Så känns allt jag försöker
formulera just nu. Deadline imorgon och jag har skrivit 2,5 sidor
lösryckta dialoger som min mamma visserligen gillar men som
verkligen behöver in i ett sammanhang, ett sammanhang som jag inte
orkar tänka ut. Den stora berättelsen har jag jobbat en hel del med
efter förra inlämningen men det är omarbetningar och inte
fortsättning. Just nu orkar jag inte med personerna i den
berättelsen så den bara ligger där utspridd över lägenheten.
Jag är social på ett lågmält sätt.
Hade en fin påskafton med några få vänner, sådär bara vara men
vara tillsammans. Vet att jag imorgon borde tvinga mig in i min text
för att kunna börja skriva på den igen men helst av allt vill jag
bara packa matsäck och vandra iväg tillsammans med trevligt
sällskap. Njuter faktiskt av snön, så gnistrande vackert och så
skönt när solen ändå vårvärmer mina kinder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett avtryck.