Livet nu

Nu har vi haft vår nyårsmiddag med vännen och hennes son. Det var roliga dagar med mycket bus och lek. Jag har varit hund och katt och bebis och så har jag haft hund och matat den med frolic-liknade frukostringar. Och i leken har det hoppats och brottats och kramats och pussats. Så roligt att leka så, att orka leka så. Det gör att mitt val att fokusera om känns än mer rätt.

I två års tid har jag hostat. Detta efter att ha bott i ett kollektivhus med mögel i väggarna. Mitt fokus har under den tiden varit att klara jobbet utan att hosta mig sönder och samman men någon gång innan sommaren förra året så insåg jag att det här inte gick längre. Intressanta jobb och trevliga kollegor räcker liksom inte till när inte så mycket annat får plats i livet. Så inför att senaste vikariatet närmade sig sitt slut så sa jag "hjälp mig tänka nytt" till af och fk. Hjälp fick jag men också "stjälp". Ofta har jag upplevt att jag tvingas spela samtidigt på spelplaner som inte fullt ut är kompatibla. Nu har jag turen att kunna prata för mig men något är galet när min första aktivitetsrapport till af blev något i stil med "försökt lära mig systemet, fått rätt information och fel information".

Mitt i allt detta finns ändå en glädje över att all kraft inte längre går till att jobba och försöka att inte hosta mig sönder och samman. En glädje över att jag faktiskt orkar göra saker bara för min egen skull. Testa improteater. Skriva på lite olika berättelser. Träffa vänner. Pyssla. Jag måste fortfarande förhålla mig till hostan. Skillnaden är att jag inte längre måste sätta andra, som i folk på jobbet, före mig själv. Jag kan gå hem i förtid från en rolig teaterkväll där jag har skrattat "för mycket". Jag kan ställa in en träff med en vän.

I december började jag arbetsträna, för att kunna se vad jag orkar innan jag slänger mig in i jobbsökarkarusellen igen. Så nu sorterar jag post. Ett jobb där jag får vara ganska tyst samtidigt som jag får röra på mig i maklig takt. Och när mina timmar är slut så lägger jag ifrån mig bunten som jag hållit på med, säger hej då och går hem. Med energi kvar. Just nu är det så nära himlen jag kan komma.

Och så håller jag på att flytta min bas till Stockholm. En efter en samlar jag mina pusselbitar i stora staden och sista mars slutar jag bo i Motala, efter det är det bara Stockholm som gäller. Och där kamperar jag med en person som jag mår bra tillsammans med, i en relation som är som vi vill ha den. 


Jag håller på att göra 2015 till ett bra år. Ett bra liv. Mitt liv.