Adventskalender - sjunde december

”Ska du bo där jämnt?” suckar Alice när hon drar undan kappan så att Hejkon Bacon blir synlig. ”Mina stövlar är jättefina men de är liksom ingen säng.” Hejkon Bacon bara fnyser och bökar sig längre in i hörnet.

”Visa henne julpyntet” ropar pappa från vardagsrummet där han håller på att sätta upp adventsstjärnan en vecka för sent.

”Titta här, den här har jag haft sedan jag var en liten bebis och den här är din och du är ju fortfarande en liten bebis så du har haft den lika länge.”

Har Hejkon Bacon julpynt? Hon som inte ens vet vad det är. Hon lyfter lite på trynet och vänder ett öga mot Alice. Och där är den, en liten, liten gris som äter något gott! Och en gris till men den grisen äter ingenting utan har sällskap av en människa i röd mössa. 

”Din gris äter gröt och min hjälper tomten, tycker du om den?” frågar Alice och håller fram grisen så att Hejkon Bacon kan lukta på den. Och hon tycker om den även om den där gröten är för hård för att ätas. ”Var vill du ha din gris?” Hejkon Bacon vet precis var och nu sätter hon av in till Alice rum, drar ned filten från sängen, bökar in den i ett hörn och buffar sedan på Alice tills hon lägger ned grisen på filten. ”Konstigt ställe att julpynta på” suckar Alice ”men om det gör dig glad så…”. Och Hejkon Bacon är glad, hon lägger sig bredvid grisen och buffar och pussar på den. Då och då tittar hon på Alice som fortsatter att ställa ut saker i sitt rum. Grisar. Konstiga hästar som har horn och drar en vagn utan hjul. Människor i röda mössor som bär på saker. Människor i röda mössor som läser sagor för barn och djur.

Nu förstår Hejkon Bacon! Människor älskar djur, det är djur som julen handlar om och det är därför som hon är här. För att Alice ska kunna läsa sagor för henne och bli glad.

Nu är vi uppe i fem ljus!

En trevlig sak med att tjuvstarta adventsfirander tre veckor innan är att det blir mååååånga ljus. Än en gång är vi inte på samma plats som själva ljusstaken som är grunden till tjuvstartandet så ljus fick letas upp ur gömmorna här. Barndomsljuset fick idag sällskap av sista rosljuset från en förpackning som jag köpte i Belgien når jag var barnflicka där 94/95. Den typen av ljus påminner mig om också om barndomen. Jag var dagbarn hos grannfamiljen och i deras vardagsrum stod en häftig ljusstake med massa rosenljus, oeldade då det var dekorativt. Granntjejen och jag kom på att det gick att bryta av överdelen av kronbladen, värma detta i handen för att sedan göra olika figurer innan vi formade tillbaks det till ursprungsformen och satt tillbaks det på ljuset. Såg precis ut som innan vi bröt av det. Trodde vi. Skäll fick vi när dagmamman dammade bokhyllan..

Dagens ljus fick sällskap av en chiapudding med saffranssmak. Gott men inte lika gott som den jag ätit tidigare, då var det vanilj i och bär på toppen.

Chiafröpudding med saffran
3dl kokosmjölk (lätt)
4 msk chiafrön
1/2 påse saffran

Mortla saffranen, rör ut i kokosmjölken och rör i chiafrön. Låt stå några timmar eller över natten, rör någon gång.

Adventskalender - sjätte december

Hela natten drömmer Hejkon Bacon om Mamma och alla sina syskon. De är kvar hemma i svinstian, instängda, och Pontus vaktar dörren. Hejkon Bacon försöker rädda dem men Pontus kastar hela tiden ostsmörgåsar som Hejkon Bacon måste fånga. Men en ostsmörgås växer i luften och när hon får den över sig kan hon inte röra sig. Hon försöker äta upp den men den är för stor. ”Så du grisar ned” skrattar Pontus medan Hejkon Bacon lämpar för att komma loss.

”Men älskade lilla grisen” säger Alice och trasslar ut Hejkon Bacon från ostsmörgåsen. Fast nu förvandlas den till en filt. Den med hjärtan, den som luktade Alice och kanade så roligt. Nu är den inte rolig längre. Hejkon Bacon sniffar på den och tycker att den luktar ost. ”Är Mamma och mina syskon också här?” frågar hon Alice men Alice bara fortsätter att kramas.  

”Dags för frukost” säger Alice och reser på sig. Hejkon Bacon traskar efter henne ut i köket, där sitter redan pappa och Pontus

”Här Hejkon Bacon” ropar Pontus och så kastar han upp en ostsmörgås i luften.

”Det är bara jag som får mata henne!” skriker Alice och norpar en smörgås från Pontus förråd. Men Hejkon Bacon hoppas inte efter några smörgåsar, hon springer till kökssoffan och hoppar upp i pappas knä.

”Jag tror inte hon är på lekhumör” säger pappa, ”Är du morgontrött?” frågar han och kliar Hejkon Bacon på hakan. Men Hejkon Bacon är ju inte alls morgontrött och nu när ingen kastar smörgåsar så minns hon vad hon måste göra, hon måste in i Pontus rum! Hon hoppar ned och traskar ut i korridoren men Pontus dörr är stängd.

”Varför vill inte Hejkon Bacon leka med mig idag?” frågar Alice sin pappa.

”Det kanske blev för mycket igår med allt nytt här hemma, låt henne vila en stund så leker hon säkert med dig sen. ”

”Hon kan få vila i docksängen!” Men det vill inte Hejkon Bacon alls, hon gör sig jättetung och sprattlar. Inte ens när Alice flyttar ut docksängen i korridoren vill Hejkon Bacon ligga i den. Hon kryper in vid skorna, hittar ett par mjuka pälsstövlar som hon trampar ned och lägger sig på. Buffar lite på kappan som hänger så att den hamnar över henne. Nu syns hon inte! ”Kom när du vill” suckar Alice, ”men jag ska göra en jätterolig sak eller många jätteroliga saker nu så om du inte kommer snart så missar du allt.” Men Hejkon Bacon vill inte göra jätteroliga saker, hon vill ligga här tills hon kan rädda Mamma och syskonen.  

”Dags att julstäda barn” ropar pappa och viftar med dammtrasorna som om han vore en hejarklacksledare. ”Så vi kan julpynta imorgon, det blir väl roligt?”

”Jag vill julpynta nu!” säger Alice, ”städa är såååå tråkigt”.

”Jag städade ju typ igår” gnäller Pontus.

”Typ igår” fnyser pappa, ”var det i somras det? Inget julpynt innan det är städat. Plocka upp nu så kan jag dammsuga sen.”

”Aldrig att du får komma in på mitt rum” skriker Pontus. ”Jag dammsuger själv!” och så går han iväg till städskåpet. Och lämnar dörren öppen till sitt rum! Kappan svajar när Hejkon Bacon springer över hallen och in i svinstian ”Nu kommer jag och räddar er” skriker hon men bara för sig själv så att ingen ska höra henne.

Men vad är det här för svinstia? Ingen halm. Och så lortigt! Här bor inte Mamma, hon skulle aldrig ha låtit det bli såhär. Som hon skällde på oss när vi hade stökade till det, kissade utanför sågspånstoaletten och så.  Men en massa mat finns det i alla fall! Mums! Oj, nu kommer Pontus, bäst att smita ut så han inte fångar mig.

Hejkon Bacon kryper in under kappan igen. Kanske Pontus inte skulle ha fångat henne? Var det bara en dröm? Fast varför sa Alice att det var en svinstia när det inte var det? Och var är Mamma och alla syskon? Hejkon Bacon sjunker ihop på stövlarna. Vad är det här för ställe? Varför ska hon bo här?

Adventskalender - femte december

”Alice. Någon vill att du torkar henne, kommer du?” ropar pappa från badrummet.

”Hejkon Bacon” garvar Pontus där han står vid diskbänken och fixar varm choklad.

”Hon heter inte Hejkon Bacon” skriker Alice och kastar sin ostsmörgås mot Pontus. ”Smask” låter det när en grismun fångar mackan i luften.

”Wow!” hojtar Pontus och sträcker sig efter en limpskiva, ”Kom Hejkon Bacon, gör det igen”. Upp flyger brödbiten och efter far grisen.  ”Smask!”
”Hon är min gris säger jag! Kom hit grisen” stampar Alice men Hejkon Bacon traskar tillbaks till Pontus och tittar på honom och limpan.
”Wow grisen.” Pontus sätter sig på huk och kliar Hejkon Bacon under hakan. ”Du är cool ändå.”

”Kom hit sa jag. Hit grisen! Fot!”

Pappan har tittat en stund på grisen och sina barn, nu smyger han fram till Alice. ”Jag tror faktiskt att hon har bestämt sig för att heta Hejkon Bacon” viskar han och räcker Alice en brödbit.

”Jag vill inte” suckar Alice men när hon ser Hejkon Bacon gosa med Pontus så bestämmer hon sig. ”Hejkon….” Ingen reaktion. ”Hejkon….” säger hon igen, ”Bacon” nästan viskar hon och då tittar hennes gris äntligen på henne. ”Här, gott, bröd till dig. Kom Hejkon…. Bacon.” Alice blänger på sin bror medan grisen trippar fram till henne.  Hejkon Bacon stannar framför henne, ögonen låsta på brödbiten men den kastas inte iväg. Istället sätter sig Alice på huk och klappar grisen. ”Här min gullegris, min fina lilla gris” viskar hon och matar Hejkon Bacon med brödet.  Hon buffar på Alice för att få mer. ”Nä, nu är det slut förstår du. Och vi får inte ge dig för mycket mat för då blir du sjuk. Det sa…” Alice biter sig i tungan, tänk om grisen blir ledsen igen om hon påminner den om gården. ”Glöm det, nu ska jag visa dig hur vi bor. Det såg du ju inte igår, då ville du ju inget alls.”

”Badrummet har du ju redan sett.” säger Alice och pekar på dörren mitt emot köket, ”bredvid det ligger mitt rum, titta vad fint jag har gjort det till oss”. Hon öppnar dörren och Hejkon Bacon känner igen den roliga filten från igår men idag ligger den bara stilla och är inte alls lika rolig. ”Här sover jag och det ska du också göra.” säger Alice och sätter sig på sängen. Hejkon Bacon ruskar på sig, hon vill inte alls sova, hon vill tillbaks ut till korridoren. Alice följer efter, pekar inåt lägenheten, ”Där är vardagsrummet, där hänger vi på kvällarna.” men Hejkon Bacon traskar iväg åt hallen till, sniffandes längs med golvlisten. Så stannar hon framför en dörr som luktar väldigt gott, hon krafsar på den men den förblir stängd. ”Det där är Pontus rum” säger Alice, ”du kan få kika in.”

”Det kan hon inte alls!” ropar Pontus från köket, ”hon kommer bara grisa ned. Roligt va?” skrattar han, ”grisar ned”.  

”Äsch, bry dig inte om honom” tröstar Alice, ”det är ändå inget roligt rum, bara en massa dålig musik och så säger pappa att det är en riktig svinstia. Kom så visar jag pappas rum istället.”  

Adventskalender - fjärde december (och en oanatomisk studie av människokroppen)

Man kanske inte ser ut såhär när ens gris har skrikit en hel dag och en halv natt men det är så man känner sig... :)

”Vad har jag gjort nu då” grimaserar pappan masserar sin nacke. Ljus retar hans pupiller även i skydd av ögonlocken. ”Vem har tänt sänglampan” klagar han och famlar bredvid sig. Slamret när en temugg far i golvet får honom att rycka till så han slår huvudet i matbordet. ”Aj, aj, aj” gnäller han medan han gnider med handen mot tinningen. Något vått letar sig in i hans strumpa och han drar upp foten till kökssoffans säkerhet, suckar när han ser att kallt te nu bildar en sjö för russin och knäckebrödsmulor.  Medan han börjar dra strumpan av foten registrerar hans hjärna ett ljud, eller mer avsaknaden av ett ljud. Ingen gris tjuter längre, istället hörs lätta snarkningar från en rosa hög i andra änden av kökssoffan.

”Så du lyckades äntligen somna” säger pappan och blir sittande med strumpan halvt av, ovillig att riskera att väcka grisen till en ny sorgsen dag. ”Ja du, vad har jag gett mig in på? Det verkade så lätt, en minigris var allt hon önskade sig och när jag googlade så stod det bara hur intelligenta och roliga ni var men du var mig allt en konstig typ du.” Grisen klipper med ögonen och pappan håller andan, det är nästan så att han också håller för öronen men inget händer mer än att snarkningarna upphör när grisen tittar sig omkring. ”Hej du konstiga typ” säger pappan och ler matt, ”hej konstiga, hejkon.. det låter ju nästan som ett namn.” Sakta böjer sig pappan fram och klappar grisen på pannan. ”Hej Hejkon, är du hungrig idag?” prövar han och det är som om grisen förstår för hon buffar lätt på hans hand. ”Titta här vad mycket god mat, bara till dig” säger pappan och sveper med handen över golvet. Klövar slår mot kökssoffeträ när Hejkon kravlar ned och börjar böka i sörjan på golvet. ”Ah, en dammsugare och golvmopp i ett” suckar pappan och blundar.

”Vad gör du?!”” Alice rynkar pannan och ska just till att börja gräla på sin pappa, han som är så noga med att hon byter om till nattlinne. Men så får hon syn på sin gris, sin bökande tefläckiga gris. ”Vad gör hon?!?”
”Va?” mumlar pappan när han hasar sig upp till sittande. ”Hon städar. Jag menar äter. Frukost. Hejkon heter hon föresten, det kom hon och jag överens om nu på morgonen.”

”Hejkon”  ropar Alice, det kan hon ju inte heta. Alice ska just till att stampa i golvet när någon trycker sig mot hennes ben.

”Där ser du, det heter hon visst” säger pappan, ”hon kom ju när du ropade på henne.”

”Hejkon Bacon” hojtar Pontus när han släntrar ut från sitt rum.

”Nääääääääääääääää” skriker Alice och stampar med den foten som grisen inte lutar sig mot.

”Jo, Hejkon Bacon, kom här Hejkon Bacon” ropar Pontus och grisen skuttar fram till honom.

”Nääääääääääääää, det är min gris” gastar Alice och stampar med båda fötterna. 

”Ungar….” suckar pappan när han reser sig upp och går mot badrummet. ”Kom med Hejkkon”

”Bacon” skrattar Pontus.

”Låt oss se om du tycker om att duscha.” Och Hejkon Bacon traskar efter pappan, dansar lite runt hans fötter för att visa att han tycker om sitt namn som rimmar så fint.

God morgon - It's all good!

Dagens tepåse innehöll lindblomma, nypon, fläderblom, svartkämpar och malva. Just svartkämpar vet jag inte vad det är men blandningen var god.

Igår hade vi grannar över på lussebak och då fick jag en låda med vindbladsdolmar, mums! Så idag fick teet sällskap av dolme. Och av lite risgrynsgröt. Jag brukar inte gilla köpegröt, upplever den slibbig och söt, men nu hittade jag änglamarks och den var jättegod!

Så med en god frukost i magen så är det dags att börja fundera på vad som händer hemma hos grisen idag.

Adventskalender - tredje december

På matbordet stod osten och svettades. Smöret hade redan skapat små bäckar och brödet började torka i kanterna. I kökssoffan satt pappan och petade bort ett russin från strumpan. Suckande tänkte han att han både borde duka av bordet och svabba av det russinkladdiga och knäckebrödssmuliga golvet men…

”Varför låter hon sådär hela tiden?” frågade Alice rakt ut i luften där hon satt i röran omgiven av lastbilar och apan Hasse.

”Hon saknar nog sin mamma och sina syskon.” suckade pappa.

”Jag är ju hans mamma nu och vi ska leka!” Alice blängde på sin tjutande gris men log sedan. ”Här, du kan få låna min allra finaste lastbil.” sa hon och puttade en stor röd lastbil framför sig. ”Hade ni lastbilar på gården? Det hade ni säkert så att ni kunde köra hö och andra saker. Nu vet jag!” Alice hoppade upp. ”Du får ligga i lastbilen, då känner du dig som hemma” pustade hon medan hon lyfte upp grisen. Vinglandes stjälpte hon ned henne på flaket. ”Blir du glad nu?” frågade hon men grisen skrek bara ännu värre.

”Hon kommer aldrig att glömma sin familj” mumlade Pontus under sin svarta lugg medan han knäppte ned smulor från bordet. ”Hon kommer att dö av brustet hjärta.”

”Du är dum” skrek Alice, ”jag önskar att jag hade en storasyster istället.”

”Nä, det är sant, det har vi läst på biologin.”  

”Näääääääääää” vrålade Alice med händerna för öronen. Hon stegade iväg så att lastbilar for åt alla håll. Dörren slog igen bakom henne så att planschen med Yohio fladdrade.

”Pontus…” suckade pappa, ”Var det där verkligen nödvändigt?”

”Skyll inte på mig, det var inte jag som skaffade en vrålapa” fräste Pontus och stegade iväg han också.

”Jaha… då var det bara du och jag då” suckade pappan och grimaserade i riktning mot grisen. ”Highway to hell, I´m on the highway to hell” nynnade han när elgitarren drog igång från Pontus rum.