Säg hej till Pip

”Hej Pip. Vad kul att du ville komma hit.”

”Tjenatjaba” svarar han och gungar från hjul till hjul så att hans blå näbb svajar.
”Kan du inte berätta för mig vad du tycker om att göra.”

”Leka” svarar han och tittar åt sidan. Jag följer hans blick och ser vinden lyfta några gulnade eklöv.

”Leka vad då?” försöker jag.

”Lekar.”

”Vilka brukar du leka med?” Jag för handen till munnen när jag gäspar. Inte för att han skulle märka något men ändå.

”Mina kompisar.” Blicken fortfarande fäst vid lövens dans.

”Gillar du löv?”

”Ibland.” Han flyttar blicken från löven, tittar på mig. Huvudet på sned, väntar. På vad? Jag väntar jag också, härmar hans huvudrörelse och ler. Uppmuntrande hoppas jag.  ”Varför frågar du så mycket?” Han vippar med stjärten och håller kvar min blick.
”För att jag är nyfiken på dig.”
”Det är jag med! Fast inte på mig. Jag är ju Pip.” Ögonen så vidöppna så det känns som om jag skulle kunna se rakt in i hans snidade kropp.

”Så vad är du nyfiken på då?

”Allt! Var löven blåser på hösten. Varför det regnar nedåt. Det kunde ju lika gärna regna uppåt. Vad jag ska få för mat idag. Jag älskar pannkakor. Och krympsylt! Fast inte till mig, utan till dom.”
”Till dom?”
”Ja dom! Dagisbarnen. För då kan vi leka så roligt.”
”Vad leker ni?”

”Gömma. Och dom seglar båt. Det vill inte jag för jag tycker inte om att bada. Och man kan trilla i fast man har flytväst. Jag tycker om att duscha när det regnar. A å jag är nyfiken på vad dagisbarnen gör när jag inte är med. Och när dom är hemma.” Hans blå prickar dansar på den röda kroppen när Pip studsar från hjul till hjul.

”Så var är du när du inte är på dagis?”

”Asså, jag går inte på dagis. Jag bara hälsar på.”

”Jaha.”

”Ja, och nu är barnen och jag kompisar. Jättebra kompisar.”
”Hur är man en bra kompis?”
”Man leker. Och alla får vara med. Och när man blir dumma så säger man förlåt sen så ingen är ledsen länge. Och man kramar den som är ledsen.”
”Är du en bra kompis?” Löven bredvid oss prasslar och prickarna är stilla. ”Det kanske var en svår fråga.”

”Nä. Jo. Det är jag… fast ibland är jag en dum kompis.” Sättet han blickar ned i marken får mig att tänka på isen när den just har lagt sig och jag huttrar till.

”Hur är man då? När man är en dum kompis?”

”Man är dum fast man inte bråkar. Man säger näää när någon vill vara med för man vill inte leka med alla. Ibland vill jag bara leka med en.  Vet du, jag tycker man ska få leka med bara en. Fast inte när jag vill vara med, då vill jag att jag får det.” Hans panna rynkas när han fäster blicken på mig.
”Jo, så kan det ju…”

”Vet du” och Pip skakar till på kroppen, ”man kan leka roliga saker och spännande saker.”
”Berätta något spännande som du har gjort.”

”En gång när det blåste jättejättemycket, då satt jag i en stoooor gran. Och vet du, den gungade massor. Men jag trillade inte ned för jag är bra på att hålla fast mig. Jag ska bli cowboy. Kanske. Och så har jag sovit över hos en kompis Det var första gången jag inte sov med min människa.”

”Hur var det att sova över?”

”Kul. Och läskigt! Du vet, sådär bra-läskigt. Så prickarna liksom pirrar för att allt är så annorlunda. Då är det spännande! Vet du nått mer som är spännande?” Han tittar stint på mig och jag tror faktiskt att hans prickar vibrerar.

”Nä, berätta!”

”Dagisfröken, hon som hade krympsylt, hon ska koka växasylt. Som bara jag ska få. Och då kan jag också åka rutschkana och kissa på deras toaletter. När jag är liten så får jag inte göra det för jag kan trilla i.”

”Växasylt, det låter spännande. Tror du att jag också kan få smaka?”

”Nääää” säger han och vippar med tofsen, ”du är ju redan stor”.

”Men jag kanske vill bli ännu större.”

”Nä, då slår du huvudet i taket.” och nu ser tofsen ut som om han försöker vispa ihop en pannkakssmet. ”Tänk om taket går sönder då. Då skulle alla bli blöta när det regnar.” Och hans skratt påminner om ett lätt regns lek mot trädkronorna.

”Då kan vi duscha inomhus” säger jag och faller in i skrattet.

”Ja! Jag ska fråga dagisfröken om vi får det. Annars kan du få krympsylt istället. Två skedar för du är så stor redan. Sen kan du leka med oss. ”

”Det låter kul!”

”Mmm. Men nu ska jag gå. Till mina kompisar. Tjenatjabahejdå.” Och så vippar han iväg. Det prasslar när hans små hjul rullar över höstlöven.

”Hej då Pip” säger jag men det hör han inte.

Höstkänsla inomhus

Det är något särskilt med fritt växande slingerväxter, häftigt att se var de tänker ta vägen och hur de tänker stanna där. Från början var min tanke att ansa dem och lirka in dem i tornet nedifrån och upp, istället blev det ett enda stort slingerslanger där de under sommaren smet ut genom balkongdörren och försiktigt fick trasslas in när dörren skulle stängas. Att de bestämde sig för att gardinstången var en bra klätterplats var ok, däremot blev det lite besvärligt när de även tog rullgardinen i besittning.

Så idag har här ansats. Och trasslas. Den härliga djungelkänslan är tillfälligt borta men känner jag dessa växter rätt så är den snart tillbaks. Gäller bara för mig att vara snabb med att peta in dem på rätt spår, ingen mer anarki. De självvattnande krukorna, som var väldigt lätta att fixa själv, är guld värda när man som mig är dålig på att pyssla om sina blommor.

 Och jag behöver inte längre gå ut för att få höstkänsla : )

Skördetid

Under några år hade jag en odlingslott. Jag älskade att för-så och driva upp små plantor inne, att planerat ut dem och att skörda. Däremot så var jag extremt dålig på att ta tag i det där med ogräsrensandet. Ett år odlade jag zucchini, väldigt tacksamt dels då den var marktäckande (läs ogräsdödande) och att jag fick fler zucchini än vad jag klarade av att äta själv (läs glada grannar).  Så flyttade jag då till en lägenhet utan odlingslott och förra året var mer än halva min balkong fylld med krukor. Det blev lite ont om plats för mig själv så i år skulle jag bara odla busktomater (guds gåva till de som inte orkar hålla på att binda upp sina rangliga tomatplantor), gräslök och så får ju rabarberknölen som jag fick från mina föräldrar hänga med såklart. Så var i alla fall tanken… Sen hade jag råkat grodda en drös med potatisar och när de låg komposthinken och såg ut som ett ormbo så fick jag ett infall att peta ned en av dem i en säck jord som jag hade tänkt transportera bort från balkongen (det där med mera utrymme för mig ni vet…).

Det är bra med små krukor när man vill få potatisskörden att se stor ut...

Och det växte faktiskt riktigt bra! Eftersom blasten har vissnat ned under de senaste dagarna så grävde jag idag i jorden och hittade en hel del fina potäter. Dem ska jag festa på någon kväll i veckan!

Min trogna medodlare, en självvattnande kruka.

Utöver det där med att rensa ogräs så är jag också dålig på att se till att mina växter inte torkar ut. Rabarbern och potatisen är överlevare men tomatplantorna visade starkt sitt ogillande förra året. Så i år fick de bo i en självvattnande kruka modell större. Och där trivdes de så bra att jag fick gallra bort en massa gröna plantor istället för att försöka rädda en drös ledsna spretiga saker. Ikväll så skördade jag så mina första egna tomater för i år. Om det kan sägas att man med fördel kan göra det när det är ljust ute. Eller så kan man ha koll på var man har en bra ficklampa. Eller i alla fall ha mobilbatteriet tillräckligt laddat för att använda ficklampeappen. Det blir liksom lite svårt att skilja på grönt och rött i mörker men de mogna tomaterna var mjukare upptäckte jag. Lite mysigt ändå att stå i mörkret och verkligen få känna på sina tomater, och lukta på tomatplantan. Undrar om även torkade tomatplantsblad luktar gott. Jag tänker typ lavendelpåsar. Är nog värt ett försök i alla fall.

Ingen risk att rabarbern blir för grov. Det var förresten i en sån här säck som jag stoppade ned en potatis.

Rabarberna trivs egentligen inte i kruka, de växer inte riktigt till sig men jag har allt eftersom hackat och fryst in så nu har jag nog till en paj i alla fall. Gräslök finns det också i frysen, inte så mycket då gräslöken tydligt visar sitt missnöje med att ha övervintrat i en kruka och inte i marken. Får försöka ta bättre hand om den nu till vintern. Boa in den i löv har jag hört ska vara bra.  Får se hur det går. En tomat ska jag i alla fall spara så jag har frön till nästa år. Så lyxigt med egenodlat! Särskilt när man slipper rensa ogräs : ) 

Återstår att se om gräslöken känner för att vara lite mer givmild nästa år.

På rätt plats men fel kurs

Jag har varit på sommarkurs i Tidaholm. Bott på slottet Helliden. En byggnad som är väldigt vacker utanpå men elevrumstrist inuti. En byggnad som var omgiven av vacker skog med uppmärkta spår. Tror jag har tillbringat mer tid i skogen än med att skriva, som var vad kursen gick ur på. Upptäckte att jag inte alls var sugen på att sätta ord på utan blev mer sugen på textilkursens mönsterlek. Men mest sugen var jag på att bara vara och vara i behaglig rörelse. Qigong ingick också i kursen och det var härligt. Sköna kursledare lät mig delta när jag ville och orkade och lät mig sova eller promenera när jag hellre ville det. Några berättelser blev det när uppgifterna lockade fram min nyfikenhet och lekfullhet så att jag ville skriva för att få reda på vad som egentligen hände. Häftigt när det blir så.

Sommar och kbt-pyssel

Ligger i sängen och lyssnar till fåglarna. Kroppen njuter redan i vetskapen om ytterligare en dag i solen. Kanske t.o.m ett bad till? Årets första blev det i går, i lilla sjön Trekanten här i Stockholm där jag tillbringar helgen. Fortfarande tar det mig sådär tjugo minuter av trippande (blir ju kortare bit av mig som måste ned i vattnet om jag går på tå) och mag-indragande (blir ju mindre av mig som ska blötas då) innan jag kommer i men sen... Ja då är det skönt och jag undrar som varje gång varför jag fjompar mig så.

Något som också hör sommaren till är ju randiga flygfän och dessa tycker en kompis mindre bra om. Sagda kompis är även en gottegris (hm... den egenskapen delas av undertecknad) För några månader sedan fick jag för mig att busa lite och pyssla ihop något randigt som innehöll choklad. Typ kbt : )

Det började med att jag hade köpt hem lite blandade chokladkulor i olikfärgade omslag. Vissa bitar gillade jag verkligen medan andra var mer i kompisens smak. Jag lyckades hejda mig från att äta upp alla de som jag inte var så förtjust i, plockade fram omslag i passande färg (sällantömd sopsortering är en guldgruva...) och så skulle jag bara klippa och limma lite. Nu blev det ju inte så bara...

Lärdomar...
*Tom superlim fäster dåligt på den här typen av prasselplast.
*Packtejp fungerar bättre.
*Packtejp gör omslaget för stelt för att kunna vrida plasten runt chokladkulan och få den att stanna där.
*Kladda med superlim ska man inte göra innan man ska lämna fingeravtryck någonstans. Planerar man däremot att begå brott så är det nog superbra att pyssla lite innan.

Med hjälp av packtejp, vanlig tejp och sytråd så såg chokladkulorna till slut ut ungefär som jag hade tänkt mig. "Vingarna" blev lite mindre än på orginalbitarna eftersom det var svårt att snurra omslaget.

Sedan visade det sig att färgen var för orange för att trigga flygfänstänk hos kompisen men chokladen gick hem i alla fall : )

Ljudet av burkar som kallnar

Tror ni det ser ut såhär?

Till midsommar så fick jag en massa rabarber och igår kväll tog jag tag i att koka mig rabarber- och ingefärssylt. Så smidigt med syltsocker. I övrigt så är jag inte så pysslig när det gäller att sylta och safta. Tror ibland att jag är det, som när en bekant talade sig varm för saftmajor som vi hittade på loppis. En gång använde jag den och mest tycke jag att det var bökigt. Efter några år som dammsamlare fick saftmajan sen ett nytt hem där den uppskattades desto mer. Så självklart blev jag helt kär när jag för några veckor sedan fick ett källarförråd och där fann både potatislår och hyllor med hyllpapper. Direkt såg jag hur jag skulle byta till nytt papper och fylla förrådet med syltburkar, saftflaskor, äpplen och rotfrukter. Det där med självbild är klurigt ibland.

Eller såhär..?

Igår kväll somnade jag i alla fall till ljudet av det där klicket som blir när burken kallnar och vakuum skapas. Det var härligt!

Lekfullt?

Nu tänker jag skriva om sex. För sex kan också vara lekfullt. En lek med olika former av beröring, en lek med olika intensitet, en lek där man tar olika roller. För att kunna leka måste man känna sig trygg, så är det för både barn och vuxna. När det gäller sex så innebär den här tryggheten att bli lyssnad på vare sig man säger ja eller nej. Och lyssna på den/de man leker med. Då är alla inblandade fria att testa allt. Fria för att man alltid kan ändra sitt ja till ett nej eller sitt nej till ett ja. I vissa lekar ingår att ordet nej inte betyder nej men då finns det något annat ord som betyder nej. När man har gjort upp detta kan man leka lika fritt som om nej betydde nej. Så trodde jag i alla fall att det var. Men nu säger hovrätten att det inte är så. Nu säger hovrätten att jag inte längre får vara med och bestämma. Nu säger hovrätten att någon annan kan bestämma att jag är med i en lek där mitt nej inte betyder nej och detta utan att ge mig ett annat ord som betyder nej.

Jag tycker att hovrätten har fel. Om jag inte får vara med och bestämma så är det ingen lek. Då är det våldtäkt.

Lyxliv

För några veckor sedan njöt jag av lite småpyssel men har inte kunnat visa upp det innan allt var överlämnat. Efter en härlig studentfest igår så är det nu fritt fram.

I pysseltagen vid stökigt bord

Jag tycker att det finns något så underbart kravlöst att bara plocka fram vita papper, färgpennor, vattenfärg och vanlig sax och bara pyssla av ren glädje. Allt är möjligt då inga färdiga ramar finns och efteråt är det så lätt att plocka undan vilket inte är att förringa. Just den här gången kom det även fram lite godispapper men det pysslet berättar jag om någon annan dag.

Katarina på besök i Paris, med ögat i pannan men men...

När jag ändå var igång och målade så passade jag på att teckna lite på chokladasken som skulle lämnas över till studenten. Teckningen som redan var innehöll nämligen bara en kvinna som satt och mumsade på franska tryfflar vilket gjorde mig lite avis :-) När asken överlämnades så var det med två kvinnor och en förhoppning om att jag ska kunna hälsa på i Paris där min nybakta vän ska bo och plugga ett tag. Det är underbart lyxigt att kunna hälsa på vänner när de befinner sig i andra länder, jag gillar detta med att vara hemma fast jag är borta.

Här finns en bra beskrivning på tranor. Jag tycker att det blir lättast om man i början viker alla veck åt båda hållen även om detta inte görs i videon.

På tal om lyx och att vara hemma fast man är borta så hittade jag igår ett kvadratiskt komihåg-block i min väns låda. Olika färger var det också i och det bara skrek "vik mig" så det gjorde jag. Studentblomman fick sällskap av några lyckobringande tranor. Sen kom jag på att resebidraget skulle få bo i en liten spargris så det blev lite klippt och klistrat också. Och sen blev det lite bråttom att komma iväg till själva studentfirandet men det är ju inget nytt när det gäller mig.

Spargrisen.

Med kuvertstängning.

Jag ritade upp en spargris direkt på pappret och klippte ut i dubbelt papper men lämnade en flik på det ena (det som blev framsidan). Sen vände jag pappren så att skissen kom inåt, kletade lim på kanterna men lämnade öppet mellan grisens ben och så tryckte jag ihop de två delarna och väntade inte på att limmet skulle torka utan försökte rita detaljerna med kulspetspenna på fuktigt papper. Om man vill göra det enklare för sig så är det ett hett tips att tillämpa lite tålamod... Samt att klippa snittet där fliken ska in innan man har limmat ihop sidorna men lite utmaning är ju alltid kul eller nått... Resebidraget stoppade jag i alla fall inte in förräms limmet hade torkat. Och jag är väldigt nöjd med att jag tänkte på att låta olika öron ligga längst fram på vardera sida. Ibland jobbar allt de små grå som de ska : )

Pyssel för tygghet och tradition

I min hall låg sedan tidigare valutskicket från ett visst parti som jag verkligen inte sympatiserar med. Det finns andra partier som jag inte heller håller med men just med detta parti så pratar vi så grundläggande värderingar så pappersinsamlingen kändes inte tillräcklig som förvaringsplats. Och ja, om jag får valutskick från nått annat parti på samma låga nivå så kommer det att få samma behandling.

Min första reaktion var att skriva "åter avsändare" och lägga på lådan. Men ett blogginlägg inspirerade mig så idag tog jag fram mina pennor och författade ett litet brev.

Traditioner förändras över tid och vi måste själva välja vilka traditioner vi vill skapa och bevara. Detta är mitt land med och mina traditioner. Jag lyckas inte alltid leva upp till det jag tror på men jag vill inte göra mina tillkortakommanden till samhällsnorm. Det om något skulle kännas otryggt. Så jag lånar partiets egna slagord och agerar för trygghet och tradition.

Glad påsk!

Tack vare en sjuk unge fick jag för två veckor sedan åka bil till stockholm. Tanken var att jag skulle stanna några dagar men så blev jag genomförkyld och valet mellan att sitta alvedonpreparerad på tåg eller bli ompysslad i stockholm var lätt, jag stannade kvar och blev bortskämd. Lite pyssel blev det också under veckan och det är lustigt hur mycket mer kreativ jag blir när jag inte har en massa färdigt pysselmaterial. I flytten gjorde jag mig av med scrapbookpapper mm mm men sparade diverse pappersnuttar och nu blev det återigen så tydligt att det är så jag trivs bäst. Känslan av att allt kan omvandlas, ungefär som att bygga lego med grundbitar.

Nu på väg till påskfirande med familjen inklusive brorson bus. Hoppas kunna låna honom lite under helgen så att han och jag kan gå på födelsedagsbio. Jag ger ofta presenter som jag också får njuta av : )