Fakeation - om att söka jobb som professionell latmask

För några månader sedan sökte jag ett jobb, ett jobb som enligt kravprofilen krävde en imponerande förmåga att dagdrömma sig bort till varmare breddgrader, oavsett yttre distraktioner. I arbetsuppgifterna ingick det att ta en tupplur, läsa en bok, lyssna på musik. Efter att då ha varit hemma med mitt barn i nio månader så kände jag att detta kunde vara en kul sak att göra under två veckor så jag knåpade ihop en ansökan. Nu fick jag inte jobbet men jag hade väldigt roligt när jag skrev det personliga brevet :-D

Hej!
Jag är en småbarnsmamma med förkärlek för bokläsande och dagdrömmande men med en niomånaders sötunge här hemma så det blir inte så mycket av någondera. Pekböcker kan i och för sig vara rafflande men ger mig inte riktigt den där avslappningen som jag vill minnas att läsning kunde innebära.

Att slappna av med jäktade resenärer runt mig känns som det skulle vara lätt jämfört med att försöka slappna av med en niomånaders klättrande på mig. Tupplurar var jag bra på redan innan barnet föddes, är en sådan där som leendes somnade i solen på tågperrongen när tåget var försenat. Och jo, jag älskar min unge och kommer säkert sakna ihjäl mig. Samtidigt vill jag gärna låta barn och barnafader få hänga utan en övervakande mamma och vad vore då bättre än att få stoppa fötterna i er sand och huvudet i en bok?

 

I jobbannonsen stod även följande: "Tjänsten är placerad i Stockholms innerstad. Ditt nio kvadratmeter stora kontor, som delas med en likasinnad kollega, är beläget i en anrik byggnad med Sveriges bästa kommunikationsmöjligheter. Interiören är inspirerad av Medelhavets stränder och erbjuder ett imponerande utbud av ergonomiska arbetsytor. Både kontorets utsikt och insyn är mycket god."

"Det är en sandfylld glaskub på centralen" utropade jag och när jag senare var förbi så såg jag att det mycket riktigt var så.

Tycker jag skulle ha gjort mig riktigt bra där :-) Fast jag är lika glad att jag fick fortsätta hänga med den där Sötungen :-)