torsdag 2 maj 2019

När linneskåpet flyttade hemifrån

Jag har älskat mitt linneskåp redan innan det var mitt, när det var min farmor och farfars och stod i deras sovrum. Sedan det flyttade hem till mig har vi bott tillsammans i Göteborg, Linköping, Motala och Stockholm. Ibland har det varit möbeln som övrig möblering har fått förhålla sig till, ibland har det gömts undan så att andra möbler kunnat ha huvudrollen.
Nu älskar jag att det har flyttat hemifrån, till en kvinna som just idag fått egen lägenhet och vars första möbel blev detta linneskåp.

Söt och jag vinkade hej då till henne och linneskåpet och jag kände en lättnad minst lika stor som skåpet är tungt. Vi har haft det bra tillsammans men nu är vi liksom färdiga med varandra.



7 kommentarer:

  1. Oj, låter ju lite sorgligt. Så många minnen... Lite som när ens barn flyttar hemifrån.
    Lycklig den som fick skåpet, det är jätte fint.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag trodde det skulle kännas sorgligt, att det skulle komma i efterhand, men det känns fortsatt bra. Ovant men bra :)

      Radera
  2. Bra jobbat! Det är svårt att skiljas med det som man föreställt sig att man alltid ska ha kvar. Särskilt när det bär på släkthistoria. Men historian lever vidare i dig och skåpet parallellt, även om ni inte bor på samma plats. Hoppas det känns riktigt skönt att få utrymmet tillbaka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gillar verkligen tanken om att historian lever vidare i mig och skåpet parallellt Tack!

      Radera
  3. Härligt när saker kan få nytt liv hos någon annan <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag älskar också det och sedan jag fick barn så har det blivit så tydligt hur mycket som skänks och skänks vidare. Så härligt!

      Radera

Lämna gärna ett avtryck.