I mina händer

Med förhoppning att det blir en spark i baken att bejaka pysslandet så hoppar jag nu på söndagsbloggutmaningen "I mina händer".

Idag har det varit en pysslig dag men inte så som jag brukar pyssla. Var hemma och firade mamma, förberedde en tårta igår och la ihop den idag. God blev den med sin kombination av mandelmassa, päron och mintchoklad. Gillar detta med mandelmassbottnar, lika gott som det är enkelt (en äggvita per hundra gram mandelmassa och så brukar jag trycka i lite extra hackad mandel). Lätt att variera är den också, jag har tidigare gjort en botten som jag bredde plommonkompott på och, efter en stund i frysen, smält mörk choklad. Som anthon bergs godis.

God var också brunchen som släkt och vänner träffades och åt. Och god är brorsonen att pussa på. Fast man får akta sig så man inte får en smocka när han skrattandes slingrar sig och fäktas. Vi hade en egen mysstund där vi botaniserade i legolådan. Det började med en bild på en skåpbil som han ville bygga men efter några bitar utbrister ungen tack och lov "tråkigt" och sen var det fritt fram för kreativ konstruktion. En helikopterlastbil blev det, på fotot har dock själva snurran dragit iväg på egen utflykt.

Ni som pärlar, vad gör ni med era pärlplattor? Jag hittade.ett gäng igår när jag gick igenom en kartong som hade blivit ståendes hos mina föräldrar. En rejäl dos nostalgi var det att gräva bland berättelser, pärlplattor, tekninpyssel (eget kretskort bla). Och en stickning som förklarar varför det hantverket aldrig blev min grej (mamma började och jag fick ta över, det syns var...). En drös grejer, bland annat pärlplattorna, åkte i soporna men vad sugen jag blev på att pärla igen. Och nu slog det mig just att jag i stora rensningen inför senaste flytten gav bort allt som hade med pärlande att göra och eftersom jag inte vill införskaffa mer prylar så behöver jag inte fundera på vad jag ska göra med framtida pärlplattor. Smidigt!

Nu ska jag läsa på om spindlar för jag fick en novellidé häromdagen som jag vill utforska närmare. Inte klokt vad saker man lär sig när man skriver.

Intergalaktiska resor och sopsortering

Tack vare adventskalendern så kom jag igång att skriva. (Läste du den får du gärna ge återkoppling!). Mellan jul och nyår var jag ledig, efter firande med familjen drog jag till stockholm och tanken var att jag skulle skrivaskrivaskriva varje dag nu när jag hade fått in vanan. Men tanke och handling är inte alltid samma sak, ibland är det som att de bor i olika galaxer utan kännedom om varandras existens. Så var det under stockholmsveckan. En filmkväll blev plötsligt två kramiga dygn. Och den bortreste lägenhetsinnehavaren kom hem tidigare än uppgjort. Det var en alldeles, alldeles underbar vecka. Att sedan ta mig till motala och jobba där i två dagar kändes som en intergalaktisk resa. Ordningen återställdes dock snabbt, efter knappa två dygn trampade jag åter stockholmsmark. Förutom en utflykt till ikea där jag bistod kompisen med att få loss hans ända som har suttit fast i åratal så passade jag på att bli genomförkyld. Lite mysigt var det i alla fall att boa bland de nya möblerna och bli ompysslad. Berlinresan blev också av även om jag åkte en dag senare än planerat. Staden var på något sätt mindre än jag hade förväntat mig men ändå fin. Det bästa var vädret som gjorde att jag kunde gå och gå och gå utan att hosta. Underbar känsla. Inte lika underbart att komma tillbaks till vacker snö och hostframkallande kyla. Något som dock är roligt är att jag kände av både skrivar och målarabstinens så det har blivit lite av varje. Gjorde ett grattiskort som jag verkligen kände mig nöjd med medan jag målade och skrev. Tills jag skulle måla dit en sten. Det såg bra ut på skissen men med vattenfärg såg det mest ut som en gigantisk bajsblaffa. Undrar vad för djur som lever där... Efter en massa trixande så var i alla fall allt bajs borta och jag fann mig rota i sopsorteringen på jakt efter pysselmaterial för en ny idé. Ibland är det bra att vara lat och inte ta sig iväg till återvinningen. Och kortet blev jag nöjd med.