Adventskalender - tolfte december

På morgonen är Hejkon Bacon uppe först av alla. Hon buffar på Alice som bara mumlar och puttar undan Hejkon Bacon innan hon börjar snarka igen. Pontus dörr är som vanligt stängd men Hejkon Bacon slänger sig mot den så det dunsar i hela korridoren. Sen dunsar det på insidan av dörren och Pontus skriker något som absolut inte låter som ”tack för hjälpen”. Återstår alltså pappa men han bara sover och sover även fast Hejkon Bacon både skuttar och pratar allvar med honom.

”Bäst att förbereda i alla fall så går det fortare sen” tänker Hejkon Bacon och börjar dra ut Alice glitter på golvet. Sen dukar hon fram allt hon når i köket, det blir potatis från skafferiet och en påse lussekatter som låg vid diskbänkskanten.

”Va, har här varit inbrott?” utbrister pappa när han äntligen kommer upp.

”Heeeeejkoooon” hörs samtidigt från Alice rum och tårar trilla på hennes kinder när hon springer in i köket med famnen full av glittertrassel.

”Vad skriker ni om?” undrar Pontus när han lufsar in i köket. Hejkon Bacon dansar omkring på golvet, Nu är äntligen alla uppe, nu kan de åka till det där lussefirandet. Hon springer till ytterdörren, tillbaks igen och buffar på än den ena och än den andra och så tillbaks till dörren igen. Men ingen rör sig. Eller Pontus plockar skrattande upp frukosten från golvet, kastar prick med potatisarna, medan pappa och Alice trasslar till glittret ännu mer.

”Kolla Hejkon Bacon, hon tror visst att hon ska få följa med” skrattar Pontus. Han rycker loss en bit glitter och slänger den på Hejkon Bacon. ”En gris i ett luciatåg, då skulle det inte bli så tråkigt i alla fall” säger han och garvar ännu mer.

”Men Hejkon Bacon” säger pappa och tittar sådär konstigt, ”grisar får inte följa med till skolan.”

”Inte nu igen” suckar Pontus när Hejkon Bacon börjar illtjuta. ”Jag drar nu, hej då” och så tar han på sig jacka och skor och smäller igen ytterdörren.

”Det är ingen idé du tjuter så” säger pappa till Hejkon Bacon, ”du får ändå inte följa med. Skolans regler, inga djur får vara där.” Och så gör han och Alice sig i ordning och går fast Hejkon Bacon protesterar det högsta hon kan. ”Dumma människor” tänker hon när ytterdörren slår igen för andra gången den morgon, ”nu kan de glömma att jag ska hjälpa dem att göra jul.”

”Nu är vi hemma igen” ropar Alice men ingen gris kommer och möter henne. ”Kom, jag har med lussekatter och pepparkakor till dig, från luciatåget” lockar hon. Men Hejkon Bacon har bökat in sig i filten tillsammans med sin mjuka kompis som hon har burit med sig från fåtöljen, och sin hårda kompis. Några fler kompisar vill hon inte ha, så det så! När Alice försöker mata henne med lussekatt fnyser Hejkon Bacon så att det blir smulor över hela filten. Hela eftermiddagen och kvällen försöker Alice bjuda på mat, läsa sagor och sjunga roliga sånger men Hejkon Bacon bara fnyser tills var. När hon svarar alls. Till och med pappa är inne med vatten och mat men Hejkon Bacon tänker aldrig äta något från människor mer.  

”Pappa, Hejkon Bacon hatar mig” snyftar Alice framåt kvällen.

”Det ordnar sig nog ska du se.” säger pappa och kramar om Alice. ”Hur kan en gris bli så arg för att den inte får följa med till luciatåget” muttrar han in i hennes hår.

Och då kommer Alice på det, hon ska orda ett eget luciatåg!

”Hejkon Bacon! Det är inte lucia förrän imorgon, det var bara på skoj idag i skolan. Du och jag ska lussa här hemma imorgon!” Pontus stönar men pappa hyschar honom för nu tittar faktiskt Hejkon Bacon upp. ”Pappa! Hejkon Bacon måste ha en pepparkaksdräkt.” utropar Alice och då nickar Hejkon Bacon.  Pappa skakar på huvudet men suckar när både Hejkon Bacon och Alice börjar tjuta.

”Jahaja” suckar pappa, ”men då måste ni borsta tänderna och lägga er utan tjat ikväll för jag måste sy.” Han suckar igen när Alice och Hejkon Bacon börjar dansa och så går han och letar reda på nått brunt att sy i.

Baka baka ett paket

Idag var näst sista gången på improkursen och vi hade med ett paket till fikat. Pepparkakskvadraterna dekorerade jag medan de låg ned. Sedan monterade vi ihop botten och sidorna och lät det sätta sig ordentligt.Jag brukar montera med kristyr då det är mer ätvänligt men detta paket skulle överleva en resa med kollektivtrafiken så då fick det bli smält socker.

En av övningarna på kursen är att ge bort "paket" som mottagaren får bestämma innehållet i. Men detta paket fyllde vi.

 På med ovansidan.

Och på med snören för vad vore ett paket utan snören? Planen var att sno dem runt paketet, knyta ihop dem och lägga till mer trassel. Allt funkade utom själva knytandet, snörena var så elastiska så knutarna kröp upp. Vi löste det med en massa kristyr. När snörena kom på så insåg jag att det var ju bara toppen som behövde ha ett fritt kors, nu hade jag gjort det på alla sidor vilket inte hade behövts. Eftersom jag hade glufsat i mig överblivet godis så fick jag fylla ut med kristyr.

Klart för avfärd! Kristyrtuben fick följa med ifall någon godis skulle få för sig att skrammla loss på vägen. Det fattas redan en plupp, den tog ett bad i det smäta sockret. Det är en annan nackdelen med att äta upp överblivet godis, man har inga reservdelar...

Kursare och ledare var lite tveksamma till att öppna paketet. De verkade vara beredda att knivhugga och bränna vad än som kunde tänkas hoppa ut : )

Vi trodde att paketet skulle slås sönder men det öppnades så fint. En massa oanden och åanden blev det när godiset syntes och sen åts det.

Men inte allt. Så ett sargat paket fick följa med hem igen.

Adventskalender - elfte december

”En sockerbagare här bor i staden, han bakar kakor mest hela dagen” trallar Alice när hon kommer hem från skolan. ”Idag ska vi baka pepparkaksgrisar och du måste hjälpa mig” ropar hon när Hejkon Bacon kommer för att se om hon har något gott med sig hem. ”Vi ska baka stora, vi ska baka små” sjunger hon och slänger in ryggsäcken i hörnet. ”Vet du, sockerbagaren bakar faktiskt också grisar!”

Fler grisar! Det gillar Hejkon Bacon. Grisar är nog det allra viktigaste djuret för människor, utan grisar blir det nog ingen jul alls.

”Är du snäller så kan du få, men är du stygger så får du gå.” nynnar Alice när hon drar av plasten från en brun deg som luktar lite som det orangea klotet. ”Visst är du snäller?” frågar hon Hejkon Bacon som nickar utan att släppa det bruna med blicken. ”Det är jag också” säger Alice så vi ska båda få” och så bryter hon av en stor degbit som hon stoppar i sin mun och sträcker sen fram en bit till Hejkon Bacon. Hejkon Bacon slukar biten. ”Mer, mer” grymtar hon men Alice tar fram en kavel och börjar rulla den över degen som blir alldeles platt. Och sen börjar hon ta ut olika djur som hon lägger på en plåt. Mest grisar men lite bockar också. Och så några människor. Kakorna åker in i ugnen och nästan lika snabbt ut igen. Ibland tappar Alice lite deg och då hjälper Hejkon Bacon till att städa. ”Jag är snäller så jag kan kan få” sjunger hon.

När Alice har gjort massor med grisar, bockar och människor så är det fortfarande massor med deg kvar. Då tappar Alice en stor bit på golvet och en stor bit i sin egen mun, sen är de klara!

”Nu vill jag inte baka förrän nästa jul” utbrister Alice när hon hänger av sig förklädet. ”Kom ska jag visa dig mitt lusselinne.” Hon torkar av händerna på en handduk och torkar av Hejkon Bacon om munnen, ”Min lilla pepparkakegris” säger hon och ger Hejkon Bacon en puss.

Alice berättar om att de ska lussa imorgon i skolan. En lucia med en massa ljus ska de ha och sen en massa tärnor, som Alice, och så stjärngossar och tomtar. Hejkon Bacon tycker att Alices lusselinne är lite tråkigt, som en vit klänning, men sen visar Alice en masas glitter som hon ska ha i håret och runt magen. Då vill Hejkon Bacon också lussa och hon försöker kliva in i glittret.

”Nej! Trassla inte till det” säger Alice och drar undan glittret. Hejkon Bacon tjuter till och nafsar efter glittret och då skrattar Alice. ”Vill du också vara tärna?” frågar Alice och Hejkon Bacon nickar. Men Alice ger henne inte något glitter, ”Du är ju en gris, en pepparkakegris. Vet du att det finns en sång om dig?” Nu skakar Hejkon Bacon på huvudet och buffar på Alice för att hon ska sjunga Hejkon Bacons sång. Och så börjar Alice sjunga om folk från Pepparkakeland. Där vill Hejkon Bacon bo! Tänk att få äta pepparkaksdeg hela dagarna. ”Men tomten och bocken vi lämnat vid vår spis,
de ville inte resa från vår pepparkakegris.” sjunger Alice och då tjuter Hekon Bacon till igen. Vilken dum sång! Hejkon Bacon vill absolut inte vara pepparkakegris om hon måste stanna hemma hela tiden. Hon går och lägger sig på sin filt och struntar i Alice fast Alice försöker sjunga andra sånger för henne.

Adventskalender - tionde december

När Alice nästa morgon tar fram sin ryggsäck så springer Hejkon Bacon och gömmer sig. Hur Alice än lockar så håller hon sig gömd, den där skolan är hon färdig med! Från skafferiet hör hon pappa säga att nu måste de faktiskt gå och så slår ytterdörren igen. Pontus har gått för länge sen, han måste åka buss till sin skola. Det tycker Hejkon Bacon låter spännande, hon som bara har åkt bil, men inte så spännande så hon övervägde att prova det där med skolan igen.

Suckandes över att inte kunna provsmaka något, det skulle ju avslöja det perfekta gömstället och det kommer säkert fler sådana där skoldagar, så lämnar Hejkon Bacon skafferiet. Pontus skola är säkert ännu tristare än Alice skola, han har en massa fler böcker och inte har han kommit hem med ett endaste juligt pynt tänker Hejkon Bacon när hon går omkring och inspekterar allt pynt som familjen har ställt upp. Det blir mer och mer för varje dag. Mest är det människor i röda kläder och sen är det mest grisar. Grisar är nog allra viktigast för att det ska bli jul, tänker Hejkon Bacon. En gris ser alldeles ensam ut där den ligger i fåtöljen så Hejkon Bacon gör den sällskap en stund. Grisen är alldeles mjuk och gosig, det är nästan som om de vore syskon.

”Jaha, är det där du är. Har du sovit ända tills nu?” frågar Alice och Hejkon Bacon blinkar och skakar på huvudet. Hon har ju inte sovit alls, hon har ju bara hållit den stackars ensamma grisen sällskap. Och hon har inte alls blundat, hon har ju hållit vakt hela tiden. Någon måste ju göra det när alla andra bara springer iväg sådär på morgonen.

”Men det är bra att du är pigg nu för vi måste baka. Och öva sånger, det sa min lärare att jag måste göra. Men vet du, jag sjunger inte alls fel, jag bara hittar på bättre sånger. Så det så!” säger Alice och nickar så att tofsarna guppar. Hejkon Bacon nickar hon också, Alice är jättebra på att hitta på saker, hon brukar hitta på så spännande sagor så att Hejkon Bacon måste ligga nära sin lilla gris så att den inte ska bli rädd.

”Pappa gjorde en deg imorses, den har vilat i kylen så vi kan baka direkt” säger Alice medan hon går mot köket. Konstigt ställe att vila på tycker Hejkon Bacon men följer med för att säga hej till degen. Den är gul och ganska tråkig, bara ligger där. Kanske vilar den fortfarande? Alice stjälper ut degen på bordet och slår på den men inte ens då säger degen något. ”Man måste sjunga lussesången när man bakar lussekatter” säger Alice, ”annars blir de inte så lussiga. Lusse Lelle, Lusse Lelle. Elva nätter före jul...” Just som Hejkon Bacon börjar kunna sången så sjunger Alice något annat ” Nu äro vi hitkomna så näst före jul…” och så gör hon likadant igen. Nä, då vill inte Hejkon Bacon vara med och sjunga, hon vill hellre titta på de här katterna som Alice ska göra. Hon har aldrig sett gula katter förut, den de hade på gården var mest grå och vit, när den inte hade hamnat i lera för då var den mer brun.

” Natten går tunga fjät, runt gård och stuva…” sjunger Alice medan hon rullar degen. Det är säkert kattens svans tänker Hejkon Bacon men så rullar Alice ihop svansen så den blir som två bullar som sitter ihop. ”Titta vilken fin lussekatt” säger hon och håller upp den framför Hejkon Bacon innan hon lägger den på en plåt. Hejkon Bacon fnyser, Alice har nog aldrig sett en riktig katt. Efter jul kan hon få hälsa på på gården igen och då ska Hejkon Bacon visa henne deras katt. Gissa om katten kommer att skratta när han får veta hur Alice trodde att han såg ut!

Snart är det slut

Imorgon är näst sista gången på improvisationskursen som jag går. Jag tycker det är trist att det närmar sig slutet samtidigt som jag kommer dra en lättnadens suck när kursen är över. Det tar mentalt att utmana sina rädslor.

Imorgon ska vi ha med ett bidrag till fikan, kombinerar jul och impro i stil med "varsågod här får du...". Det sistnämnda kan ju även användas om något skulle braka under ihopfogningen alternativt på vägen till kursen. Då är det "bara" att hitta på nått hyfsat sammanhängande alternativt lägga på kursarna att tala om vad de får : )

I januari börjar en fortsättningskurs men den har jag inte anmält mig till. Än...

Adventskalender - nionde december

”Kom ska du få se” ropar Alice när hon kränger av sig ryggsäcken. Hon drar isär dragkedjan och plockar upp ett orange klot som är alldeles prickigt.  ”Visst är det fint!” säger hon och börjar sträcka det mot Hejkon Bacon men stannar halvvägs, ”Du får inte äta det, bara lukta”.  Hejkon Bacon nickar även om hon tycker att det är dumt med saker som inte går att äta. Det luktar sött och starkt på samma gång, gott men också sådär så det killar i trynet. ”Vi gjorde dem i skolan idag.”

”Skolan, vad är det?” undrar Hejkon Bacon och som om Alice hade lärt sig förstå grisiska så berättar hon att i skolan har de en massa böcker som de läser och räknar i, när de inte gör julpynt förstås. Hon går i första klass och Pontus i sista. Fast sen ska Pontus gå i ettan igen.

”Jag vill också gå i skolan och göra fina saker” säger Hejkon Bacon och tänker att då kan hon äta lite på sakerna också. Men Alice lyssnar inte, hon bara pratar på om andra barn som också går i skolan. Hejkon Bacon börjar fundera, varje dag som Alice och Pontus går iväg så har de en ryggsäck med sig. Ryggsäck är alltså viktigt för skola. Sen sa Alice att de har många böcker och böcker gjorde de ju igår. Medan Alice börjar snöra upp sina skor så smiter Hejkon Bacon iväg och tar försiktigt några av julböckerna i munnen och släpper ned dem på sin filt. I hallen fortsätter Alice att prata om skolan, om någon Fatima som hon spelat boll med. Inte ens när Hejkon Bacon smiter ut i hallen och tar det goda klotet så märker hon något. Klotet får göra julböckerna sällskap på filten.  Nu är det bara ryggsäcken kvar. Men då är Alice klar med skorna.

”Men Hejkon Bacon, vad gör du?” Alice rynkar pannan när hon ser sin gris dra iväg med ryggsäcken. Alice sparkar av sig skorna och följer efter Hejkon Bacon. ”Va, vill du också gå i skolan” skrattar hon när Hejkon Bacon lägger ned ryggsäcken bredvid de andra sakerna. Hejkon Bacon nickar så att trynet nästan slår i golvet, äntligen lyssnar Alice!

”Ok” säger Alice med en röst som inte är hennes egen ”men då måste du lova att vara en duktig elev.”   Hejkon Bacon nickar igen, hon ska vara jätteduktig och göra jättefina saker. Alice går iväg, säkert för att hämta alla goda saker som Hejkon Bacon ska få pyssla med och äta upp. Men Alice kommer tillbaks med jättestora böcker. Inga roliga bilder är det heller. Och sen frågar hon en massa som Hejkon Bacon inte alls kan svara på. Och inget gott att äta alls. Hejkon Bacon börjar tänka på allt gott hon har ätit hittills; Mammas mjölk. Och knäckebröd som Alice har haft i fickan. Och russin. Och sånt som Alice, Pontus och pappa tappar på golvet. Hejkon Bacon klipper med ögonen. Och ser framför sig orangea klot stora som solen fulla med svarta prickar som luktar så gott

”Men Hejkon Bacon”,säger Alice när Hejkon Bacon snarkar till, ”om du inte bryr dig om att lyssna så tänker inte jag bry mig om att lära dig alla viktiga saker som jag kan.” säger Alice och börjar plocka ihop sina böcker.

Det är inte bara Hejkon Bacon som har pysslat "julböcker"

Mitt första juliga pyssel i år var ju julkort i gott sällskap. Nu har de nått sina mottagare och kan visas här.

De där småsnuttarna som blir över när man slår in paket hade åkt in i pyssellådan och kom nu till användning.

 

Ett trasigt "dragspels"-pynt klippte vi också i.

Om man råkar vända kortet åt fel håll när man klistrar dit bilden...

...så kan man alltid låtsas att det var med flit : )

Vi fick upp farten så när vårt pysselsällskap hade åkt hem så blev det ett kort även till dem. Fast vi var sådär gladtrötta så det blev ett väldigt flummigt kort till mor och son.

Jag gillar de där frimärkena där en krona går till en vettig organisation men nu fick jag inte tag på dem så det fick bli de vackra julfrimärkena istället. Och en svensk möbel på kortet som ska till Sydafrika, fast där är det tydligen fortfarande poststrejk så vi får se om det kommer fram.

Adventskalender - åttonde december

”Oj, oj, oj, det är inte lätt att vara djur såhär i juletid…” tänker Hejkon Bacon när Alice berättar att idag har de massor att göra. Alice plockar fram papper, pennor, kritor, klistermärken, lim och saxar och Hejkon Bacon förstår att de ska göra en massa böcker som människor i röda mössor kan läsa för djuren så att det blir jul. Fast de här böckerna blir visst väldigt tunna och det händer väldigt lite. Alice skriver bara några få bokstäver, den första är Grisbokstaven men sedan står det något annat än Gris och sist står det Jul. Hejkon Bacon tänker att människorna som får böckerna nog kommer att tycka att de är tråkiga men att den som ska bära ut all post kommer att bli glad över att alla inte skickar tunga böcker till varandra.

”Det där är ju inget julklistermärke.” säger Alice när Hejkon Bacon ska sätta dit en bild som hon har hittat och så tar Alice det.

”Nä, nu räcker det” grymtar Hejkon Bacon. Här ställer hon upp på både det ena och det andra bara för att människorna ska få jul och så ska Alice komma och bestämma vad som är jul och inte. Hejkon Bacon sträcker sig efter en bok i högen som Alice har gjort och börjar tugga på den.

”Dumma gris! Nu måste jag ju göra nya” skäller Alice men Hejkon Bacon struntar i henne och tar sikte på nästa bok. ”Ja, ja ta det dumma märket då” suckar Alice och slänger det på Hejkon Bacon.

”Man får aldrig ha sönder saker” hör Hejkon Bacon Mammas röst. Hon buffar lite på Alice för att visa att hon inte är arg längre men då blir Alice arg! ”Nu fick du mig att rita fel!” fräser hon. Hejkon Bacon äter nästan upp en bok till men tänker sen på vad Mamma skulle ha sagt om det. Tänk om hon inte vill ha hem henne sen efter jul? Hejkon Bacon tittar på hur Alice gör och sätter sedan dit det väldigt djurjuliga klistermärket och några sådana bilder som Alice har satt på sina böcker. Så att Alice säkert ska förstå att Hejkon Bacon faktiskt är en snäll gris och inte en såndär bråkig tjur.