Det finns ju så många filter en kan använda när en fotar, en kan få klarare färger eller slätare hud eller... Häromdagen vaknade jag till ett nytt filter.
Omgivningen sedd genom frost och det ville jag ju leka med. Beroende på hur jag vinklade kameran så blev frosten mer eller mindre i fokus.
På ett ställe hade frosten format kristaller och då blev upplevelsen en annan.
Det sista fotot är min favorit, tycker det ser ut som en målning.
Där jag bor nu har jag bott sedan februari så jag upptäcker området på nytt vid varje årstid. Själva husen är trista på utsidan, betongbunkerkänsla, och höga så de lätt upptar ens synfält. När vi flyttade hit var det nakna, svarta grenar som ackompanjerade den grå betongen. Ingen direkt myskänsla och mulna dagar kändes det mest som man befann sig bland skräckfilmsdekor. Vår- och sommargrönskan lyfte området men hösten lyfter det faktiskt mer, den grå betongen känns plötsligt inte lika grå när den står som fond för ett färgfyrverkeri. Och nu denna nya upplevelse när persiennerna drogs upp på morgonen.
Hur ser det då ut här utan filter? Jo, så här med betongbunkerkänsla och allt.