Idag var näst sista gången på improkursen och vi hade med ett paket till fikat. Pepparkakskvadraterna dekorerade jag medan de låg ned. Sedan monterade
vi ihop botten och sidorna och lät det sätta sig ordentligt.Jag brukar
montera med kristyr då det är mer ätvänligt men detta paket skulle
överleva en resa med kollektivtrafiken så då fick det bli smält socker.
En av övningarna på kursen är att ge bort "paket" som mottagaren får bestämma innehållet i. Men detta paket fyllde vi.
På med ovansidan.
Och på med snören för vad vore ett paket utan snören? Planen var att sno
dem runt paketet, knyta ihop dem och lägga till mer trassel. Allt
funkade utom själva knytandet, snörena var så elastiska så knutarna kröp
upp. Vi löste det med en massa kristyr. När snörena kom på så insåg jag att det var ju bara toppen som behövde
ha ett fritt kors, nu hade jag gjort det på alla sidor vilket inte hade
behövts. Eftersom jag hade glufsat i mig överblivet godis så fick jag fylla ut med kristyr.
Klart för avfärd! Kristyrtuben fick följa med ifall någon godis skulle
få för sig att skrammla loss på vägen. Det fattas redan en plupp, den
tog ett bad i det smäta sockret. Det är en annan nackdelen med att äta upp överblivet
godis, man har inga reservdelar...
Kursare och ledare var lite tveksamma till att öppna paketet. De verkade vara beredda att knivhugga och bränna vad än som kunde tänkas hoppa ut : )
Vi trodde att paketet skulle slås sönder men det öppnades så fint. En massa oanden och åanden blev det när godiset syntes och sen åts det.
Men inte allt. Så ett sargat paket fick följa med hem igen.
Kool idé! Blev jättefint jue.
SvaraRaderaTack! Det var kul och lätt och gav mersmak så jag funderar på om jag sa paketera någon julklapp på detta sätt.
Radera