Adventskalender - tjugotredje december

"Jätteschyst att ni ställer upp idag också" säger pappa och nickar till den något förminskade skallgångskedjan där de står och huttrar vid stadens julgran.
"Vi kan leta några timmar, sedan måste vi gå." säger en kvinna. Hon slår ut med armarna och förklarar att hon har lite att stå i inför julafton. Ett tjut överröstar pappas tack.
"Det blir ingen jul om inte Hejkon Bacon kommer tillbaks" ylar Alice och sparkar mot granen.
"Idag hittar vi henne säkert och då får du sätta på henne den här" säger grannen och visar Alice en liten sele, "den kan hon inte rymma från."
"Det är ditt fel att hon kunde rymma" vrålar Alice, "om du inte hade lånat ut ditt dumma koppel så hade hon varit hemma hela tiden."
"Alice!" ryter pappa och nickar ett ursäkta till grannen som rycker på axlarna.
"Jag tänker gå till polisen" deklarerar Alice. Pontus skyndar sig att säga att han kan följa med henne så kan de andra börja leta, det är nog varmt och skönt inne på polisstationen tänker han. Gruppmedlemmarna börjar röra på sig och spridda rop hörs.

Hos polisen är det inte bara varmt, de får varm choklad också. Alice berättar om Hejkon Bacon och ritar henne så att polisen kan efterlysa grisen. Polisen ställer frågor och skriver i sitt block, säger att Alice teckning kommer att sättas på stora anslagstavlan så att alla poliser kan se den och så ska det ropas ut i polisradion.
"Och på tv också" säger Alice men det kan polisen inte bestämma. Sedan måste polisen gå och ta hand om bovar och då måste Alice och Pontus också gå.

En efter en droppar skallgångskedjan av, tillslut säger pappa att nu måste faktiskt de också gå hem fast de inte vill. Alice sparkar på varenda sten hon hittar och väser alla fula ord som hon kan men pappa skäller inte på henne, han bara stampar med fötterna och slår armarna om sig själv.

”Jag vet” utbrister Alice just som hon ska sova och så far hon upp och börjar plocka fram sina pysselsaker, ”det är klart att hon inte kommer hem när hon inte har någon julklapp” och så sätter hon saxen i det röda tyget.
”Får jag ta lite papper av dig?” frågar Pontus.

”Ska du också göra en julklapp till Hejkon Bacon? Vad bra!” Alice sträcker fram en bunt färgglada papper. ”Vill du ha en sax också?” och det vill Pontus men inte för att göra en julklapp utan för att han har fått en jättebra idé. Typ världens bästa idé. Han stänger in sig på rummet och krafsarr ned ett meddelande på lapparna. ”Ska bara ut en stund” ropar han och smiter ut innan pappa hinner säga att det är för sent.

Med klistriga kalla fingrar traskar Pontus nöjt hem, det finns nog inte en lyktstople som inte har en färgglad lapp på sig. Nu är det bara att vänta tänker han när han kryper upp i sin säng. Och vänta får han, så länge att han somnar till men mobilens vibrerande mot nattduksbordet väcker honom och han famlar efter den. ”Hallå” mumlar han, ”kommer direkt” ropar han medan han springer mot hallen. Jackan stänger han på väg ned för trappen och så springer han på de natthala gatorna till adressen han har fått.  Och där är Hejkon Bacon. Och remsor av julklappspapper överallt.

”Den är totalt vild, har försökt smita ända sedan vi hittade den i vedboden, ville ju ta in lite ved så den hann torka tills imorgon. Kolla hur här ser ut, alla paket har den haft sönder och en massa andra saker.” suckar kvinnan som har ringt till Pontus. ”Hade jag inte sett din lapp när jag gick ut med soporna så hade jag slängt ut kräket för länge sen.” Pontus tackar och lovar att pappa ska komma över imorgon och betala för allt. Sedan ropar han på Hejkon Bacon att det är dags att gå hem.  Han öppnar famnen när grisen kommer rusande men far bakåt och slår huvudet i dörren när Hejkon Bacon knuffar till honom.

”Aj” skriker Pontus när Hejkon Bacon biter honom, ”vad håller du på med?

”Hellre fryser jag ihjäl än bor hos kannibaler” grymtar Hejkon Bacon och hugger efter Pontus.

”Och dig har vi letat efter, och Alice har gjort en julklapp. Nu går jag hem till henne och säga att du har blivit helt galen. Då kanske hon ändå vill göra julskinka av dig” fräser Pontus, ”fast hon har ju sagt att hon aldrig ska äta kött mer och fått både mig och pappa att lova detsamma. Till ingen nytta.”  Han

Hejkon Bacon stannar upp, hörde hon rätt? Alice ska inte äta upp henne. Inte Pontus och pappa heller. Och hon ska få en julklapp av Alice. Sakta trippar hon mot Pontus, han luras väl inte?

”Du får bara följa med om du lovar att inte bitas igen” säger Pontus och drar undan handen som Hejkon Bacon nosar på. Hejkon Bacon nickar, om inte familjen tänker äta henne så ska hon inte äta dem.  ”Kom så bär jag dig” säger Pontus och då kryper Hejkon Bacon upp i hans famn.

”Glöm inte att din pappa ska komma hit imorgon” ropar kvinnan efter dem.

”Det är så sent så Alice sover nog nu så det är bäst att du sover i mitt rum i natt.” säger Pontus medan han stapplar hemåt, ”Annars blir hon ledsen om du ser hennes julklapp innan hon har hunnit slå in den” lägger han till när Hejkon Bacon börjar skaka på huvudet. Då nickar Hejkon Bacon. ”Och vet du vad?” säger Pontus och ler, ”imorgon bitti kan jag knyta en rosett runt halsen på dig och så kan du springa in till Alice, det kan liksom vara din julklapp till henne att du kom tillbaks.” Hejkon Bacon nickar så att Pontus nästan tappar henne.  Under fniss och nöffande fortsätter de hemåt.

Så nyfiken!

Imorgon är det julafton och jag längtar efter julklappsöppning. Nyfiken är jag på vad jag kommer att få men allra mest på reaktionerna på det jag ger bort. Det har blivit lite halvpysslat och jag känner mig väldigt nöjd. Hoppas bara att mottagarna blir det också : )

Det här är en typisk ego-present! Jag ger bort en upplevelse som får delas med mig. Kan inte bli bättre : )

Det här motivet föll jag för på en gång! Hoppas brorson bus också tycker det är kul. Jag har absolut inte pysslat själv utan haft turen att träffa Pia som gör massor med häftiga saker i sitt företag Catlé. Förutom motivet så gillar jag massor att handduken i sig är eko!

Adventskalender - tjugoandra december

”Aj” skriker pappa när han springer in i köket. Precis när han tittar ned och ser att han har trampat på leverpastejsbyttan smäller det till igen och ett korvpaket far in skåpsluckan. ”Vad gör du?” gapar han till Alice samtidigt som han tar tag i hennes arm och hindrar henne från att hiva iväg revbensspjällen.

”Jag tänker aldrig, aldrig äta kött igen” skriker Alice med ansiktet vått av tårar.

”Lilla gumman” säger han och sluter henne i famnen samtidigt som han med foten knuffar igen kylskåpsdörren.

”Han trodde att vi skulle äta upp honom” snorar Alice mot pappas bröst.

”Det trodde han inte. Han måste ha blivit rädd för något och sprungit. Han kommer nog hem snart ska du se.”

”Det sa du igår med” hickar Alice, ”och du såg ju...”

”Jo men…” svarar pappa och svär för sig själv, hur kommer man på att pynta sin inredningsbutik med ett avhugget grishuvud? Ett konstgjort visserligen men ändå…

”Vad äre om...” mumlar Pontus när han kliver ut i köket. Alice slänger sig ur pappas famn, hugger tag i leverpastejsbyttan och hivar den mot Pontus.

”Det är ditt fel” skriker hon, ”Det var du som pratade om att äta grisar”. Hon kastar sig på pappa och börjar hulka igen.

”Ä, jag skojade ju bara” höhöar Pontus, ”Det måste hon ju ha fattat… Eller hur pappa..?”

”Jag vet inte.” suckar pappa och sträcker ut ena armen mot Pontus som hickar till och stapplar in i omfamningen.

”Vi måste hitta henne. Hon har ju aldrig varit ute själv.” hulkar Alice.  

”Jag vet, vi ordnar en såndär skallgångskedja” Pontus ställer sig upp så att pappa får ta stöd mot matbordet för att inte trilla omkull tillsammans med Alice. ”Jag kan ringa till mina kompisar och vi kan ringa på hos grannarna. Kanske någon hund kan hitta Hejkon Bacon.”

Pappa och Pontus ringer och väcker alla de känner. Alice packar ned Hejkon Bacons filt i sin ryggsäck tillsammans med pepparkakor och lussekatter. Dem ska Hejkon Bacon få när de hittar henne.

Alla vill vara med och leta efter grisen. I flera timmar promenerar de runt, ropar och lockar, tittar i gränder och runt återvinningsstationer för där brukade Hejkon Bacon tycka att det luktade så gott. Men ingen Hejkon Bacon.

”Hon sitter nog utanför huset” säger pappa när de går hemåt, ”eller i trappuppgången” men där är det lika tomt som när de gick ut.

Att ordna det för de små

Gröt till tomten på julafton såklart men man får inte glömma papperstranorna. Dem bjuder jag på glögg.

Att sen blomflugorna gärna tar sig ett livslångt bad är ju inte fel. Jobbiga kryp när de blir många.

Adventskalender - tjugoförsta december

Efter en frukost där Alice hade tänt det fjärde ljuset så klär hon och pappa på sig för att gå och handla det sista till dagens julstök. Hejkon Bacon vill gärna följa med men pappa säger nej, han ska bära både ryggsäck och kassar med mat från affären och har inte plats för att bära Hejkon Bacon.

”Men om hon går i koppel?” frågar Alice och tittar bedjande på pappa.

”Det har vi inget. Nu går vi.” svarar pappa som börjar bli varm i sin jacka.

”Vi kan låna av grannen” säger Alice och innan pappa har hunnit svara så har hon hoppat ut i trapphuset och plingat på dörren bredvid. Och grannen har just kommit hem från en långpromenad och kan låna ut sitt koppel. Alice och grannen hjälps åt att sätta halsbandet på Hejkon Bacon medan pappa står och stammar att det verkligen inte behövs, de vill absolut inte vara till besvär.

”Hon är ju lite liten så halsbandet sitter inte åt ordentligt men ni ska väl inte så långt?” säger grannen.

”Bara till affären” svarar Alice och så är de klara att gå.

”Grisar får inte följa med in” säger pappa och så knyter han fast Hejkon Bacon vid en krok utanför affären. Där sitter redan en hund fastknuten.

”Är du en minihund?” frågar Hejkon Bacon.

”Vilken fråga!” fnyser hunden, ”ser du inte att jag är en Terrier? En fullvuxen Jack Russel Terrier.”

”Jag är en gris jag.”

”Ser jag väl. Jag kan de flesta djur, har jagat i många år.”

”Jaha” säger Hejkon Bacon och tänker på de bollar som Pontus och Alice har försökt få honom att jaga. ”Vad heter du? Jag heter Hejkon Bacon.” och då brister Terriern ut i ett skallande gapskratt.

”Ursäkta” flämtar han sen, ”Du kan inte rå för vad människorna satt för namn på dig. Blixten heter jag. För snabbhetens skull.” Ett trist namn tänker Hejkon Bacon, rimmar inte alls. Men så är det ju en trist hund också.

”Jaha… Jag ska bara vara här en liten stund för de ska bara handla lite snabbt, sen ska vi hem igen så jag kan fortsätta att göra jul. Mycket att stå i, när man är gris alltså. Ni hundar har ju inget ansvar så det kan ju inte du veta.”

”Inget ansvar?” skäller Blixten, ”Utan mig skulle det inte bli något kött på bordet. Och vaddå göra jul? Den kommer ju varesig man vill eller ej. Och sen kommer nyår och en massa smällare, då kommer du väl gömma dig och darra men en annan är ju van.”

”Kommer ändå”, tjuter Hejkon Bacon och önskar att hon också kunde skälla sådär högt, ”om du visste vilket jobb det är. Det ska göras pepparkaksgrisar. Och sen ska det göras marsipangrisar. Och idag ska vi griljera grisen. Grisar, grisar, grisar. Det är vi som gör så det blir jul.”

”Hörre du Hejkon Bacon. Vet du förresten vad Bacon är? Nä, det förstås, du är ju bara en liten gris. Grisar kanske gör så det blir jul, julmat i alla fall. Det är ju er som människorna äter upp. Jag också när det blir rester.” säger Blixten med höjt huvudet.

”Mitt namn är jättefint!” ylar Hejkon Bacon.

”Och gott också.” säger Blixten och buffar till Hejkon Bacon i sidan.  ”Och griljerad gris, det är det här det.” och Hejkon Bacon får en knuff på ändan.  ”Då skär man bort den, brer på senap och ströbröd och så in i ugnen.”

”Äter människor grisar?” säger Hejkon Bacon och även om hon inte tycker om den här dumma hunden så darrar hon lite på rösten.

”Varje dag. ” nickar Blixten.

”Det tror jag inte alls på” tjuter Hejkon Bacon, ”du kan inte bevisa det!”

”Jo då, och till jul äter även vissa fötterna och sånt där.” säger Blixten och pekar med tassen mot skyltfönstret bredvid. Där finns massor med fina ljusstakar, skålar och…

”Fast familjer brukar inte äta sina husdjur.” ropar Blixten efter den springandes grisen. Men det hör Hejkon Bacon inte.

Adventskalender - tjugonde december

”Idag är det dan före dan före…” Alice tittar på fingrarna, ”dan före dan före doppare dan.”

”Ja, så idag är det dags att börja med julmaten” säger pappa.

”Jaha, nu börjas det igen, en massa jul att göra.” suckar Hejkon Bacon.

”Jag vill göra chokladfudge” säger Pontus, ”såndär med marshmallows i.” Och med ens tycker Hejkon Bacon att det inte är så dumt det här med julmat ändå.

”Jag vill ha prinskorv och köttbullar” ropar Alice och dansar runt.  

”Och sill, massor med sill” säger pappa och känner hus saliven rinner till. ”Varför kan ni inte gilla sill” suckar han sen samtidigt som Alice och Pontus grimaserar ett ”bläääää”.

Och så börjar de. Pappa skalar en massa potatis och äpplen medan Pontus smälter choklad och Alice slickar ur skålen. Då blir Hejkon Bacon arg och nafsar henne i vaden. Det är faktiskt hon som jobbar hårdast här så då borde hon få diska.

”Dumma gris” säger Alice men kommer sen att tänka på julgranen som Hejkon Bacon gjorde igår och så får grisen också lite choklad. ”Men om du bits igen så tänker jag inte dela med mig mer” säger hon och hötter med slickepotten.

Sedan skär pappa potatis i stavar och Alice trycker skrattandes på knappen på maskinen som river kål, äpplen och lök. Hejkon Bacon hjälper också till, hon äter upp allt skal och alla småbitar som tappas på golvet.

”Det här blir det renaste julstöket nånsin” säger pappa och ler.

”Inte förrän i morgon, så är traditionen” skrattar pappa när Hejkon Bacon försöker få provsmaka maten som kommer ut ugnen. ”Om vi skulle börja smaka innan allt var klart så skulle vi bara ligga utslagna redan första dagen. ”

”Ja, för i morgon ska vi göra köttbullar och steka prinskorv.” säger Alice. ”Det är jättegott!”

”Och så ska vi griljera skinkan” säger Pontus och puttar skrattande med foten på Hejkon Bacon, ”julskinkan, grisskinkan”.

”Sluta” väser pappa.

”Vaddå? Det är ju sant” säger Pontus medan Alice slår händerna för Hejkon Bacons öron.

Adventskalender - nittonde december

"Men pappa, snälla..." säger Alice vid frukostbordet.
"Nej har jag sagt" svarar han bakom tidningen.
Alice suckar och brer en macka till. Så vänder hon sig mot Hejkon Bacon, "schhhh" viskar hon med fingret mot munnen och så glider hon av stolen och sätter sig på golvet. Hon bryter smörgåsen i två delar och håller fram fatet mot Hejkon Bacon. Försiktigt tar Hejkon Bacon en bit och fnissandes tar Alice den andra.

"Men vad ni smular" säger pappa när han viker ihop tidningen. "Ja ja, du får sopa golvet sen." och så går han från köket utan att säga åt Alice att göra sig i ordning för skolan. Alice gör en macka till som de delar på och sedan en till. Medan Alice dukar undan så äter Hejkon Bacon upp alla smulor. Alice skrattar, tänk att hon inte behöver städa nu när hon har en minigris. Det är som en extra julklapp.

"Kom" säger Alice till Hejkon Bacon, "vi gör en koja." Alice slänger in sina kuddar under sängen, det är för att de ska sitta bekvämt förklarar hon. Hon drar i täcket så det nästan trillar av sängen men det vill ändå inte bli väggar på hela långsidan. Då springer Alice till vardagsrummet där pappa sitter och läser en bok. "Får jag låna ditt täcke?" frågar hon och Hejkon Bacon tänker att nu är det kört men pappa svarar ja. Hejkon Bacon tycker att det är jättebra att pappa har glömt skolan för då kan hon och Alice leka massor.

När Alice har fått alla väggar på plats så hämtar hon prassligt papper och en sax och så kryper de in i sin koja.
"Vilken färg vill du ha?" frågar hon och då buffar Hejkon Bacon på det röda pappret för det är mest likt henne. Alice lägger ihop ett rött papper och ett vitt och så börjar hon vika och klippa. Sen hämtar hon snöre och tejp. "Egentligen ska man ha godis i men då tar Pontus bara sönder dem." säger hon och knyter ihop allt trassel. "Nu är din klar. Jag ska ha en grön" och så viker och klipper hon igen.

När de kryper ut från kojan går Alice fram till sin dörr.
"Det heter julgranskaramell" säger hon, "men du hade ju sönder granen så de får hänga här." och så hänger hon upp trasslet på handtaget. När hon vänder sig om igen har hon tårar i ögonen. "Varför gjorde du sönder den? En del av mina julgranskulor blev trasiga." Hejkon Bacon buffar på Alice, försöker säga att Alice inte ska bry sig om en dum låtsasskog, men Alice går bara därifrån.

Täckena fladdrar när Hejkon Bacon kryper tillbaks in i kojan, just nu vill hon inte ligga på sin filt med sina kompisar. Hejkon Bacon är fortfarande glad för att låtsasskogen är borta men Alice är ledsen. När hon tänker på det får hon ont i magen så hon försöker tänka på roliga saker istället men det går inte. Även när hon blundar och tänker på pepparkaksgrisar och marsipangrisar så ser hon Alice ledsna ögon. Alice som gillade allt som glittrade i trädet. Men nu vet Hejkon Bacon!

Ingen bryr sig om henne när hon smyger runt i lägenheten och idag är hon glad för det. Försiktigt knuffat hon upp Pontus dörr, han sover fortfarande. Där vid hans sängbord ligger tre färglada bollar, hon tar en av dem i munnen, går tillbaks till Alice rum och gömmer bollen i kojan. Skafferidörren står på glänt, dit in smiter hon två gånger. Och så Alice halsband. Hon klättrar upp i Alice säng, balanserar vid fotänden och släpper försiktigt ned sakerna en och en. Men det fattas fortfarande något. Hejkon Bacon bökar runt i Alice leksaksbackar och där är den, en såndär rödklädd människa som också gör så det blir jul. Försiktigt, försiktigt placerar Hejkon Bacon den på en gren och nu är det klart. Glatt springer hon till vardagsrummet där Alice tittar på tv. Hejkon Bacon buffar och grymtar men Alice vill inte alls komma med. Först när Hejkon Bacon drar i Alice byxben tittar Alice ned.
"Men vad är det?" fräser hon, "ser du inte att jag kollar på film?" Och då vill inte Hejkon Bacon visa längre. Fnysande går hon in till sin filt och bökar ned sig.
"Men jag menade ju inte så" ropar Alice och kommer efter, "det var bara så spännande." Så stannar hon mitt i steget och tittar på sitt fönster."Pappa! Pontus! Kom! Hejkon Bacon har gjort en julgran till mig!" Hon slänger sig ned bredvid sin gris och kramar och pussar Hejkon Bacon så hon blir alldeles blöt.

Ingen vanlig gran hos mig heller

Här hemma finns det inte heller någon gran. Inte för att jag har hoppat på den utan för att jag inte brukar ha gran hemma. Det jag brukar ha, men inte har tiggt till mig i år, är en liten grankvist som jag kan gå och lukta på. Så otroligt julmysig doft! Något annat som luktar gott är nejlikor så jag proppade en clementin full. Blir glad av att titta och lukta på den.

Julgranskulor har jag två, en loppad och en ny. Jag blir glad av att pyssla paket och ville pynta förvaringsplatsen lite och då passade denna så bra. Där samsas oinslagna klappar med inslagna och jag rimmar på dem allt eftersom lusten faller på. Har plockat på mig gratiskort från posten, fina och bra storlek för att få plats med rim. En liten pappgran står det faktisk där också, den fick bo kvar efter förra julen. Lite pilliga att vika men roliga att göra. Favoritlänk i repris.

Den nya julgranskulan fastnade jag för främst till brorson bus, han ÄLSKAR kartor så vad var då mer passande än denna. Blev en även till mig också.

Mina hårt tuktade växter fick sig lite julstämning de också. Ljusslingan hade jag sedan tidigare medan stjärnan är loppad i år. Det är egentligen en ljusstake för sådana där små julgransljus, det är botten man ser och jag har fäst den på ställningen med silvertejp.

Den kaxiga julbocken gjorde jag på en pysselkväll för några år sedan. Att den blev som den blev var inte planerat utan beror på nybörjarmisstag men den blev genast en favorit.

Sen pyntade jag med ett hemmapysslat julkort som blev så galet så jag ville behålla det. Jag tror att tomten kopplar av med lite trickåkning.

Hur pyntar du?

Adventskalender - artonde december

Igår kväll sa pappa att ingen fick gå in i köket efter kvällsmat. Pontus suckade och sa att han var för gammal för sånt här men Alice sprang runt och skrattade. Alice fortsatte att skratta även när hon sov och när det är dags att gå upp är Hejkon Bacon jättetrött. Alice däremot skuttar upp och ropar på pappa att hon vill gå in i köket. Men pappa vill gå in först. När han stänger dörren om sig suckar Alice och sätter sig i korridoren. Hejkon Bacon gör henne sällskap, Alice klappar men ibland glömmer hon och då får Hejkon Bacon puffa på Alice så hon kommer igång igen.

"Tadam" säger pappa när han öppnar dörren till köket. Och där är en massa ljus, överallt fladdrar det. När man tittar på fönstren så ser det ut som det fladdrar lika många ljus ute också. Alice hoppar upp och skuttar in i köket. Pontus släntrar efter. Och där står den! Med två barn på, en kort och en lång. Och så en av marsipangrisarna som Alice och Hejkon Bacon gjorde igår. "Jag tyckte det var säkrast så" viskar pappa till Pontus och Pontus nickar allvarligt.

"Äntligen jullovstårta" ropar Alice och norpar ett av barnen. Hon torkar av grädden som följde med och sätter fingret på Hejkon Bacons tryne. "Jullovsgris" skrattar hon. Hejkon Bacon slickar i sig detta vita jullov och skrattar hon också, gott!

Pontus och Alice sätter sig vid bordet och tar stora bitar av tårtan. Pappa lyfter upp Hejkon Bacon på kökssoffan och lägger en tårtbit på tallriken, den med grisen på. Han som brukar skälla så när Hejkon Bacon försöker norpa en smörgås eller något annat gott från bordet. Fort innan han kommer på det stoppar hon trynet i tårbiten. Alice, Pontus, pappa skrattar när Hejkon Bacon glufsar så hon skvätter grädde över både sig själv och bordet.

"Men pappa" säger Alice när de står i hallen med jackorna på, "är du helt säker på att Hejkon Bacon får följa med?" Hejkon Bacon spetsar öronen, hon som aldrig fått följa med till Alice skola. Och pappa han svarar ja. Idag är verkligen en konstig dag tänker Hejkon Bacon när hon traskar efter de andra.

Fast in i skolan får hon inte komma. Inte pappa heller. Alice får gå in en stund men sedan kommer hon ut tillsammans med alla andra barn och de sjunger sånger och läser dikter. Många vuxna är där och lyssnar och en del småbarn också. Och djur! Hejkon Bacon spejar mellan alla människoben men ser bara hundar. "Det förstås" säger hon till hunden bredvid, "de flesta grisar måste väl vara hemma och göra jul men jag har redan gjort så mycket så jag kan ta en paus. Fast nästa år bryr jag mig nog inte om det här julandet, då åker jag nog till öarna istället." Hunden tittar oförstående på Hejkon Bacon och då kommer hon på att det säkert inte finns några hundfester. Inte heller har hon sett några julhundar. "Det gör inget att du inte har någon fest" tröstar hon den stackars hunden, "alla kan inte vara grisar."

Adventskalender - sjuttonde december

"Varför kan aldrig vi åka till Thailand på jullovet?” frågar Pontus när han slänger ifrån sig skolväskan, ”Alla andra åker ju varje år men aldrig vi.”

”Vi var ju på semester i somras” säger pappa.

”Det var ju så länge sen så det nästan inte finns” gnäller Pontus, ”och de andra hade också semester då och nu så åker de till Thailand i alla fall. Tänk pappa, du skulle slippa stå och frysa när bussen är sen, istället skulle du kunna ligga på en strand och läsa de där böckerna du alltid säger att du vill läsa. Jag kan till och med ta hand om Alice ibland.”

”Mm, det vore nått det” suckar pappa och hänger upp Pontus väska. ”Men vi har inte råd.”

”Men nånstans kan vi väl ändå åka? Jag kommer att dö om jag måste gå här hemma hela jullovet.” säger Pontus när han kliver in i köket. Han faller rakt ned i kökssoffan så att trät knakar och där blir han liggandes med munnen öppen och armen dinglandes över kanten.

”Hm” säger pappa, lutar sig mot dörrposten och tittar in mot bokhyllan i vardagsrummet, ”det vore inte helt fel. En vecka kanske vi skulle ha råd med.”

”Menar du det?” Pontus är inte alls död längre.

”Mm” fortsätter pappa, ”Kanarieöarna ska vara fint.”

”Du är ju inte klok. Kanarieöarna? Ska vi gå på grisfest då? Och dansa i poolen? Som på de där filmerna som du gillar så mycket, med han tönten som aldrig har varit på semester innan. Då dör jag hellre!” och den stackars soffan protesterar än en gång när Pontus drösar ned.

Men Hejkon Bacon blir glad! Åka till öar där man har fest för grisar, det vore fint det. Hon går in i pappas rum och börjar krafsa på hans garderob. Ju förr de får packat och kan åka desto bättre!

"Hejkon Bacon" ropar pappa, "vad du än gör. Sluta genast!"
"Det där du googlade om minigrisar stämmer ju inte alls. säger Pontus, "de är ju asjobbiga."
Pappa suckar "Ja, man ska visst aldrig lita på nätet. Det är ju.." och så ryser han till. "Vi kan inte åka nånvart, ingen kommer våga ta hand om Hejkon Bacon."
"Fast med diktatorgrisen" konstaterar Pontus och skakar av sig känslan av varm sand undet fötterna.