Adventskalender - sextonde december

På morgonen får inte Hejkon Bacon någon mat. Och när alla ska gå iväg så stänger pappa in henne i köket, stänger dörren så det smäller så mycket så att Hejkon Bacon inte kan knuffa upp den. Där får hon ligga hela dagen, inte ens skafferiet går att knuffa upp. Så fort Alice kommer hem och öppnar dörren springer Hejkon Bacon in till sin filt, där väntar hennes kompisar och hennes mamma.

Aldrig mer att hon tänker flytta på sig. Men så kommer Alice till filten och stäcker fram något som luktar jättegott.

”Så du har bestämt dig för att be om förlåtelse nu” muttrar Hejkon Bacon.  Försiktigt tar hon den mjuka kulan ur Alice hand och lägger den framför sin lilla gris, sen tittar hon uppfodrande på Alice.

”Men Hejkon Bacon, de är bara på låtsas, de äter inte. Jag lovar.” försöker Alice men så går hon ändå till köket och hämtar två kulor till. En till den mjuka grisen och en till Hejkon Bacon. Hejkon Bacon tycker att kulan är jättegod, den fastnar lite i tänderna men det är sött och gott. Hennes kompisar tycker inte om det så hon får äta upp deras bitar också.  

”Sluta sura nu” säger Alice och går tillbaks ut till köket. ”Idag ska vi göra marsipangrisar” ropar hon över axeln. Nu börjar det likna något tycker Hejkon Bacon. Marsipanngrisar, inte marsipanträd. Hon lämnar sina kompisar på filten, de tyckte ju inte om den där marsipanen.  

Och grisar gör de. Massor av grisar. Sen får grisarna bada i choklad. Hejkon Bacon vill också bada så men det får hon inte. Men hon får slicka ur skålen. Pappa suckar när han kommer hem och så får Hejkon Bacon bada i badkaret.

Adventskalender - femtonde december

Idag är Hejkon Bacon arg. När de kom hem igår så var hon glad, tänk att familjen ville göra en skog åt henne, det tycker hon var snällt även om det bara var ett träd. Men sen fick hon bara stå och titta på skogen, inte alls gnaga på den eller böka under den. Vad ska man då med en skog till undrade hon men det svarade ingen på. Istället sjöng de en massa nya sånger och hängde i glittrande saker i granen. Kulan med Hejkon Bacons mamma fick också hänga där, först hängde den långt ned och det var jättebra för då kunde Hejkon Bacon pussa henne och buffas med henne massor. Sen flyttade pappa kulan långt upp. Varför ger man bort en kula om man sen gömmer den undrade Hejkon Bacon men inte heller det svarade någon på, de fortsatte bara att sjunga för det dumma trädet. Som om de hade glömt bort att de hade en gris hemma.

Hela natten låg Hejkon Bacon och tänkte. Det var inte bara det att människorna på bussen inte brydde sig om henne. På marknaden var det ingen som bjöd henne på godsaker. Hon hade stoppat fram trynet flera gånger när de gick förbi hus där det luktade gott men det var som om alla låtsades som om de inte förstod att det var en viktig gris som kom där. De borde ha matat henne och klappat henne istället för att skratta och peka.

Och så den där dumma skogen som inte alls är någon skog utan som bara låtsades för att nästla sig in. Komma här och ta allt fint och få alla att glömma bort hur mycket Hejkon Bacon har gjort för att människorna ska få jul. Hela morgonen ligger hon i sin korg och funderar, struntar i frukosten och att säga hej då när alla går. När solen börjar titta fram har hon bestämt sig, det är hon eller låtsasskogen. Aldrig att hon tänker gå här och hjälpa till när alla människor helt plötsligt struntar i det. Och aldrig att hon tänker åka hem nu när hon har lagt ned så mycket jobb på det här med julen, då vill hon allt se vad en jul är för något.

Hejkon Bacon smyger i korridoren mot vardagsrummet. För säkerhetsskull bär hon först in den lilla grisen och sen den mjuka grisen, det känns bra att vara flera när man är på hemligt uppdrag. Men griskompisarna är lite fega, de ligger bara där vid hörnet till vardagsrummet och tittar på låtsasskogen. Så Hejkon Bacon får fortsätta själv. Hon smyger fram, gömmer sig bakom soffan och kikar. Nä, ingen har upptäckt henne. ”Vänta mamma, jag ska snart rädda dig från den där” viskar hon när hon smyger liten närmare. Fortfarande lugnt och hon gör en rusning mot trädets fötter. Vattnet skvalpar när trädet åker omkull. Det skramlar och så slocknar alla ljusen i trädet. Hejkon Bacon ska just börja hoppa på trädet när hon kommer ihåg mamma, hon sitter ju kvar på en gren men nu är den nära marken så Hejkon Bacon kan pussa henne igen. Hon får loss mamma från grejen och bär henne försiktigt till de fega griskompisarna. Fast de kanske inte är fega egentligen, de kanske bara håller vakt? Jo, så är det nog och det är bra att någon håller vakt särskilt nu när Hejkon Bacon inte är så tyst längre. Hon grymtar och vrålar, biter, hoppar och drar och snart finns det ingen som kan tycka att ett dumt träd är finare än en gris. 

När Alice kommer hem ligger Hejkon Bacon, hans kompisar och hans mamma på filten och låtsas som ingenting. Först går det jättebra, Alice småpratar och kommer in och bjuder på mellis när inte Hejkon Bacon kommer ut till köket. Senare skriker hon massor. Och då har Pontus också kommit hem och han skriker med. Så kommer pappa också hem och då skriker han också. Både i vardagsrummet och till Hejkon Bacon men hon bryr sig inte. Nu kanske människorna har lärt sig! tänker hon och somnar gott.

Adventskalender - fjortonde december

”Nu är det bara en vecka kvar till julafton” säger Alice när hon tänder det tredje ljuset i adventsstaken.

”Och två dagar, tack och lov” pustar pappa. ”Kommer ni ihåg att vi ska köpa gran idag?”

”Och alla får en ny julgranskula” säger Alice och klappar händerna. Vänd mot Hejkon Bacon fortsätter hon ”Varje år får vi välja en ny julgranskula, Pontus har massor nu men inte jag. Och du har ingen än men sen har du en.”

”Ska hon med på stan?” frågar Pontus och flyttar blicken mellan pappa och Hejkon Bacon.

”Ja, jag tror att jag lovade det…” suckar pappa. ”Fast inte in i några affärer och börjar du skrika så går vi hem direkt!” säger han och tittar stint på Hejkon Bacon.

När alla står i hallen med jackorna på så springer Hejkon Bacon iväg. Inte ens när pappa hotar att hon får stanna hemma om hon inte kommer omedelbums så dyker hon upp. Pontus börjar öppna dörren och då sladdar grisen ut i hallen.

”Idag också?” suckar Alice när hon ser att Hejkon Bacon har sin pepparkaksdräkt i munnen. Hela dagen igår hade hon den på sig, Alice fick muta henne med en lussekatt för att hon skulle ta av sig den vid läggdags. ”Ja ja” säger hon och hjälper Hejkon Bacon att få på den. Sen kan de äntligen gå. Hejkon Bacon får sitta i en bärsele som pappa har rotat fram i förrådet, den har han burit både Pontus och Alice i så den är riktigt gammal. Hejkon Bacon tycker att hon sitter jättebra, hon kan se allt som händer runt omkring. Och händer saker gör det. Först är det en massa bilar som kör och kör men stannar när en lampa blir röd. Då går familjen över vägen. Sen är det en väldigt lång bil, nästan som en lastbil fast den har människor i sig istället för hö, och den åker de med i. Hejkon Bacon tycker att alla människor på bussen borde klappa i händerna när hon kommer på, hon är ju där för att hjälpa människor att få jul. Men alla verkar titta på något annat, faktiskt lite dålig stil tycker Hejkon Bacon och det säger hon till dem men då hotar pappa med att de genast ska gå hem.

Sen går de av och går in på en stor öppen plats där det inte är några bilar men en massa människor. Och en massa små hus som det luktar jättegott ifrån.

”Här är det!” ropar Alice och springer fram till en bod där det hänger tomtar, kottar, änglar och runda fina kulor som glittrar. ”Jag vill ha en sån!” och hon pekar på en glittrande polkagriskäpp. ”Eller en sån. Nej, en sån där vill jag ha” och så petar hon på flera små klockor som sitter i samma ögla. Klockorna klirrar så fint så det nästan inte hörs bland alla människor.

”Vilken ska du ha Pontus?” frågar Alice. Pontus tittar sig omkring och pekar sedan på en kula med Toker på. Han har nästan alla dvärgar nu, även om han säger till sina kompisar att det är Alice julgranskulor.

”Vilken vill du ha Hejkon Bacon?” frågar pappa och böjer sig åt höger och vänster så att Hekon Bacon ska kunna titta på allt pynt. Hejkon Bacon tittar runt, så många fina saker, hur ska hon kunna välja en? Men, där är ju mamma! Den måste hon ha! Glatt börjar hon buffa och fnysa, Alice är den som först ser kulan.

”Såklart!” säger hon och ber expediten ta ned den kulan också.

”Så var det bara granen kvar” säger pappa och går till andra sidan torget. Där står en hel skog, Hejkon Bacon börjar åla sig i bärselen, här vill hon leka. Men det får hon inte, istället får de med sig en gran hem. När de åker buss igen så somnar Hejkon Bacon i bärselen och hon drömmer om hur hon ska leka i skogen som de ska ha hemma.

Lat tredje advent och tankar om rutiner

Idag orkade ingen av oss fixa adventsfika utan det blev ett hopplock av vad vi kände för av det som fanns hemma.

Snart är alla våra sju ljus tända. De lär få leva kvar med nedräkning åt andra håller allt eftersom de tar slut. Nyårsljus är redan pysslade, fast det blev inte lika kul som det var i mitt huvud.

Något som också finns i mitt huvud är Hejkon Bacon, det är härligt att känna att det flyter mer i skrivandet denna december än förra. Jag är redan mer än halvvägs och bara en gång har jag känt mig helt tom på inspiration. Förra året förbannade jag min idé många gånger liksom mina stapplande försök att få in gestaltning och miljöbeskrivning. Pip börjar också gör påmind igen och jag vill veta hur Pip och barnen utvecklas. Håll tummarna för att jag denna gång fortsätter att skriva även efter julafton. Det känns så självklart att skriva varje dag när jag är inne i det. Liksom att yoga. Men de behövs bara en dags avbrott för att jag ska ha tappat rutinen. Och nu måste jag ju bara börja kvällsyoga igen för att jag skrev det här och för att jag mår så bra av det. Och skriva en snutt varje dag. Men nu frukost.

Adventskalender - trettonde december

”Hör du inte vad jag säger? Det är inte morgon än” grymtar Alice men Hejkon Bacon fortsätter att buffa på henne tills hon suckandes slänger täcket åt sidan och sätter sig upp. ” Alice klipper med ögonen, helst skulle hon lägga sig ned och sova länge till men när hon ser att Hejkon Bacon börjar krafsa på hennes lusselinne skakar hon på huvudet och lockar på grisen. Hon tittar sig omkring och där, på hennes skrivbord, ligger något brunt. ”Titta Hejkon Bacon” säger hon, ”här är dräkten som pappa gjorde till dig i natt. Vill du prova?” Om Hejkon Bacon vill? Hon dansar runt, runt och grymtar nöjt. ”Om du inte tänker stå still så jag kan stätta på dig din dräkt så tänker jag sova igen” fräser Alice och då stannar Hejkon Bacon bums. Alice trär den bruna dräkten över Hejkon Bacons huvud och hjälper henne att få igenom benen också. När den sitter ordentligt går Hejkon Bacon fram till spegel och oj så fin hon är! Alldeles pepparkaksbrun och med vita prickar på sidorna. Medan Alice gör sig i ordning återupptar Hejkon Bacon sin dans och buffar på sina griskompisar för att de ska titta riktigt ordentligt. Egentligen är det synd att de inte får vara med och lussa men nu är Alice klar så nu måste de gå.

Alice går mot sin pappas sovrum men Hejkon Bacon går in i köket och knuffar på skafferiet.

”Vad är det nu då?” suckar Alice när hon kommer in i köket. ”Varför väckte du mig om du inte vill lussa?” Hejkon Bacon fortsätter att knuffa på skafferiet. ” Lägg av, ingen kommer att vilja ha lussekatter så här tidigt.” säger Alice men öppnar ändå ett skåp och tar fram en bricka. När hon har lagt upp fyra lussekatter på brickan buffar Hejkon Bacon på en röd plåtask. Alice blänger på sin gris men lägger upp fyra pepparkakor också. ”Så, kan vi lussa nu?” frågar hon men Hejkon Bacon har redan sprungit iväg och trampar nu utanför pappas dörr.

”Natten går tunga fjät, runt gård och stuva” sjunger Alice när hon puttar upp dörren med foten.

”Va” säger pappa och sträcker sig efter väckarklockan. Sen tittar han på Alice och frågar varför hon lussar utan Hejkon Bacon.

”Heeeejkooon” vrålar Alice när hon ser att Hejkon Bacon nu står och stångar på Pontus dörr. ”Pappa….” hickar hon och då går pappa upp och till Pontus dörr. Han föser undan grisen med foten, öppnar dörren och går in och sätter sig på Pontus säng.

”Jag sa ju att jag inte ville vara med på lussetåget” mumlar Pontus och lägger kudden över huvudet.

”Pontus, snälla….” mumlar pappa, ”jag tror inte att vi får sova innan Hejkon Bacon har fått lussa.”

”Ja, ja” säger Pontus och masar sig upp till halvsittande, ”inte visste jag att det var en diktatorgris vi hade skaffat.”

Och så kan Alice äntligen börja sjunga igen. Och Hejkon Bacon sjunger också. Efter luciasången är det hennes favoritsång så den sjunger de två gånger.

”Tre gubbar, tre gubbar och en gris från Pepparkakeland,
till julen, till julen vi komma hand i hand.
Men tomten och bocken vi lämnat vid vår spis,
de ville inte resa från vårt ris.”

Pappa klappar händerna, Pontus snarkar och Hejkon Bacon dansar. Äntligen har hon fått lussa och sången är ju jättebra nu.

”Får jag sova nu?” gäspar Alice och traskar iväg till sitt rum där hon kryper ned i sängen med lucialinne och glitter fortfarande på. Fast Hejkon Bacon vill inte sova, hon vill fika. På fyra lussekatter och fyra pepparkakor. Lucia är gott!

Fördelen med att vara lite slarvig

Rekommendationer för pepparkaksbyggen brukar vara att kavla jämnt, skära ut formerna direkt på plåten och jämna till när det är färdiggräddat. Det finns dock en fördel med att strunta i detta. När man i efterhand kapar sina bitar till rätt storlek så får man pepparkakspinnar! Fint att ha framme och gott att plocka en när andan faller på.