Sköna maj?

Jag borde skriva på min sista inlämning, terminen slutar snart och den fjärde juni ska jag vara tillbaks på kontoret. Jag borde ta till vara på de här dagarna, vara ute mycket och njuta. Det är ju vad jag vill göra. Till viss del har jag gjort det och så länge jag är borta från Linköping så funkar det fint. Så fort jag kommer hit så ekar ”vill inte, vill inte” i mitt inre. Det jag inte vill är att gå tillbaks till jobbet. Jag kan sakna mina kollegor och jag kan sakna arbetet i familjerna men det finns många saker som jag inte saknar och som jag inte vill tillbaks till. Vet att man inte ska fastna i negativa känslor men ändå lyckas jag inte ta mig ur det mer än små korta stunder, känslan är så stark så att den förlamar och jag vill bara skärma av genom att hålla mig sysselsatt med ingenting vid datorn, stänga av omvärlden. Blir frustrerad på mig själv, ska jag sabba de här dagarna för något jag inte kan påverka?

Vad är väl en bal på slottet mot en vecka i Montréal?

 Promenera, promenera, promenera, titta på vackra byggnader, titta på vackra detaljer, parler un petit peux francais, gå i snö, i regn och gå barfota i gräset, bada fötterna i kall sjö, hitta mysiga fik och matställen med Angelica, gå på stigar i skogsparken, busa med tre härliga ungar och tuta minstingens näsa, njuta butternutsoppa, prata skrivande och en massa annat med Angelica, stöka ner massor i köket när barnen och jag lagade bröllopsdagsmiddag, gå på marknad och köpa lönnsirap, lyssna när stora killen läser Would you, could you eat green eggs and ham för mig, fascineras av och fota ekorrarna som verkligen fanns överallt, äta massäcksmackor med jordnötssmör, vika pappersplan, hitta torkat kött som nästan är som sydafrikanskt biltong, se barn och ungdomar spela En midsommarnattsdröm, titta på byggnader och konstverk från världsutställningen 1967, köpa pyjamasbyxor och sen sova gott under tusen filtar, tro att det är upplopp på gång när polisen kommer farande på motorcyklar och bilar och spärrar vägen samtidigt som polishelikoptern snurrar ovanför men det var bara en lugn studentdemonstration, skratta åt att även Kanada kränger älgar till turister (mig bland annat : ) skriva en novell och lite på min långa berättelse och laddat upp allt på skolans sida, hamna mitt i ett byggområde och nästan inte ta mig ut när jag försökte vandra runt på en ö, äta så mycket legopizza med rosa mango, blåbär, korv och en massa annat så att min mage spricker, hitta de där kakorna som jag tyckte så mycket om i Belgien, tjuvlyssna när Tomas läser godnattsaga på franska för ungarna, titta på abstrakt konst på kvällsöppet museum, gå i turistaffärer i gamla stan, mått väldigt bra, säga hej då alldeles för snabbt, sova gott med nya kärleken nackkudden på planet, inse på Londons flygplats att jag fortfarande tilltalade alla på franska, äta sushifrukost, springa till gaten, tycka det är lite trist att ha lämnat Montréal men inse att hagen är otroligt vacker här hemma.