fredag 12 juni 2015

Skugga... (viktig teater och fotoutmaningen)

I tisdags kväll var jag och såg "From Sammy with love" i en park här i Stockholm. Karl Dyall och Rennie Mirro gestaltade Sammy Davis Jr och människor runt honom. De gestaltade även sig själva. Att förflyttas till Sammys verklighet var intressant och sorgligt men det var ju då, för flera årtionden sedan och på något sätt lättare att hantera än när Karl och Rennie berättar om sin vardag här och nu.

Från att han föddes tills att han dog levde Sammy i ett utanförskap bara på grund av färgen på sitt skinn och detta utanförskap stöddes av lagar. När Sammy först fick uppträda på ett hotell så innebar hans hudfärg att han inte fick ta vanliga entrén in eller ut och han fick inte stanna kvar och titta på de andra artisterna. Bakvägen och osynlig var det som gällde för honom. 
Karl Dyall gestaltar Sammy Davis Jr. En man som tog det modiga beslutet att gå in på scenen precis som vita artister. Inte skutta in och leka apa för att vinna publikens gillande.

Idag i Sverige säger lagarna att alla har samma rättigheter och skyldigheter. Jag vet att det inte är så det ser ut i vardagen men jag trodde på något vis att teater var ett undantag. För jag förstår inte vad skådespelarens hudfärg har att göra med vilka roller hen får. Det är ju just tal om roller, de gestaltar någon annan. Och en skicklig skådespelare får mig att se just det. Ibland såpass mycket att jag glömmer bort vem som gör jobbet. Ändå berättar Rennie hur han på repetitionen av en stor balettföreställning fick frågan vad han gjorde där, för det fanns ju inte bönder i 1700-talets Sverige som såg ut som han ser ut. Men det "löste sig" genom att han fick en roll som regissören tyckte passade med Rennies utseende. På Parkteaterns scen berättade Rennie att det är de rollerna han ofta får; handelsresande, rövare, pirat... Karl berättade liknande saker. Svårt att ta in.



Så starkt kroppsspråk! Rennie, t.v, som vit militär och Karl, t.h, som Sammy Davis Jr när han gjorde lumpen i en experimentgrupp som blandade svarta och vita. 

Promenad hem i ljusa junikvällen, glädjen över teaterupplevelsen skuggades av insikten. Jag vill inte att världen ska vara såhär. Och jag funderar på om, och i så fall hur, jag genom mitt val av teater kan påverka.

Varför stänger vi ute varandra?


Föreställningen spelas i Stockholms olika parker till och med sista juni, gå och upplev om ni har chansen. Förutom tankeväckande berättelser får ni se och höra två människor som är otroligt drivna dansare, sångare och gestaltare. Parkteatern är alltid gratis.

Ett inslag om Parkteatern där delar av "From Sammy with love" är med.

Andras tolkningar av veckans tema.




6 kommentarer:

  1. Wow, vilket gripande bidrag.Jag får rysningar...
    Ja, varför stänger vi ute varandra?
    Den föreställningen skulle jag verkligen vilja se, och vilja att många andra var tvungna att se.
    Fin fredag till dig! Kram Birgitta

    SvaraRadera
  2. tankeväckande fint bidrag.....Det finns många människor som står i skuggan av olika anledningar

    SvaraRadera
  3. Nyttig underhållning! Jag tänkte faktiskt se den i helgen, tack för inblicken!

    SvaraRadera
  4. Vilken tänkvärd tolkning. Fin skuggbild också. Ha en fin dag kram Pernilla

    SvaraRadera
  5. Mycket tänkvärt! Så bra att deras berättelse lyfts fram. Gillar också din skuggbild, Fin sommarkväll till dig!

    SvaraRadera
  6. Vilket fint bidrag! Tack! Jag har oerhört svårt att ta in att folk ser så olika på varandra och det förvånar mig hur det fortfarande existerar sådan olikheter. Fina och starka skuggbilder.

    Kram kram Malin

    SvaraRadera

Lämna gärna ett avtryck.