måndag 30 november 2015

Granen står så grön och grann i skogen

Jag gillar julgranar. Färgen och doften, ljusen och glittret. Här hemma har jag dock delat upp det på olika installationer. Mina slingrande krukväxter får ljusslingor och den ena har en stjärna som egentligen är en ljusstake för sådana där små julgransljus. Remsor av silvertejp håller den på plats.
En grankvist i en vas brukar få stå för den där härliga juldoften. Men så kände jag att jag ville ha något lite mer granformat också. Kriterierna var att det inte skulle kräva någon direkt plats varken som pynt eller när det förvarades och så vill jag inte springa iväg och köpa något färdigt. Det väldigt lilla tygförrådet här hemma led en total brist på grönt så det blev en tur till loppis där en näsduk inhandlades för hela två riksdaler. Jag var osäker på om det skulle fungera att sy i men kom sedan på att jag kunde sy ihop det med ett grövre tyg. DenDär hade ett par byxor som hade gjort sitt så de fick bidra med en tygbit. På byxtyget skissade jag en gran. Jag som är sy-ovan blir så barnsligt glad över att jag, redan innan det börjar strula, tänkte på att tråckla ihop tygbitarna så att de inte gled runt.
Sedan sydde jag med raksöm direkt på skissen och fick då den här granen på det gröna tyget.
Jag klippte ut granen alldeles utanför raksömmen, det var en rejäl deja vu-upplevelse från när jag var liten och man gjorde egna mjukisdjur. Fick lust att lämna en bit öppen, vränga granen och fylla den med vadd men landade i att den fick fortsätta vara platt. Jag zigzagade runt hela granen och efter pynt till den. Föll för ett guldigt band som jag sydde fast med en raksöm i mitten av bandet.

En stjärna ville jag också ha och ett enkelt sätt att sätta upp granen. Jag rotade igenom mina klistermärken och hittade en adressetikett från ett ljudbrev. Någon som minns dem? Posten laserade nymodigheten 1982, gula kassettband med en total inspelningstid på 20 minuter och med tillhörande vadderad påse och adressetikett. Av någon anledning hade jag en sådan etikett i min klistermärkessamling och den fick nu bidra med en stjärna.
Med hjälp av stjärnan och en bit självhäftande tejpfäste jag granen hos Mumintrollen.

Hos Klockarbarn får man mer inspiration.

7 kommentarer:

  1. Så smart med julpynt som nästan bara smälter in i omgivningen! Undrar om det blir något till påsk för mumisarna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en rolig idé! Så det blir det nog nu när du väckte tanken.

      Radera
  2. Vilken skaparglädje! Om du har sparat ett ljudbrev måste det finnas tonvis med saker i dina gömmor! Jag hade också sådana, men de hade helt fallit i glömska tills jag såg ditt kuvert. Härlig nostalgitripp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har alltså inget ljudbrev i mina gömmor men denna klisteretikett till ett sådant låg i min klistermärkeslåda. Jag sparade typ allt som kunde betecknas som klistermärken. Hade också glömt bort ljudbreven tills jag hittade denna. Tror aldrig vi varken skickade eller tog emot de här specifika men däremot så skickade jag och kompisar vanliga kassettband till varandra, det var nostalgikick att lyssna på dem när jag rensade bland mina grejor. Snack om allt möjligt och så någon låt här och där.

      Radera
  3. Du är alltid så fantasifull och fiffig! Känns som en rejäl utmaning att skapa julpynt som inte tar någon plats på 25 kvadrat och av material som du redan har eller köper på loppis. Så fint det blev! Tror allt att mumintrollen blev glada över en oväntad färgklick i sin tillvaro. =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Det är rejält med fantasi hos dig med.

      Radera
  4. Har varken raderat eller börjat förhandsgranska. Tur att du ville skriva in kommentaren igen. Även om den kanske blev kortare andra gången.

    SvaraRadera

Lämna gärna ett avtryck.