söndag 4 juni 2017

Självbevarelse-sången, nu även kallad älsklingssången

 Sedan tidigare vet jag att barnaskrik kan gå rakt in i ens hjärta, att det gör fysiskt ont i ens egen kropp när ett barn är ledset eller argt. Men skillnaden mellan då och nu är att tidigare har inte jag haft det där varjedag-ansvaret hela veckan. Barnet har varit hos mig en kortare eller längre period och sedan har det återvänt till en förälder.

Här skriks det som mest av två orsaker, gaser i magen och så trött så det är svårt att sova. Det sistnämnda försöker jag  jag försigkomna genom att sjala/sela på i tid så att Liten får somna när hen fortfarande kan slappna av i att lägga huvudet mot mitt bröst och bara somna. När jag lyckas skapar vi härliga dagar, dagar där Liten somnar gott och vaknar leende och social. När jag misslyckas får jag liksom ont i själen men får samtidigt ett adrenalinpåslag av skrikandet och kan få bilden att jag ruskar Liten för att få hens uppmärksamhet och verbalt tala om att "du är trött, du måste sova". Nu pratar vi inte shaken baby och jag vet att Liten är för liten för att förstå logiska argument men mitt i uppgivenheten över att hen är så ledsen för att jag har missat trötthetssignalerna och över att jag inte kan förklara för Liten så dyker den upp den där bilden.

Jag vet också att mitt adrenalinpåslag försvårar för Liten att komma till ro, hur vilsamt är det att trycka sig mot ett hjärta som går dudunk-dudunk i expressfart? Eller att vila mot en kropp som egentligen vill kliva på fort och ryckigt? Så för att lugna mig själv, och för att i den jobbiga stunden påminna mig själv, började jag en gång att tala om för Liten att jag älskar hen och det blev till en sång som jag nu ofta sjunger. Varierar lite och sjunger ibland "älsklingsungen" istället för namnet men ungefär så här är texten:

Älsklings-namn, namn-älskling, älskar, älskar, älskar dig.
Älsklings-namn, namn-älskling, älskad, älskad är du ju.

Vi sjunger mycket och i början trodde jag att för Liten var det här en sång som vilken annan även om det lugnar mig mer än andra sånger. Det häftiga är att jag har börjat märka att när det är jag som bär Liten så lugnar den här sången henom ofta mer än andra sånger. Och häromdagen så låg hen på min bröstkort och sov men vaknade till och tittade upp på mig så gott så jag började sjunga älsklingssången av bara farten och det igenkännande, glada leendet som jag fick då sitter nog i själen för alltid.  

1 kommentar:

  1. Så fin text! Bra att du hittat något som fungerar. Jag har också märkt att sånger kan ha en märkligt lugnande effekt. Fram för mer vaggvisor!

    SvaraRadera

Lämna gärna ett avtryck.