Adventskalender - fjärde december (och en oanatomisk studie av människokroppen)

Man kanske inte ser ut såhär när ens gris har skrikit en hel dag och en halv natt men det är så man känner sig... :)

”Vad har jag gjort nu då” grimaserar pappan masserar sin nacke. Ljus retar hans pupiller även i skydd av ögonlocken. ”Vem har tänt sänglampan” klagar han och famlar bredvid sig. Slamret när en temugg far i golvet får honom att rycka till så han slår huvudet i matbordet. ”Aj, aj, aj” gnäller han medan han gnider med handen mot tinningen. Något vått letar sig in i hans strumpa och han drar upp foten till kökssoffans säkerhet, suckar när han ser att kallt te nu bildar en sjö för russin och knäckebrödsmulor.  Medan han börjar dra strumpan av foten registrerar hans hjärna ett ljud, eller mer avsaknaden av ett ljud. Ingen gris tjuter längre, istället hörs lätta snarkningar från en rosa hög i andra änden av kökssoffan.

”Så du lyckades äntligen somna” säger pappan och blir sittande med strumpan halvt av, ovillig att riskera att väcka grisen till en ny sorgsen dag. ”Ja du, vad har jag gett mig in på? Det verkade så lätt, en minigris var allt hon önskade sig och när jag googlade så stod det bara hur intelligenta och roliga ni var men du var mig allt en konstig typ du.” Grisen klipper med ögonen och pappan håller andan, det är nästan så att han också håller för öronen men inget händer mer än att snarkningarna upphör när grisen tittar sig omkring. ”Hej du konstiga typ” säger pappan och ler matt, ”hej konstiga, hejkon.. det låter ju nästan som ett namn.” Sakta böjer sig pappan fram och klappar grisen på pannan. ”Hej Hejkon, är du hungrig idag?” prövar han och det är som om grisen förstår för hon buffar lätt på hans hand. ”Titta här vad mycket god mat, bara till dig” säger pappan och sveper med handen över golvet. Klövar slår mot kökssoffeträ när Hejkon kravlar ned och börjar böka i sörjan på golvet. ”Ah, en dammsugare och golvmopp i ett” suckar pappan och blundar.

”Vad gör du?!”” Alice rynkar pannan och ska just till att börja gräla på sin pappa, han som är så noga med att hon byter om till nattlinne. Men så får hon syn på sin gris, sin bökande tefläckiga gris. ”Vad gör hon?!?”
”Va?” mumlar pappan när han hasar sig upp till sittande. ”Hon städar. Jag menar äter. Frukost. Hejkon heter hon föresten, det kom hon och jag överens om nu på morgonen.”

”Hejkon”  ropar Alice, det kan hon ju inte heta. Alice ska just till att stampa i golvet när någon trycker sig mot hennes ben.

”Där ser du, det heter hon visst” säger pappan, ”hon kom ju när du ropade på henne.”

”Hejkon Bacon” hojtar Pontus när han släntrar ut från sitt rum.

”Nääääääääääääääää” skriker Alice och stampar med den foten som grisen inte lutar sig mot.

”Jo, Hejkon Bacon, kom här Hejkon Bacon” ropar Pontus och grisen skuttar fram till honom.

”Nääääääääääääää, det är min gris” gastar Alice och stampar med båda fötterna. 

”Ungar….” suckar pappan när han reser sig upp och går mot badrummet. ”Kom med Hejkkon”

”Bacon” skrattar Pontus.

”Låt oss se om du tycker om att duscha.” Och Hejkon Bacon traskar efter pappan, dansar lite runt hans fötter för att visa att han tycker om sitt namn som rimmar så fint.