Vad göra när barn och barnafader är iväg?

När barn och barnafader för första gången är iväg på babysim utan mig så känns det i magen. En del av mig vet att de klarar sig bra men en del av mig skriker och vill bums bege sig dit för att också vara med. Det är så dubbla känslor, jag vill att de ska få tid själva men jag vill inte missa någon tid med mitt barn, älskar att upptäcka världen tillsammans.

Häromdagen bakade Söt och jag kaka och hen vispade och slickade och tog sedan ett bad :-) Efter badet sprangs det ut till köket och pekades uppfordrande upp mot kakan samtidigt som det plockades smulor som låg kvar på stolen. Dagarna när det lätt går att avleda är förbi, nu minns Söt så väldigt väl och vet vad hen vill och just den gången var det att ha mer kaka. Jag som hade tänkt att detta med socker skulle få vänta och så har jag av bara farten erbjudit en slick av det jag själv äter även om det är sött. Men jag tror det blir bra ändå, det söta är bara då och då och matglädjen finns där som grund att stå på.

Men vad har nu babysim och kakbak med varandra att göra? Jo, anledningen till att jag inte är med idag är att jag ska till tandläkaren och tiden mellan att barn och barnafader begav sig och jag ska dra använde jag till att äta kaka till frukost och titta på "Det stora tårtslaget" på datorn. Och vet ni vad, de må göra fina tårtor men Söts och min kaka är ändå godast ;-) En variant av kärleksmums men med en massa kakao i, dubbel sats glasyr och, det viktigaste av allt, inget kaffe i. Idag pudrade jag lakritspulver på och undrar varför jag inte har kommit på det tidigare, så gott!

Nu ska jag ta och borsta bort chokladrester från tänderna och bege mig till tandläkaren.