torsdag 5 maj 2016

Ghaaaa..... när fyra ögon inte hjälper


Jag gick ju och köpte ett sådant härligt tyg på loppis med tanken att det skulle bli ett draperi. Nu har det blivit det men om jag hade haft en öppen spis här när jag försökte få till det där draperiet så hade det blivit en brasa istället...

Första momentet var att skarva ihop detta väldigt mönstrade tyg då de tillklippta loppisfynden inte räckte till på längden. Jag googlade och hittade en beskrivning men förstod den inte och hela hjärnan bara skrek overload och ville inte alls vara med längre så både tyget och hjärnan fick vila ett tag. Sedan googlade DenDär och hittade några videos som vi tittade på, den första krävde någon form av verktyg, den andra vattenlöslig textiltejp men den tredje hade en beskrivning som vi faktiskt begrep.

Vi mönstermatchade enligt instruktionen vi hade hittat och så sydde jag ihop det nästan enligt instruktionen. För jag verkar aldrig lära mig att jag ska testa på en provbit först och nu resulterade det i att jag inte visste hur jättenära kanten som jag faktiskt kunde sy så jag fegade och sydde inte lite för långt in vilket ju stal lite av tyget. Det mesta gick att rätta till med rejäl pressning av sömmen och även om det inte blev perfekt på alla ställen så smälte skarven in i tyget mycket bättre än jag någonsin hade trott var möjligt. Jätteglad Katarina som tänkte att nu var det ju bara att sy själva draperiet.

Jag började med att fålla in den ena sidan. Fållade sådär med dubbel vikning vilket jag ibland fuskar med och tänker att det inte syns någon skillnad men det hör det ju, såg till att vikningen blev alldeles mönsterrak och så pressade jag vikningen innan jag sydde den. Ett under av ordentlighet alltså och det blev hur bra som helst. Så jag mätte bredden på utrymmet där det ska hänga och jag lät DenDär också mäta för att undvika onödiga missar Mätte ut på tyget, la till sömsmån, mätte igen och klippte därefter. Var lika ordentlig med fållande och pressande även den här gången och bara för att sådär lite i förtid få njuta av den perfekta formen så hängde jag upp den med nålar i och insåg att den var långt ifrån perfekt... För även om fyra ögon ser mer än två så är det inte alltid två hjärnor tänker bättre än en... Vi VET ju båda att golvet i lägenheten lutar, vi VET ju att garderoben bredvid smutten är sned, vi HAR JU tagit hänsyn till detta när vi sågade till hyllorna som sitter där. Men TÄNKTE någon av oss på det nu? Nix... Så draperiet såg alldeles bedrövligt snett och smalt ut. Och det var vid det här laget som jag fick upp bilden av en eldstad med tyget sprakande däri.
Så här stor är glipan mitt på, i nederkant är den ännu värre.

Efter att ha hyperventilerat en stund tog bestämde jag mig för att rädda det som räddas kunde genom att sprätta upp befintliga sömmen och fasa ut bredden från den befintliga vid själva upphängningen för att sedan göra fållarna så smala som möjligt och på så sätt i alla fall få ett lite bredare draperi. Med sprättaren i handen som värsta mordvapnet så var det nog lite bra att DenDär skulle springa iväg och träna för jag kände mig allt annat än stabil och fick ta små pauser för att andas och inte följa impulsen att hacka sönder tyget. Den där tråden som jag så lyckligt hade konstaterat att den i princip var osynlig tillsammans med tyget var inte lika populär längre. I huvudet for eder runt som jag inte vågade uttala för då hade väl tyget tagit eld utan att ens ha varit i närheten av en eldstad.

När jag väl hade sprättat så var det mer "tyget eller jag" som gällde och jag struntade totalt i mönsterpassning och bara vek och pressade med så lite marginal jag bara kunde och sedan sydde jag i racerfart med hopp om att få det klart innan jag fick för mig att skriva ett fb-inlägg om att symaskin bortskänkes.

Tyget kom upp i alla fall, lite snett och vint och jag räckte ut tungan åt det i ren ilska, hotade att ta ned det redan dagen därpå men än sitter det upp. Och om man inte tittar alldeles för noga så är det väldigt fint.

Men min lust att sy något mer försvann liksom.

11 kommentarer:

  1. Åh, vad störigt!! Jag är i alla fall ytterst imponerad över din mönsterpassning. Det är ju inte ditt fel att världen är lite sned och konstig. =)
    Jag känner så väl igen mig från när jag kämpade som attan med att få upp rullgardiner som passade våra gigantiska fönster. När väl alla parametrar stämde (trodde jag) och efter oändligt mycket trix för att få dem tillräckligt breda, så visade det sig att gardinerna var för korta istället. Numera sover vi med ögonmasker på istället, för jag blev så lack på gardinhelvetet att jag inte orkade ta tag i det igen. =D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt, jag borde skicka en faktura till byggherrarna och kräva ersättning för sveda och värk :-) Surt med rullgardinerna, tycker ofta det blir så när man letat länge efter något speciellt mått, man blir så glad när man väl hittar det så man glömmer kolla så allt annat stämmer.

      Radera
  2. Bra kämpat! Tyget var underbart och jag förstår att du vill ha det uppe. Tycker ni lyckades bra, trots alla motgångar på vägen. Kan du inte sy dit en kant i en annan färg för att få det lite större?

    Kul att du verkar ha så mycket hjälp hemma. Här är det mer skralt med det, även om han har andra fina sidor :)

    Tack för att du har sådan tro på mig, men varken ring eller utställning tror jag är inom räckhåll för mig. Får ställa ut på bloggen och ringen, ja, den får jag nog fortsätta att bara drömma om. (Fast det verkar som att de har använt det befintliga träet och låtit det sticka upp som berg och sedan hällt någon form av genomskinlig massa över det. Genialiskt och hatten av till den som klurat ut det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har kollat på kanter men det känns som om det kommer att framhäva snedheten ännu mer eftersom kanten kommer att vara kilformad. Jag skulle kunna rynka tyget för att komma undan det men då tycker jag istället att mönstret försvinner och det vill jag inte.

      Det där med hjälp hemma är inte så frivilligt utan mer med kniven mot strupen, typ när jag morrar "du vill ju också ha ett draperi så nu gör du det här och det här". DenDär knorrar ett tag men är sedan fasligt nöjd.

      Förövrigt är det omöjligt att inte ha tilltro till dig när man ser vad du skapar.

      Radera
  3. Fantastiskt tyg!! Grymt kämpat, jag har ju en eldstad så här hade det nog inte funnits kvar....
    Jag gjorde samma mätmisstag med ett draperi till mitt egenbyggda inte helt vinkelräta skåp under handfatet i badrummet. Men äh! Det ska VARA så. Vi är ändå inte helt raka i det här hemmet. Not totaly straight....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul motivation till sneda saker :-) Nästa gång jag svär ve och förbannelse över ett projekt så postar jag det till din eldstad :-D

      Radera
  4. Haha ja vem har inte haft den känslan när allt bara strular =D Men man får kämpa på, det brukar bli bra i slutändan! =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner ofta att jag har för lite erfarenhet och kunskap för att kunna räta upp något när det strular, det blir just overload.

      Radera
  5. Så fint påfågeltyg!! Synd att det inte räckte så långt på bredden att det kunde vecka sig lite, då hade det nog inte synts att garderoben var sned. Och vilket tålamod du har! Imponerande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lusigt att du tycker att jag har tålamod, för mig känns det som om hela inlägget beskriver min brist på tålamod. Jag hade mer tyg innan jag klippte men ville ha den rak. Övervägde att mönsterpassa mer på längden men där gick gränsen.

      Radera
  6. SV: Absolut! Kameran kommer vara en ständig följeslagare dessa dagar =)

    Kram Sanna

    SvaraRadera

Lämna gärna ett avtryck.