En gråmulen dag bar vi in mina julpyntslådor och sedan ägnade vi timmar åt att undersöka pryl efter pryl. De som Söt föll för, och som jag kände hade en chans stt överleva julen, fick stanna kvar medan resten packades undan igen.
Av någon anledning har Söt förälskat sig i kyrkor, tycker det är spännande att gå in i dem. Min barndoms kyrka med röd belysning gick som väntat hem. Mindre väntat, men självklart när jag tänkte efter, var Söts val av placering : på golvet bredvid tågststionen och bilgaraget skulle den stå
En bonad med broderade tomtar och en riktig pingla blev också en favorit. Jag tror att min mormor, som har gjort den, hade gillat att upphängningspinnen togs bort så att tomtarna kan vara med och leka utan risk för personskador. De brukar signalera när det är dags för tåget att köra.
En skotskrutig mjukistomte som jag fick för länge sedan av en brevvän i Australien är rolig att dansa med. Den hade också en pingla men rätt som det var hade Söt lånat den, tydligen hade han frågat först och tomten sa ja.
Några andra tomtar som också får jobba hårt är en kvartett som jag alltid har haft tillsammans med min kyrka. År efter åt har de stått uppställda på exakt samma positioner. Till skillnad från senare år så har jag varit väldigt fast i att det skulle vara som det alltid har varit. Måste säga att det är skönt att ha släppt det. I år kör dessa tomtar lastbil, är med när vi spelar spel och lånar våra instrument.
Jag har en känsla av att dessa pynt redan införlivats i kategorin leksaker och kommer vara framme långt efter tjugonda knut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett avtryck.