Tankar om träd

Jag brukar säga att jag gillar friluftsliv på skogsmullenivå. Det ska vara enkelt och lustfyllt och för mig innebär det korta etapper, lätt packning och mycket mys. Nu har jag inte riktigt orkat det men jag längtar efter det och jag trivs när jag i alla fall får vardagspromenera på stigar. Tyvärr har jag ingen storskog i närheten men jag har hittat en sträckning på morgonpromenaden som innebär en kort men underbar tur över en bergsknalle där det är sådan där härlig blandskog. Tallarna skapar ett tak och gör marken mjuk med sina barr. Lövträden mjukar upp och ändrar färgsättningen. Bergsknallar och stenbumlingar bara är. Och i dimma, som igår, så kändes det som en storskog för där var bara jag och träden. Trafikljuden ville påstå något annat men öronen samarbetade fint med att stänga ute allt som inte var skogssus.

Just nu är det förmultningens tid och den lukten får mig att tänka på ny energi. Det är inte alls den vila som det ser ut att vara, gammalt bryts ned och blir till näring och här och var spirar det fortfarande.