Tredje december

Han hörde hennes steg och ljudet från kylskåpet som öppnades och stängdes när hon dukade av och utan att tänka på det så anpassade han diskningen till hennes rytm.

”Han skulle väl inte avgå bara sådär utan att berätta det för oss?” frågade han rakt ut i luften där kaffedoften dröjde sig kvar och fick honom att redan längta till förmiddagskoppen.
”Han har ju verkat väldigt trött de senaste åren” svarade hon medan hon blickade in i kylskåpet för att se om där gömde sig några goda ingredienser till lunchen.
”Trött och trött, det kan väl alla bli ibland. Förra året tyckte jag att han verkade kraftfullare än någonsin.” sa han och gick lös på assietten lite extra. De var i samma ålder och han var minsann inte kraftlös!
”Men det måste bli jobbigt att driva hela företaget själv, att inte ha någon att dela ansvaret med. Vi har det lyxigt på det sättet. Både Stella och Johan jobbar ju redan i företaget.  Benjamin har ju inte varit intresserad hittills men det kanske kommer. Förresten måste vi till affären idag om vi inte vill äta morötter med morötter.”
”Morötter… Tänkt så fina näsor det hade blivit.” Hennes irritation brände honom i nacken.” Ja, ja, jag ska inte tänka mer på snön nu” han snubblade nästan över orden i sitt försök att hejda det förmaningstal som han visste att hon redan hade påbörjat. ”På den uteblivna snön” tillade han för sig själv.
”Men tänk att inte ha några barn att lämna vidare familjeföretaget till. Han har visserligen valt det själv men det måste ändå vara jobbigt såhär på ålderns höst att behöva välja mellan att lägga ned eller sälja till någon helt okänd som kanske missbrukar ens goda namn bara för att tjäna lite extra med pengar. Tänk om han bara stannar på Martinique och låter allt bara stanna av, då skulle han slippa ta ett aktivt beslut. Du vet ju hur bra han trivs i huset där. Jag skulle själv kunna tänka mig att bo där när vi går i pension.  Minns du när vi lånade hans hus den där januari? Åh… de vita stränderna och de svarta stränderna. Och regnskogen, den var häftig att vandra i.
”Var inte löjlig” fräste han och slamra lite extra med disken.

Andra december

År 2013 hade hittills varit som vilket annat år som helst. Januariresan var lyckad som alltid och de njöt som vanligt lite extra av vetskapen att de betalade betydlig mindre än alla de som åkte iväg över jul och nyår.  Hon hade både glatt sig åt och samtidigt blivit lite generad över den uppmärksamhet hon fick, både från män och kvinnor.  I Sverige var hon var att bli betraktad som gammal och tjock men här var hon nästan i minsta laget jämfört med några av de pepparkaksbruna kvinnorna de mötte. Hans likartade former hade väckt en viss munterhet då männen där inte var lika bastanta som sina kvinnor.  Även när de själva började bli solbrända så hade de sett bleka ut jämfört med invånarna. Kontrasten blev åt andra hållet när de hade klivit av planet och möttes av snö och vinterbleka och vintertrötta ansikten.  Sedan hade året rasslat på som vanligt. Snön hade börjat töa bort och på balkongen stack de första snödropparna upp sina gröna små huvuden.  I mars hade färgexplosionen i rabatterna tävlat med alla granna påskkärringar och godiset hade tagit slut redan innan det sista påskbrevet hade överlämnats. Ja, våren hade kommit som den skulle. Och sommaren också även de som vanligt klagade lite på vädret. Men då de båda var överens om att det hade varit soligare när de var yngre så tyckte de att det var helt i sin ordning att de kommenterade detta. Varje sommar. Så med hänsyn taget till att det hade gått utför med sommarvädret så hade det i alla fall varit sommar. Och hösten också hade kommit den också, en vacker höst dessutom. Hela skogen hade stått i brand och de hade ofta tagit med sig eftermiddagskaffet ut till en stubbe. Kaffet fick intas tidigare och tidigare och när de knappt hade hunnit sätta sig innan det började mörkna så hade de stannat inne. Och löven föll och barnbarnen hade övertalat honom att gå halloween tillsammans med dem vilket han hade gjort med den äran. ”Skönt att slippa tänka på hur man är klädd” hade han anförtrott frugan efteråt medan hon skrattade så hon kiknade. Men sen hade hösten bara fortsatt och fortsatt och vintern verkade inte ens överväga att vara på intåg. Kommunpamparna satt väl och gnuggade händerna i förtjusning över uteblivna kostnader för snöröjning. Fast tågen blev försenade även utan snö så där gjorde det ingen skillnad. Men något var fel, det var det.  Han kunde väl inte ha glömt?

Ett försök till adventskalender, del 1

”Står du nu där igen?” säger hon och suckar sådär som om hela världens ansvar vilade på hennes axlar.
”Ser du, nu har alla fönster stjärna eller ljusstake. Det känns inte rätt, det är för tidigt.” Hans suck ligger inte långt efter hennes i uppgivenhet när han blickar ut över husfasaden på andra sidan gatan. Små gluggar av ljus, varför känns det inte hoppfullt?  ”Jag önskar…”
”Varenda kväll har du stått där och önskat, till vilken nytta?” En snökula trillar nästan av fönsterbrädan när han vänder sig om för att titta på henne. Hur ska han få henne att förstå? Kalendern kanske säger att det är första december men vädret… När de var och handlade saffran idag så lekte löven tafatt i de friska vindarna. Och sen lussebullsbak.
”Det bara blir så… så fel… det blir det… fel…”
”Det blir vad det blir, som alltid.” Hennes förkläde frasar när hon vänder sig bort från honom och även han vänder sig om, blickar åter ut i höstkvällen. ”Kom och hjälp till istället” slänger hon till honom över axeln innan hon försvinner runt hörnet, antagligen på väg till köket av glögglukten att döma. Han skakar snökulan innan han ställer den till rätta, ser flingorna dansa över släden och granskogen. Vilken tur att den inte gick i golvet, den är en av få saker han har kvar från sin farfar. Leende minns han gåvan och förmaningstalet. Farfar ville alltid verka så sträng och ordningssam men i grunden var han lika lekfull som alla andra i familjen.
 ”Bullarna är fortfarande ljumna” skrattar hon nöjt från köket, ”kom nu så dricker vi lite glögg och tänder första ljuset”. Stämman så ljus men han vet att även hon är orolig.

Tillbaks på banan – med kreativitet och blogg

För andra gången denna vecka har jag gjort något kreativt. Vilket är två gånger fler än sedan flytten hit. Ok, två grattiskort har tillverkats men de har varit väldigt enkla för jag har helt enkelt inte haft ork att gå in i det. Likaså med skrivandet, jag har börjat skissa på två berättelser men inte orkat gå in i dem tillräckligt för att faktiskt skriva. Skön känsla då att faktiskt göra något nu!

Idag har jag projekt både på köksbordet och på vardagsrumsbordet. En tavla och en magnetisk skoltavla är det som håller på att ta form fast inte på det sätt som var tänkt från början. När jag flyttade till Stolplyckan så målade jag en väggsnutt med metallfärg och tavelfärg, gillade det men gick ju inte att ta med i flytten. Ny färg inhandlades efter flytt till trean och tanken var att måla en lös skiva som var flytbar men jag bodde ju bara där i några år så jag hann liksom inte… Här i Motala startade projektet i somras när jag gav mig ut på jakt efter en passande skiva att måla på. Glatt överraskad fick jag en gratis på byggvaruhuset eftersom den var för liten för att sälja. Den var i alla fall alldeles lagom stor för mig att transportera hem på cykeln, gåendes, för när jag försökte cykla så blåste den av.  

Sedan har skivan prytt sin plats där den har stått lutad mot hallväggen med en fin dammsamling bakom sig medan färgflaskorna har prytt sin plats i pysselhyllan… Idag kom jag så på att jag ville fixa denna skoltavla men att jag inte alls ville ha en sådan stor eller ens på den platsen som jag har vikt till tavlan så jag slaktade en tavla som jag inte ville ha kvar och började måla på träskivan. Tre lager metallfärg än så länge, ett lager till om en timme. Sedan torktid ett dygn och efter det är det dags för själva skoltavlefärgen i två lager. In i ramen och upp på en annan väggsnutt i hallen. Är i alla fall tanken men den kanske blir en dammfälla i ett halvår eller så först och sedan något helt annat….

Den stora skivan då? Den blir nog en tavla. Förra våren när jag var på besök i Kanada så köpte jag såndär ”klistra upp på väggen”-dekoration. Denna har sedan dess legat kvar i sin förpackning i väntan på ”Det Ultimata Tavelfixandet” ™. Min tanke har varit att köpa en canvas och klistra upp den på (lärt mig något av den där väggfasta skoltavlan) men jag bodde ju som sagt inte så länge i trean så…. Idag öppnade jag förpackningen för att kolla hur stor canvas jag behövde köpa och kom då åt att läsa hur denna dekoration kan monteras. Inte på canvas, inte på tapet, inte på glas, inte på en massa olika material. På målad yta går bra men minst 30 dagar efter att det har målats. Så det lär ta ett tag innan denna tavla blir klar, särskilt som jag först ska bestämma vilken bakgrundsfärg jag vill ha. Löven går i färgskalorna beigt, grönt, vinrött men med dragning åt brunt. Förslag på bakgrundsfärg?