Skördetid

Under några år hade jag en odlingslott. Jag älskade att för-så och driva upp små plantor inne, att planerat ut dem och att skörda. Däremot så var jag extremt dålig på att ta tag i det där med ogräsrensandet. Ett år odlade jag zucchini, väldigt tacksamt dels då den var marktäckande (läs ogräsdödande) och att jag fick fler zucchini än vad jag klarade av att äta själv (läs glada grannar).  Så flyttade jag då till en lägenhet utan odlingslott och förra året var mer än halva min balkong fylld med krukor. Det blev lite ont om plats för mig själv så i år skulle jag bara odla busktomater (guds gåva till de som inte orkar hålla på att binda upp sina rangliga tomatplantor), gräslök och så får ju rabarberknölen som jag fick från mina föräldrar hänga med såklart. Så var i alla fall tanken… Sen hade jag råkat grodda en drös med potatisar och när de låg komposthinken och såg ut som ett ormbo så fick jag ett infall att peta ned en av dem i en säck jord som jag hade tänkt transportera bort från balkongen (det där med mera utrymme för mig ni vet…).

Det är bra med små krukor när man vill få potatisskörden att se stor ut...

Och det växte faktiskt riktigt bra! Eftersom blasten har vissnat ned under de senaste dagarna så grävde jag idag i jorden och hittade en hel del fina potäter. Dem ska jag festa på någon kväll i veckan!

Min trogna medodlare, en självvattnande kruka.

Utöver det där med att rensa ogräs så är jag också dålig på att se till att mina växter inte torkar ut. Rabarbern och potatisen är överlevare men tomatplantorna visade starkt sitt ogillande förra året. Så i år fick de bo i en självvattnande kruka modell större. Och där trivdes de så bra att jag fick gallra bort en massa gröna plantor istället för att försöka rädda en drös ledsna spretiga saker. Ikväll så skördade jag så mina första egna tomater för i år. Om det kan sägas att man med fördel kan göra det när det är ljust ute. Eller så kan man ha koll på var man har en bra ficklampa. Eller i alla fall ha mobilbatteriet tillräckligt laddat för att använda ficklampeappen. Det blir liksom lite svårt att skilja på grönt och rött i mörker men de mogna tomaterna var mjukare upptäckte jag. Lite mysigt ändå att stå i mörkret och verkligen få känna på sina tomater, och lukta på tomatplantan. Undrar om även torkade tomatplantsblad luktar gott. Jag tänker typ lavendelpåsar. Är nog värt ett försök i alla fall.

Ingen risk att rabarbern blir för grov. Det var förresten i en sån här säck som jag stoppade ned en potatis.

Rabarberna trivs egentligen inte i kruka, de växer inte riktigt till sig men jag har allt eftersom hackat och fryst in så nu har jag nog till en paj i alla fall. Gräslök finns det också i frysen, inte så mycket då gräslöken tydligt visar sitt missnöje med att ha övervintrat i en kruka och inte i marken. Får försöka ta bättre hand om den nu till vintern. Boa in den i löv har jag hört ska vara bra.  Får se hur det går. En tomat ska jag i alla fall spara så jag har frön till nästa år. Så lyxigt med egenodlat! Särskilt när man slipper rensa ogräs : ) 

Återstår att se om gräslöken känner för att vara lite mer givmild nästa år.

På rätt plats men fel kurs

Jag har varit på sommarkurs i Tidaholm. Bott på slottet Helliden. En byggnad som är väldigt vacker utanpå men elevrumstrist inuti. En byggnad som var omgiven av vacker skog med uppmärkta spår. Tror jag har tillbringat mer tid i skogen än med att skriva, som var vad kursen gick ur på. Upptäckte att jag inte alls var sugen på att sätta ord på utan blev mer sugen på textilkursens mönsterlek. Men mest sugen var jag på att bara vara och vara i behaglig rörelse. Qigong ingick också i kursen och det var härligt. Sköna kursledare lät mig delta när jag ville och orkade och lät mig sova eller promenera när jag hellre ville det. Några berättelser blev det när uppgifterna lockade fram min nyfikenhet och lekfullhet så att jag ville skriva för att få reda på vad som egentligen hände. Häftigt när det blir så.

Sommar och kbt-pyssel

Ligger i sängen och lyssnar till fåglarna. Kroppen njuter redan i vetskapen om ytterligare en dag i solen. Kanske t.o.m ett bad till? Årets första blev det i går, i lilla sjön Trekanten här i Stockholm där jag tillbringar helgen. Fortfarande tar det mig sådär tjugo minuter av trippande (blir ju kortare bit av mig som måste ned i vattnet om jag går på tå) och mag-indragande (blir ju mindre av mig som ska blötas då) innan jag kommer i men sen... Ja då är det skönt och jag undrar som varje gång varför jag fjompar mig så.

Något som också hör sommaren till är ju randiga flygfän och dessa tycker en kompis mindre bra om. Sagda kompis är även en gottegris (hm... den egenskapen delas av undertecknad) För några månader sedan fick jag för mig att busa lite och pyssla ihop något randigt som innehöll choklad. Typ kbt : )

Det började med att jag hade köpt hem lite blandade chokladkulor i olikfärgade omslag. Vissa bitar gillade jag verkligen medan andra var mer i kompisens smak. Jag lyckades hejda mig från att äta upp alla de som jag inte var så förtjust i, plockade fram omslag i passande färg (sällantömd sopsortering är en guldgruva...) och så skulle jag bara klippa och limma lite. Nu blev det ju inte så bara...

Lärdomar...
*Tom superlim fäster dåligt på den här typen av prasselplast.
*Packtejp fungerar bättre.
*Packtejp gör omslaget för stelt för att kunna vrida plasten runt chokladkulan och få den att stanna där.
*Kladda med superlim ska man inte göra innan man ska lämna fingeravtryck någonstans. Planerar man däremot att begå brott så är det nog superbra att pyssla lite innan.

Med hjälp av packtejp, vanlig tejp och sytråd så såg chokladkulorna till slut ut ungefär som jag hade tänkt mig. "Vingarna" blev lite mindre än på orginalbitarna eftersom det var svårt att snurra omslaget.

Sedan visade det sig att färgen var för orange för att trigga flygfänstänk hos kompisen men chokladen gick hem i alla fall : )

Ljudet av burkar som kallnar

Tror ni det ser ut såhär?

Till midsommar så fick jag en massa rabarber och igår kväll tog jag tag i att koka mig rabarber- och ingefärssylt. Så smidigt med syltsocker. I övrigt så är jag inte så pysslig när det gäller att sylta och safta. Tror ibland att jag är det, som när en bekant talade sig varm för saftmajor som vi hittade på loppis. En gång använde jag den och mest tycke jag att det var bökigt. Efter några år som dammsamlare fick saftmajan sen ett nytt hem där den uppskattades desto mer. Så självklart blev jag helt kär när jag för några veckor sedan fick ett källarförråd och där fann både potatislår och hyllor med hyllpapper. Direkt såg jag hur jag skulle byta till nytt papper och fylla förrådet med syltburkar, saftflaskor, äpplen och rotfrukter. Det där med självbild är klurigt ibland.

Eller såhär..?

Igår kväll somnade jag i alla fall till ljudet av det där klicket som blir när burken kallnar och vakuum skapas. Det var härligt!

Lekfullt?

Nu tänker jag skriva om sex. För sex kan också vara lekfullt. En lek med olika former av beröring, en lek med olika intensitet, en lek där man tar olika roller. För att kunna leka måste man känna sig trygg, så är det för både barn och vuxna. När det gäller sex så innebär den här tryggheten att bli lyssnad på vare sig man säger ja eller nej. Och lyssna på den/de man leker med. Då är alla inblandade fria att testa allt. Fria för att man alltid kan ändra sitt ja till ett nej eller sitt nej till ett ja. I vissa lekar ingår att ordet nej inte betyder nej men då finns det något annat ord som betyder nej. När man har gjort upp detta kan man leka lika fritt som om nej betydde nej. Så trodde jag i alla fall att det var. Men nu säger hovrätten att det inte är så. Nu säger hovrätten att jag inte längre får vara med och bestämma. Nu säger hovrätten att någon annan kan bestämma att jag är med i en lek där mitt nej inte betyder nej och detta utan att ge mig ett annat ord som betyder nej.

Jag tycker att hovrätten har fel. Om jag inte får vara med och bestämma så är det ingen lek. Då är det våldtäkt.

Lyxliv

För några veckor sedan njöt jag av lite småpyssel men har inte kunnat visa upp det innan allt var överlämnat. Efter en härlig studentfest igår så är det nu fritt fram.

I pysseltagen vid stökigt bord

Jag tycker att det finns något så underbart kravlöst att bara plocka fram vita papper, färgpennor, vattenfärg och vanlig sax och bara pyssla av ren glädje. Allt är möjligt då inga färdiga ramar finns och efteråt är det så lätt att plocka undan vilket inte är att förringa. Just den här gången kom det även fram lite godispapper men det pysslet berättar jag om någon annan dag.

Katarina på besök i Paris, med ögat i pannan men men...

När jag ändå var igång och målade så passade jag på att teckna lite på chokladasken som skulle lämnas över till studenten. Teckningen som redan var innehöll nämligen bara en kvinna som satt och mumsade på franska tryfflar vilket gjorde mig lite avis :-) När asken överlämnades så var det med två kvinnor och en förhoppning om att jag ska kunna hälsa på i Paris där min nybakta vän ska bo och plugga ett tag. Det är underbart lyxigt att kunna hälsa på vänner när de befinner sig i andra länder, jag gillar detta med att vara hemma fast jag är borta.

Här finns en bra beskrivning på tranor. Jag tycker att det blir lättast om man i början viker alla veck åt båda hållen även om detta inte görs i videon.

På tal om lyx och att vara hemma fast man är borta så hittade jag igår ett kvadratiskt komihåg-block i min väns låda. Olika färger var det också i och det bara skrek "vik mig" så det gjorde jag. Studentblomman fick sällskap av några lyckobringande tranor. Sen kom jag på att resebidraget skulle få bo i en liten spargris så det blev lite klippt och klistrat också. Och sen blev det lite bråttom att komma iväg till själva studentfirandet men det är ju inget nytt när det gäller mig.

Spargrisen.

Med kuvertstängning.

Jag ritade upp en spargris direkt på pappret och klippte ut i dubbelt papper men lämnade en flik på det ena (det som blev framsidan). Sen vände jag pappren så att skissen kom inåt, kletade lim på kanterna men lämnade öppet mellan grisens ben och så tryckte jag ihop de två delarna och väntade inte på att limmet skulle torka utan försökte rita detaljerna med kulspetspenna på fuktigt papper. Om man vill göra det enklare för sig så är det ett hett tips att tillämpa lite tålamod... Samt att klippa snittet där fliken ska in innan man har limmat ihop sidorna men lite utmaning är ju alltid kul eller nått... Resebidraget stoppade jag i alla fall inte in förräms limmet hade torkat. Och jag är väldigt nöjd med att jag tänkte på att låta olika öron ligga längst fram på vardera sida. Ibland jobbar allt de små grå som de ska : )

Pyssel för tygghet och tradition

I min hall låg sedan tidigare valutskicket från ett visst parti som jag verkligen inte sympatiserar med. Det finns andra partier som jag inte heller håller med men just med detta parti så pratar vi så grundläggande värderingar så pappersinsamlingen kändes inte tillräcklig som förvaringsplats. Och ja, om jag får valutskick från nått annat parti på samma låga nivå så kommer det att få samma behandling.

Min första reaktion var att skriva "åter avsändare" och lägga på lådan. Men ett blogginlägg inspirerade mig så idag tog jag fram mina pennor och författade ett litet brev.

Traditioner förändras över tid och vi måste själva välja vilka traditioner vi vill skapa och bevara. Detta är mitt land med och mina traditioner. Jag lyckas inte alltid leva upp till det jag tror på men jag vill inte göra mina tillkortakommanden till samhällsnorm. Det om något skulle kännas otryggt. Så jag lånar partiets egna slagord och agerar för trygghet och tradition.

Glad påsk!

Tack vare en sjuk unge fick jag för två veckor sedan åka bil till stockholm. Tanken var att jag skulle stanna några dagar men så blev jag genomförkyld och valet mellan att sitta alvedonpreparerad på tåg eller bli ompysslad i stockholm var lätt, jag stannade kvar och blev bortskämd. Lite pyssel blev det också under veckan och det är lustigt hur mycket mer kreativ jag blir när jag inte har en massa färdigt pysselmaterial. I flytten gjorde jag mig av med scrapbookpapper mm mm men sparade diverse pappersnuttar och nu blev det återigen så tydligt att det är så jag trivs bäst. Känslan av att allt kan omvandlas, ungefär som att bygga lego med grundbitar.

Nu på väg till påskfirande med familjen inklusive brorson bus. Hoppas kunna låna honom lite under helgen så att han och jag kan gå på födelsedagsbio. Jag ger ofta presenter som jag också får njuta av : )

Kreativiteten

Det var ett bra tag sedan jag riktigt försjönk i något kreativt, sådär bara försvann bort och efteråt undrade var alla timmar har tagit vägen. Just nu ligger min långa berättelse utspridd på vardagsrumsbordet i väntan på att jag ska sjunka in i den och ta reda på vad som händer med karaktärerna. Jag ser fram emot den stunden när den än behagar komma. I övrigt har det mest varit lite småpyssel på sistone, inte att förringa då jag har njutit av det och njuter av resultaten. En hel del skissar jag bara för att det är kul, sitter kvar sedan jag illustrerade min adventskalender. Jag har funderat på varför jag inte storpysslar så mycket längre, tror det är en följd av Den stora utrensningen (TM). Jag njuter fortfarande av att inte ha det så belamrat och jag kan ofta komma på saker som vore roliga att göra men som jag känner att jag faktiskt inte vill ha här hemma även om de är fina saker. Det jag däremot har börjat göra är att läsa andras pysselbloggar, det är härligt att se hur andra leker och leka med tanken att göra något liknande. Vissa idéer sparar jag för framtiden och vissa inspireras jag av i vardagen. Blogguppmaningen I mina händer har funkat som en katalysator för mig och några söndagar fått mig att faktiskt ta tag i något småpyssel. Nu är uppmaningen slut men jag njuter vidare då jag via den har hitta till ännu fler pysslare. En av dem som jag nu tittar in hos titt som tätt är Lonelyfield som har många roliga skapelser och betraktelser. En av hennes skapelser vill jag faktiskt ha här hemma, eller rättare sagt i jackfickan. Fast om det ingår en sötunge i den alldeles underbara tunikan så vill jag vinna den istället. : )


 

Tea for two?

Runt lunch blev det härligt soligt här i min stad, sedan tog det mig några timmar av hastigt påkomna ”måsten” innan jag faktiskt tog mig ut på promenad. Gick genom ett villaområde, många som var ute och räfsade löv, beskar träd och allmänt hus- och trädgårdsfixade. Jag förvånade mig själv med att plötsligt känna en stor lust till att ha hus. Jag som gillar att så och skörda men inte skötandet däremellan. Efter några steg insåg jag att det inte var huset som sådant som jag suktade efter utan att vara två och göra saker tillsammans, ha gemensamma projekt. För i de flesta trädgårdar så var det fler än en som fixade.

Väl hemma började jag göra vårfint på balkongen men så långt som att knata upp på vinden och kånka ned balkongbordet kom jag inte idag, det får bli en annan solig dag. Nu är det i alla fall sopat och klart där ute. En av växterna har redan börjat visa upp sig, gräslök och rabarber ser fortfarande höstvissna ut. Kanske dags att så också? I år blir det nog bara tomatbuskar, denna synnerligen smidiga balkongväxt. Kryddgrönt hade jag förra året men de drunknade under min semester, får bli ny placering av den balkonglådan i år. Zucchini är underbart tacksam att odla och ett gott tips till alla som har en plätt. Som balkongväxt tog den dock lite för mycket utrymme. Fast lite sugen är jag på att testa en klättervariant.

Jag skrev ju tidigare om mina tankar på tehyllor. Trots allt sökande bla på den stora möbeljättens hemsida efter vägghyllor så hade jag totalt missat en badrumshylla som bara bad om att få sitta på min köksvägg. Vänd upp och ned var den exakt den hylla som jag hade letat efter. Nu på kvällen roade jag mig med att skriva ut mina favoritteer med hjälp av föräldrarnas gamla dymo. Det är något särskilt med de där färgade plastbanden med uttryckta bokstäver. Min välling fick ingen etikett, den fick ett klistermärke istället. Ett ”my little pony”-klistermärke som jag hittade i gömmorna. Sådär fluffigt och fint känns det i min mage när jag druckit välling. Kakaoburken fick också vara med på tehyllan, den är hittat hos mina föräldrar. Texten ”god och närande” om kakaon i sig tycker jag är underbar liksom (som inte syns på kortet) ”Tänk på barnen, giv dem mazetti ögon cacao”.

Så nu är tehyllan i ordning. Nu undrar jag bara var den där som jag ska dricka te med har tagit vägen...