Glad påsk!

Tack vare en sjuk unge fick jag för två veckor sedan åka bil till stockholm. Tanken var att jag skulle stanna några dagar men så blev jag genomförkyld och valet mellan att sitta alvedonpreparerad på tåg eller bli ompysslad i stockholm var lätt, jag stannade kvar och blev bortskämd. Lite pyssel blev det också under veckan och det är lustigt hur mycket mer kreativ jag blir när jag inte har en massa färdigt pysselmaterial. I flytten gjorde jag mig av med scrapbookpapper mm mm men sparade diverse pappersnuttar och nu blev det återigen så tydligt att det är så jag trivs bäst. Känslan av att allt kan omvandlas, ungefär som att bygga lego med grundbitar.

Nu på väg till påskfirande med familjen inklusive brorson bus. Hoppas kunna låna honom lite under helgen så att han och jag kan gå på födelsedagsbio. Jag ger ofta presenter som jag också får njuta av : )

Kreativiteten

Det var ett bra tag sedan jag riktigt försjönk i något kreativt, sådär bara försvann bort och efteråt undrade var alla timmar har tagit vägen. Just nu ligger min långa berättelse utspridd på vardagsrumsbordet i väntan på att jag ska sjunka in i den och ta reda på vad som händer med karaktärerna. Jag ser fram emot den stunden när den än behagar komma. I övrigt har det mest varit lite småpyssel på sistone, inte att förringa då jag har njutit av det och njuter av resultaten. En hel del skissar jag bara för att det är kul, sitter kvar sedan jag illustrerade min adventskalender. Jag har funderat på varför jag inte storpysslar så mycket längre, tror det är en följd av Den stora utrensningen (TM). Jag njuter fortfarande av att inte ha det så belamrat och jag kan ofta komma på saker som vore roliga att göra men som jag känner att jag faktiskt inte vill ha här hemma även om de är fina saker. Det jag däremot har börjat göra är att läsa andras pysselbloggar, det är härligt att se hur andra leker och leka med tanken att göra något liknande. Vissa idéer sparar jag för framtiden och vissa inspireras jag av i vardagen. Blogguppmaningen I mina händer har funkat som en katalysator för mig och några söndagar fått mig att faktiskt ta tag i något småpyssel. Nu är uppmaningen slut men jag njuter vidare då jag via den har hitta till ännu fler pysslare. En av dem som jag nu tittar in hos titt som tätt är Lonelyfield som har många roliga skapelser och betraktelser. En av hennes skapelser vill jag faktiskt ha här hemma, eller rättare sagt i jackfickan. Fast om det ingår en sötunge i den alldeles underbara tunikan så vill jag vinna den istället. : )


 

Tea for two?

Runt lunch blev det härligt soligt här i min stad, sedan tog det mig några timmar av hastigt påkomna ”måsten” innan jag faktiskt tog mig ut på promenad. Gick genom ett villaområde, många som var ute och räfsade löv, beskar träd och allmänt hus- och trädgårdsfixade. Jag förvånade mig själv med att plötsligt känna en stor lust till att ha hus. Jag som gillar att så och skörda men inte skötandet däremellan. Efter några steg insåg jag att det inte var huset som sådant som jag suktade efter utan att vara två och göra saker tillsammans, ha gemensamma projekt. För i de flesta trädgårdar så var det fler än en som fixade.

Väl hemma började jag göra vårfint på balkongen men så långt som att knata upp på vinden och kånka ned balkongbordet kom jag inte idag, det får bli en annan solig dag. Nu är det i alla fall sopat och klart där ute. En av växterna har redan börjat visa upp sig, gräslök och rabarber ser fortfarande höstvissna ut. Kanske dags att så också? I år blir det nog bara tomatbuskar, denna synnerligen smidiga balkongväxt. Kryddgrönt hade jag förra året men de drunknade under min semester, får bli ny placering av den balkonglådan i år. Zucchini är underbart tacksam att odla och ett gott tips till alla som har en plätt. Som balkongväxt tog den dock lite för mycket utrymme. Fast lite sugen är jag på att testa en klättervariant.

Jag skrev ju tidigare om mina tankar på tehyllor. Trots allt sökande bla på den stora möbeljättens hemsida efter vägghyllor så hade jag totalt missat en badrumshylla som bara bad om att få sitta på min köksvägg. Vänd upp och ned var den exakt den hylla som jag hade letat efter. Nu på kvällen roade jag mig med att skriva ut mina favoritteer med hjälp av föräldrarnas gamla dymo. Det är något särskilt med de där färgade plastbanden med uttryckta bokstäver. Min välling fick ingen etikett, den fick ett klistermärke istället. Ett ”my little pony”-klistermärke som jag hittade i gömmorna. Sådär fluffigt och fint känns det i min mage när jag druckit välling. Kakaoburken fick också vara med på tehyllan, den är hittat hos mina föräldrar. Texten ”god och närande” om kakaon i sig tycker jag är underbar liksom (som inte syns på kortet) ”Tänk på barnen, giv dem mazetti ögon cacao”.

Så nu är tehyllan i ordning. Nu undrar jag bara var den där som jag ska dricka te med har tagit vägen...

Bus och godis

Inför flytten rensade jag bort mer än hälften av mitt pysselmaterial. En del såldes, en drös gavs bort och pysselmaterial i form av kanske-bra-att-ha-förpackningar åkte i sopsorteringen. Bland de grundläggande pysselgrejerna har jag hyfsad koll på vad som fick följa med men med de lite mer udda prylarna hamnar jag ofta i situationen där jag inte minns om de fick följa med eller ej. Lite enerverande då jag inte vet om det är idé att leta eller om jag ska tänka om. Ibland hamnar jag i situationen där jag kommer på att jag ska pyssla med något specifikt bara för att sen komma på att det inte fick följa med i flyttlasset, då känns det lite surt. Ändå är det skönt att inte ha lika mycket prylar och jag vill inte köpa på mig mer pysselmaterial och inte så mycket annat heller om det inte ersätter något jag redan har. Men idag har jag faktiskt köpt mer pysselmaterial. Har en sån där bra presentidé där jag svor över att just den prylen inte fick följa med i flytten. Sedan kom jag på att det just denna gång gick lätt att åtgärda och till och med blev en bonus till mig själv för chokladen måste ju ätas upp innan förpackningen kan användas.

Och så har jag arrangerat ett bus som inte är avslöjat än för mottagaren så jag kan inte berätta nu vad det är. Men vad jag älskar bus!

Uppåt väggarna

Jag vill ha en annan förvaring av mitt te än vad jag har idag och tyckte att jag kom på den perfekta lösningen; tavelhyllor med teburkar på. Men tavelhyllorna verkar ha ett innermått på max 6cm medan lagom stora teburkar är 7cm. Så nu går jag och funderar på om hyllor ska hemmasnickras eller om jag ska leta andra burkalternativ. Tidigare bodde jag i ett kollektivhus och det jag saknar allra mest därifrån är snickern. Där fanns spillbitar att plocka av, verktyg och en massa anpassat utrymme både för byggande och målande. Jag har en del själv verktyg men en cirkelsåg har jag ännu inte ställt upp i mitt vardagsrum. Fast man kanske kan använda den som middagsbord när man inte sågar ;-) I en blogg som jag följer, skrot och skräp i mitt hjärta, så har kvinnan en snickarbänk som matbord. Underbart.

Just nu är jag inne på andra typer av burkar. Kravet är att de ska vara ogenomskinliga för då bevaras teet bättre. För några dagar sedan så såg jag på en blogg hur man hade målat glasburkar inifrån, väldigt snyggt! Lacka kunde man göra på samma sätt om burkarna skulle tåla vatten. Bara det att jag inte minns vilken blogg jag läste, följde en länk och sedan en länk till och sedan några till allt eftersom jag fann intressanta bilder och kommentarer. Skulle vilja återfinna inlägget för att läsa mer noggrant och se om detta är lösningen för mig.

Vissa projekt gör jag på en gång men många snurrar jag och snurrar och lägger ibland ned helt och hållet alternativt aldrig får ändan ur. Med teförvaringen har jag redan hunnit byta vägg en gång. På väggen där jag nu tänker att hyllan ska sitta så har det redan hypotetiskt suttit en knivlist, en hylla för vattenkokare mm samt en tavla. Kanske blir det väggsnutten som går till historien som världens, i teorin, mest behängda väggsnutt...

Vad har nu allt detta med vattenfärgsfotot att göra? Jo, när jag var hem hemma förra helgen och gick igenom mina gamla grejer så fick blev jag förtjust i plåtomslaget till vattenfärgerna. En tavla skulle det bli (den som skulle sitta där tehyllorna nu ska sitta). Och det är ju tur att det är söndag och dags för blogguppmaningen I mina händer så jag får ändan ur att ta tag i tavelmakeriet. För den enkla lösningen med att klistra dit en färdig ögla föll på att jag efter flytten har så dålig koll på var jag har mina olika pysselgrejer och vilka grejer jag faktiskt tog med mig. Verktygslådan har jag mer koll på så det fick bli en annan lösning, aldrig fel att få hamra lite.

Först tog jag ut själva färginsatsen. Sen gjorde jag två hål i baksidan med hjälp av hammare och spik. Det här är egentligen hål tre och fyra, tänkte fort och fel och gjorde de första hålen för långt upp vilket skulle ha gjort att öglan syntes. Vid andra försöket tänkt jag även på att slå hål från utsidan för att inte få de vassa kanterna mot tapeten.

Sedan trädde jag i lite ståltråd och virade ihop den.

Stängde lådan ordentligt och så hittade jag en bra plats för min tavla.

I mina händer

Med förhoppning att det blir en spark i baken att bejaka pysslandet så hoppar jag nu på söndagsbloggutmaningen "I mina händer".

Idag har det varit en pysslig dag men inte så som jag brukar pyssla. Var hemma och firade mamma, förberedde en tårta igår och la ihop den idag. God blev den med sin kombination av mandelmassa, päron och mintchoklad. Gillar detta med mandelmassbottnar, lika gott som det är enkelt (en äggvita per hundra gram mandelmassa och så brukar jag trycka i lite extra hackad mandel). Lätt att variera är den också, jag har tidigare gjort en botten som jag bredde plommonkompott på och, efter en stund i frysen, smält mörk choklad. Som anthon bergs godis.

God var också brunchen som släkt och vänner träffades och åt. Och god är brorsonen att pussa på. Fast man får akta sig så man inte får en smocka när han skrattandes slingrar sig och fäktas. Vi hade en egen mysstund där vi botaniserade i legolådan. Det började med en bild på en skåpbil som han ville bygga men efter några bitar utbrister ungen tack och lov "tråkigt" och sen var det fritt fram för kreativ konstruktion. En helikopterlastbil blev det, på fotot har dock själva snurran dragit iväg på egen utflykt.

Ni som pärlar, vad gör ni med era pärlplattor? Jag hittade.ett gäng igår när jag gick igenom en kartong som hade blivit ståendes hos mina föräldrar. En rejäl dos nostalgi var det att gräva bland berättelser, pärlplattor, tekninpyssel (eget kretskort bla). Och en stickning som förklarar varför det hantverket aldrig blev min grej (mamma började och jag fick ta över, det syns var...). En drös grejer, bland annat pärlplattorna, åkte i soporna men vad sugen jag blev på att pärla igen. Och nu slog det mig just att jag i stora rensningen inför senaste flytten gav bort allt som hade med pärlande att göra och eftersom jag inte vill införskaffa mer prylar så behöver jag inte fundera på vad jag ska göra med framtida pärlplattor. Smidigt!

Nu ska jag läsa på om spindlar för jag fick en novellidé häromdagen som jag vill utforska närmare. Inte klokt vad saker man lär sig när man skriver.

Intergalaktiska resor och sopsortering

Tack vare adventskalendern så kom jag igång att skriva. (Läste du den får du gärna ge återkoppling!). Mellan jul och nyår var jag ledig, efter firande med familjen drog jag till stockholm och tanken var att jag skulle skrivaskrivaskriva varje dag nu när jag hade fått in vanan. Men tanke och handling är inte alltid samma sak, ibland är det som att de bor i olika galaxer utan kännedom om varandras existens. Så var det under stockholmsveckan. En filmkväll blev plötsligt två kramiga dygn. Och den bortreste lägenhetsinnehavaren kom hem tidigare än uppgjort. Det var en alldeles, alldeles underbar vecka. Att sedan ta mig till motala och jobba där i två dagar kändes som en intergalaktisk resa. Ordningen återställdes dock snabbt, efter knappa två dygn trampade jag åter stockholmsmark. Förutom en utflykt till ikea där jag bistod kompisen med att få loss hans ända som har suttit fast i åratal så passade jag på att bli genomförkyld. Lite mysigt var det i alla fall att boa bland de nya möblerna och bli ompysslad. Berlinresan blev också av även om jag åkte en dag senare än planerat. Staden var på något sätt mindre än jag hade förväntat mig men ändå fin. Det bästa var vädret som gjorde att jag kunde gå och gå och gå utan att hosta. Underbar känsla. Inte lika underbart att komma tillbaks till vacker snö och hostframkallande kyla. Något som dock är roligt är att jag kände av både skrivar och målarabstinens så det har blivit lite av varje. Gjorde ett grattiskort som jag verkligen kände mig nöjd med medan jag målade och skrev. Tills jag skulle måla dit en sten. Det såg bra ut på skissen men med vattenfärg såg det mest ut som en gigantisk bajsblaffa. Undrar vad för djur som lever där... Efter en massa trixande så var i alla fall allt bajs borta och jag fann mig rota i sopsorteringen på jakt efter pysselmaterial för en ny idé. Ibland är det bra att vara lat och inte ta sig iväg till återvinningen. Och kortet blev jag nöjd med.

Tjugofjärde december

”Kanske skulle jag inte ha lämnat vidare riktigt än” funderar Anders när han kommit fram och börjar förbereda turnén. ”Men lite skönt ska det bli att slippa. Blir det för tråkigt kan jag ju alltid hoppa in någonstans. Beslutsmakten ligger ju fortfarande i vår gren av släkten tack vare Johan. Och Nicklas. Undrar vad reaktionerna blir, men all pr är ju bra pr sägs det så de kanske slår försäljningsrekord. Då får de allt uppgradera för det börjar se trångt ut redan i år” funderar han vidare medan han övervakar lastningen. ”Men gröna jular… Det blir att ställa om produktionen. Bort med skidor och pulkor och in med nått annat. Vi får sätta pr-avdelningen på det. Marknadskrafter är ju marknadskrafter så företaget kommer nog att klara sig.”

”Vad säger du Rudolf?” frågar han sin kollega. ”Blir det till att byta från medar till hjul jorden runt nu?

”Det underlättar ju helt klar logistiken.” svarar Rudolf. ”Men det får allt bli utan mig, jag lägger också av. Det här har liksom varit din och min grej och även om jag alltid har gillat dina barn så blir det inte riktigt samma sak. Men jag är glad över de här åren, tänk vad nära det var att jag slutade när de trakasserade mig och nu är jag arbetsledare.”

”Påminn mig inte, då blir jag bara på dåligt humör. Men vi fortsätter väl att hålla kontakten?”

”Bara jag slipper hälsa på dig i värmen, det gör jag verkligen inte om. Ge mig lite kyla och lav så trivs jag som bäst. Men nu tycker jag att vi drar iväg. The grand final som de säger på tv.”

”The grand final” säger han för sig själv när de lyfter, ”den är för dig Oskar” och han tittar upp på stjärnorna och undrar om alla förfäderna finns där någonstans och kan se hur långt de har tagit företaget. Kringförsäljningen av pynt var verkligen en snilleblixt, nästan lika stor som Oskars idé att konkurrera ut julbocken. De naiva kusinerna från landet hade aldrig tänkt på det, istället slet de ett helt år för en klutt gröt och lite smör. Men Oskar, han förstod sig på människor han. Habegäret och viljan att överglänsa varandra. Och att knyta an till seden att slänga in ett vedträd genom att kalla paketen för julklappar var också ett smart drag. Vedträn blev ju ingen rik på men önskelistor däremot. Ja, kul har det varit att leda företaget. Och lukrativt. För säga vad man vill om julgröt och vedträn men inte betar det hyran. Eller Ferrarin heller för den delen.

”God Jul, Merry Christmas, Hyvää Joulua, Frohe Wiehnachten, Joyeux Noël, Gesëende Kresfees.” ropar han ned över jorden, ”Hohohahaha ”

Tjugotredje december

”Det är väl bäst jag packar då.” säger Anders och tar fram resväskan. ”Du ska inte följa med såhär sista gången?”

”Du vet att jag tröttnade på turnerandet för flera år sedan. Något lite jippo på stan kan fortfarande vara kul, folk blir alltid så glada, men det där flängandet och farande det får du allt sköta själv.”

”Tänk ändå vad många människor vi har träffar över åren. Vissa har jag sett från de var nyfödda och nu har de egna barn. Och alla dessa olika traditioner att hålla reda på, julstrumpor här och paketutdelning där. Det gäller verkligen att se till att hålla tidtabellen.”

”Jag tyckte alltid att det var så sorgligt när någons julstrumpa var borta men det är väl tidens gång antar jag.” säger hon och torkar en tår.

”Det känns lite konstigt att inte kunna säga hej då men vi är ju beroende av att myten lever vidare.”

”Som fantomen!” skrattar hon och går ut i hallen när hon hör mobilen plinga. ”Det är från Bore” ropar hon.

”Är han på ingång?” frågar han upphetsat.

”Tvärt om, han skriver att han hela tiden har planerat att komma men så var det någon strandfest och någon utflykt och nu är det så sent så det är ingen idé tycker han.” svarar hon.

”Läs högt!”

”Ursäkta att jag inte har hört av mig tidigare. Hade jag vetat att jag skulle bli kvar här så hade jag meddelat i er god tid men jag tänkte hela tiden att jag skulle komma, bara inte just då. Ni vet hur det är, en fest på stranden och en tur till vulkanerna...”

”Jo, de där vulkanerna är intressanta det måste jag medge men att inte höra av sig. Det hade jag inte trott om honom. Skriver han något mer?”

”Ja, han har pratat med sin ekonomiska rådgivare, han ska tydligen sälja bostadsrätten i Stockholm och bli bofast på Martinique, gå i pension.”

”Ja, det vore ju inte helt fel. Ska vi flytta dit också? Vi har ju råd att köpa oss ett hus.” säger han och kan redan känna sandens värme mot fotsulorna.

”Nja, det blir så långt till barnbarnen.” svarar hon men ser inte helt övertygad ut. ”Men nu får du ta och packa klart, man skulle ju kunna tro att du hade lite rutin efter så många år men du verkar virrigare än någonsin.”

”Men det är sista gången nu, det måste bli perfekt. Ser jag för smal ut i den här rocken? Har du packar mina matlådor?”

”Ja, jag har märk upp lådorna så du får rätt antal kalorier varje dag. Men du kommer väl ändå att ta smakprov hos alla så jag förstår inte vitsen att köra fastedagarna nu.” suckar hon.

”På tal om mat” säger han och skrattar, ”du kommer väl ihåg att ställa ut gröten till kusinerna från landet.” Och med det slår han ihop sin väska och gör sig redo att bege sig till flygplatsen.