Nu börjar det!

Sommaren 2011 gick jag en femdagars skrivarkurs. Kursarna var underbara, läraren labil. Efter en första dag full av intryck orkade jag inte skriva på den berättelse som jag hade tänkt ägna veckan åt, jag hade ju semester och ville skriva om roliga saker istället. Bestämde mig så för detta men alldeles när jag skulle sova så bet sig min berättelse fast i alla fall och efter några skrivtimmar där i natten var det bara att ge upp och inse att veckan till största del skulle ägnas åt just denna historia. Veckan gav mig struktur i skrivandet och mersmak men tillbaks på jobbet var det svårt att ha ork till skrivandet hemma så det rann ut i sanden, igen…

När jag insåg att man kan ta tjänstledigt för studier oavsett om studierna har en koppling till ens jobb eller ej började jag fundera på om jag skulle våga. Pirrigt var det att lämna in ansökan, först lät det som att nej detta skulle minsann inte gå men lagen är lagen och visst gick det! Efter en lång höstväntan är nu äntligen vårterminen 2012 igång och jag ska skriva på heltid! Första inlämningen är nu på måndag och sen väntas kommentarer från lärare och klasskompisar. Hoppas på liknande typ av kreativa skjuts som i somras.

Än så länge är det endast ett fåtal som har fått läst början av berättelsen. Då den är inskickat till en tävling så kommer jag inte att lägga ut den här för bidragen får inte finnas publicerade. Känns ju bra att låta chansen till vinst finnas även om jag mer ser detta som en test.

Under tiden som jag har skrivit så har jag listat saker som jag behöver kolla upp och denna vecka har jag så smått börjat kolla med personer som jag tror kan hjälpa mig. Den första jag frågade var en kollega och det kändes lite pirrigt men mest bara bra. Idag pirrade det desto mer när jag ringde upp en föreläsare som lyssnade på en gång under höstterminen 2009, var beredd på ett artigt tack men nej tack. Kunde inte ha haft mer fel! En timmes telefonsamtal, en massa andra namn på hennes kontakter som jag också borde ringa till och ok på att maila en del av berättelsen till henne för synpunkter. Att jag var rusig efteråt är en underdrift! Så häftigt att våga säga högt att jag skriver på en berättelse och få ett sådant mottagande.

Nu ska jag överge min alldeles nya blogg för att återgå till berättelsen.