som jag trivs med och inte blommande växter.

Något som mina växter inte trivs med är dock vinterkyla. Det här är andra vintern som jag och växterna bor i den här lägenheten och liksom förra vintern så glömde jag att flytta på dem när kylan kom. Luften blir ofta dålig under natten i den här lyan så vi brukar öppna så vi får korsdrag innan vi går och lägger oss. En kort stund bara när det är kallt men även den korta stunden av minusgrader är för lång för grönskan. Så den ser just nu allt annat än grönskande ut. Jag hoppas att de återhämtar sig nu när de står på en bättre plats. Och tills det går att vädra utan att döda växtligheten så får de där konstgjorda blommorna stå i fönstret. Så länge det inte stormar så de blåser ut, vilket har hänt med fönsterlampan, så lär de klara sig.

Den här växten klarade sig bäst vilket är lite typiskt då det är den jag är minst förtjust i. På skottdagen ska den få följa med till en fest där vi byter skott med varandra.  Förhoppningsvis är det någon annan som tycker om den och vill ta med hela eller del av den hem.

Det är första gången jag är bjuden på skottbytardag och jag ser fram emot det. Det börjar bli dags att frisera mina plantor, som jag inte vet vad det är för sort men som jag gillar massor, de där som får leka julgran. Så några skott av dem får också följa med. Fler skott blir det inte denna gång då övriga blommor, som sagt, har tagit rejält med stryk. Men jag har erbjudit mig att visa hur man gör egna självvattnande krukor. Mina växter, som har en lite disträ ägarinna, trivs väldigt bra i sådana krukor.

Och jag är glad att Tatjanis fortsatt med den fotoutmaning  som Fröken foto drog igång förra året för jag har saknat att få klura på hur ord kan gestaltas i bild. Denna vecka var temat grönt.

Vatten... (fotoutmaning)

Jag är i Göteborg på improvisationsfest(ival). Härligt, roligt och way out of comfort zoon to do impro in English. Under tiden är det ju också fotoutmaning hos Fröken foto och fast jag hade förberett ett inlägg så var min hjärna för full av upplevelser för att jag skulle komma ihåg att lägga ut det. Men här kommer det, från ett Göteborg som tack och lov har fått mindre vatten uppifrån än vad väderleksrapporterna siade om. Annat vatten finns det ju och det är en av de saker som jag gillar med stan. Och imorgon ska vi till min favorit, Delsjön. Sådär skog, strand, klippor och sjö i härlig kombination.

Allt behöver ju vatten och det är häftigt att se torra, till synes döda, miljöer lever upp efter regn. Hur fröet till liv ändå finns där, hur växter skjuter fart och nedbäddade djur tar sig fram igen. Nu var det ju inte öken, varken sandig eller frodig, som jag fotade utan torkade alger. Men jag tycker det påminner om den där fasta ytan som torra områden får efter att ha sugit upp allt regn.

Andra växter som har fått uppleva både torka och monsunregn är mina krukväxter. Det sållar snabbt ut de kinkiga växterna om man säger så. Men även de tåliga växterna har visat sig trivas mycket bättre med jämn fuktighet och efter de har fått självvattnande krukor så trivs de så är det härligt grönt här hemma. Även grönsaker under tak ute mår väldigt bra av självvattnande krukor. Lätt att göra är det dessutom, instruktion finns här då jag hittade lite förbättringsområden efter att första gången ha följt en beskrivning på nätet.

När jag har missat att hålla koll så kan jag mötas av denna syn...

Varför använda den ditsatta ställningen när persiennen är en så mycket bättre, och ljusare, klätterställning...

Här ser du vad andra har tänkt på utifrån dagens tema.

Antal nedslag och andra bokstäver

Igår kväll gick jag och la mig med den sköna känslan av att vara klar med ett tävlingsbidrag till en skrivtävling. Söndagen och måndagen hade ägnats åt att få 27 845 nedslag (tecken inklusive blanksteg) till tävlingens 20 000 tillåtna nedslag. En jobbig men samtidigt nyttig övning. Vissa saker fick ryka helt, andra skrevs om och blev mer innehållsrika med mindre svammel. Ibland hojtade jag glatt "Jaaaa, 28 nedslag istället för 32!". Ofta tänkte jag att nu går det inte att ta bort mer. Men det gjorde det. Större saker sparades i ett eget dokument, som inspiration eller att stoppa in i andra berättelser.

Idag har jag bara skrivit några få bokstäver, till en vimpel som jag satte i min självvattnande kruka. Hjälpsamma grannar har nämligen vattnat även ovanifrån vilket resulterat i geggamoja.

Imorgon är det första juli  Jag lever ännu i förnekelse, sommaren har ju inte börjat än. Får se om den där värmen kommer som utlovat. Något som i alla fall börjar imorgon är Camp Nanowrimo. Det är första gången jag är med men jag har förstått att det är en online skrivutmaning och det låter kul tycker jag. Jag siktar på att skriva ett till tävlingsbidrag till ovan nämnda tävling så jag ska skriva minst 20 000 nedslag under juli månad. I november kommer den stora utmaningen och den verkar ha fler "på-plats"-aktiviteter. Så kuli känms som en bra prova-på för mig.

Och så har jag börjat prata med Pip igen. Och Ubuntutjejerna kommer snart att börja lära känna varandra och lösa sitt första uppdrag.

En fantasirik sommar med andra ord!

Självvattnande krukor DIY (återbruksutmaning)

Jag gillar växter. När de är sådär gröna och växtliga ganska mycket av sig själva. Det gör att jag och växter som kinkar och kräver omsorg minst varje dag inte går så bra ihop. Inte heller brukar jag bli bra kompis med växter som uppskattar en jämn fuktighet, utan jag kör mer på monsunregn med perioder av torka däremellan. Inte heller tyckte jag att priset på självvattnande krukor var i den klass att det var värt att uppgradera växternas bostad. Men en dag hände något....

(trummvirvel)

Jag hörde talas om att man kunde göra egna självvattnande krukor av de befintliga osjälvständiga krukorna. Det går ut på att man skapar ett vattenmagasin i botten av krukan. Jorden suger sedan upp vattnet allt eftersom och håller därför en jämn fuktighet. Vattenmagasinet fylls på via ett rör som sitter i krukan.

Det första paret krukor hade jag redan hemma, blomlösa efter att några sådana där kinkiga växter hade gått hädan. Däremot hade jag nyss flyttgallrat mina kläder hårt så det fick bli ett besök på loppis där jag inhandlade en överdel med dubbelt tyg där det ena var nätaktigt. Sedan tog jag mig till ett byggvaruhus på plaströrsjakt och fick frågor om vad för avlopp jag skulle installera :-) Andra gången så hade jag nyss flyttgallrat mina krukor och tänkte konvertera två befintliga till självvattnande. Men krukorna visade sig vara nästan helt genomrostade och i brist på stora krukor på loppis så fick jag köpa nya. Tyg hade jag dock hemma denna gång i form av uttjänta myggnät. En rörstumpen hade jag kvar sedan första krukparet. Krukorna har huserat med mig ett tag nu och blommorna mår väldigt bra. Det som var kvar att fixa, och som inte var sådär jättenödvändigt så det blev gjort direkt men väl smidigt när det var gjort, var de där pinnarna som talar om när man har hällt i tillräckligt med vatten. Häller man i för mycket så kan hela jorddelen pluppa upp och spilla jord lite här och var. Eller så blir det leråker i krukan. Ingendera är något som mina växter har uppskattat om man säger så.

För att göra egna självvattnande krukor behöver du:

• Krukor som är större än du tänker att växten behöver.
• Lecakulor ("vanliga" eller större varianten) eller stenar i ungefär samma storlek. Viktigt att de inte är för små för då fyller de upp vattenmagasinet helt.
• Jord.
• Syntettyg. VIKTIGT då bomull m.m. möglar.
• Rör med så stor diameter att du lätt får i pipen på vattenkannan.
• Pinnar, jag använde grillspett.
• Något som flyter, jag använde frigolit från nån försändelse som jag hade fått.

För att ta reda på hur långt rör du behöver så ställer du det i krukan. Tänk på att luta röret om krukan lutar utåt, annars blir röret för kort alternativt hamnar i växtligheten. Lägg till ca fem cm så att röret sticker upp och inte får en massa jord i sig. Markera var röret ska kapas. Jag sågade av mitt rör med en vanlig såg, fogsvans. Karva ut som ett råtthål i nederkant på det (underlättar för vattnet att rinna ut utan att röret pressas upp).

Lägg undan röret. Fyll upp en tredjedel av krukan med lecakulor/stenar.

Måtta med syntettyg så att det täcker ovanför bottenfyllningen och går upp minst halvvägs längs med krukan. Jag tyckte att det var lättast att låta tyget gå upp över kanten för då höll det sig uppe av sig själv. Klipp till tygbiten och gör även ett snitt i tyget vid krukans sid, det ska vara så litet som möjligt, tänk att du ska småkrångla lite för att få igenom röret. Alltså inget jättehål som släpper igenom även en massa jord till vattenmagasinet. Placera tyget i krukan.

När du ska klippa till tyget som ska täcka rörets öppning, inklusive råtthålet, ska du ta en avlång bit så att du kan vira det några varv runt röret och göra en ordentlig knut. Det här hindrar att lecakulor letar sig in i röret.

För ner tygänden genom snittet i botten och maka ned det till botten av krukan. Se till att röret håller sig mot krukans kant.

För att du ska veta hur mycket vatten som finns i vattenmagasinet är det bra att ha ett "flöte". Pinnen ska gå hela vägen ned i röret. När du har kapat till rätt längd ska du ta reda på hur pinnen står när vattenmagasinet är fullt. Det gör du genom att att lägg pinnen på utsidan av röret och bara låta den nå ned till översidan av kulorna/stenarna. Markera var på pinnen röret slutar i överkant.

Fyll krukan med jord utan att pressa. Se till att tygkanterna håller sig längs med kruk-kanten.

Plantera din blomma.

Forma flytmaterinalet så att det går ned i röret, jag klippte i mitt. Gör ett hål med pinnen till någonstans i mitten, ta ut pinnen och kleta på ett vattentåligt lim, tryck i pinnen igen. Låt torka ordentligt. Stoppar i pinnen, med flytkudden nedåt, i röret.

Första gången kan du låta en del vatten gå via jorden så att jorden blir fuktig. Vänta en stund så det får rinna ned i magasinet och fyll sedan upp helt via röret.  När markeringen på pinnen är i kant med rörets mynning så är vattenmagasinet fullt.

Fler som har återbrukat hittar du här.

Att ordna det för de små

Gröt till tomten på julafton såklart men man får inte glömma papperstranorna. Dem bjuder jag på glögg.

Att sen blomflugorna gärna tar sig ett livslångt bad är ju inte fel. Jobbiga kryp när de blir många.

Höstkänsla inomhus

Det är något särskilt med fritt växande slingerväxter, häftigt att se var de tänker ta vägen och hur de tänker stanna där. Från början var min tanke att ansa dem och lirka in dem i tornet nedifrån och upp, istället blev det ett enda stort slingerslanger där de under sommaren smet ut genom balkongdörren och försiktigt fick trasslas in när dörren skulle stängas. Att de bestämde sig för att gardinstången var en bra klätterplats var ok, däremot blev det lite besvärligt när de även tog rullgardinen i besittning.

Så idag har här ansats. Och trasslas. Den härliga djungelkänslan är tillfälligt borta men känner jag dessa växter rätt så är den snart tillbaks. Gäller bara för mig att vara snabb med att peta in dem på rätt spår, ingen mer anarki. De självvattnande krukorna, som var väldigt lätta att fixa själv, är guld värda när man som mig är dålig på att pyssla om sina blommor.

 Och jag behöver inte längre gå ut för att få höstkänsla : )

Skördetid

Under några år hade jag en odlingslott. Jag älskade att för-så och driva upp små plantor inne, att planerat ut dem och att skörda. Däremot så var jag extremt dålig på att ta tag i det där med ogräsrensandet. Ett år odlade jag zucchini, väldigt tacksamt dels då den var marktäckande (läs ogräsdödande) och att jag fick fler zucchini än vad jag klarade av att äta själv (läs glada grannar).  Så flyttade jag då till en lägenhet utan odlingslott och förra året var mer än halva min balkong fylld med krukor. Det blev lite ont om plats för mig själv så i år skulle jag bara odla busktomater (guds gåva till de som inte orkar hålla på att binda upp sina rangliga tomatplantor), gräslök och så får ju rabarberknölen som jag fick från mina föräldrar hänga med såklart. Så var i alla fall tanken… Sen hade jag råkat grodda en drös med potatisar och när de låg komposthinken och såg ut som ett ormbo så fick jag ett infall att peta ned en av dem i en säck jord som jag hade tänkt transportera bort från balkongen (det där med mera utrymme för mig ni vet…).

Det är bra med små krukor när man vill få potatisskörden att se stor ut...

Och det växte faktiskt riktigt bra! Eftersom blasten har vissnat ned under de senaste dagarna så grävde jag idag i jorden och hittade en hel del fina potäter. Dem ska jag festa på någon kväll i veckan!

Min trogna medodlare, en självvattnande kruka.

Utöver det där med att rensa ogräs så är jag också dålig på att se till att mina växter inte torkar ut. Rabarbern och potatisen är överlevare men tomatplantorna visade starkt sitt ogillande förra året. Så i år fick de bo i en självvattnande kruka modell större. Och där trivdes de så bra att jag fick gallra bort en massa gröna plantor istället för att försöka rädda en drös ledsna spretiga saker. Ikväll så skördade jag så mina första egna tomater för i år. Om det kan sägas att man med fördel kan göra det när det är ljust ute. Eller så kan man ha koll på var man har en bra ficklampa. Eller i alla fall ha mobilbatteriet tillräckligt laddat för att använda ficklampeappen. Det blir liksom lite svårt att skilja på grönt och rött i mörker men de mogna tomaterna var mjukare upptäckte jag. Lite mysigt ändå att stå i mörkret och verkligen få känna på sina tomater, och lukta på tomatplantan. Undrar om även torkade tomatplantsblad luktar gott. Jag tänker typ lavendelpåsar. Är nog värt ett försök i alla fall.

Ingen risk att rabarbern blir för grov. Det var förresten i en sån här säck som jag stoppade ned en potatis.

Rabarberna trivs egentligen inte i kruka, de växer inte riktigt till sig men jag har allt eftersom hackat och fryst in så nu har jag nog till en paj i alla fall. Gräslök finns det också i frysen, inte så mycket då gräslöken tydligt visar sitt missnöje med att ha övervintrat i en kruka och inte i marken. Får försöka ta bättre hand om den nu till vintern. Boa in den i löv har jag hört ska vara bra.  Får se hur det går. En tomat ska jag i alla fall spara så jag har frön till nästa år. Så lyxigt med egenodlat! Särskilt när man slipper rensa ogräs : ) 

Återstår att se om gräslöken känner för att vara lite mer givmild nästa år.