Adventskalender - tionde december

När Alice nästa morgon tar fram sin ryggsäck så springer Hejkon Bacon och gömmer sig. Hur Alice än lockar så håller hon sig gömd, den där skolan är hon färdig med! Från skafferiet hör hon pappa säga att nu måste de faktiskt gå och så slår ytterdörren igen. Pontus har gått för länge sen, han måste åka buss till sin skola. Det tycker Hejkon Bacon låter spännande, hon som bara har åkt bil, men inte så spännande så hon övervägde att prova det där med skolan igen.

Suckandes över att inte kunna provsmaka något, det skulle ju avslöja det perfekta gömstället och det kommer säkert fler sådana där skoldagar, så lämnar Hejkon Bacon skafferiet. Pontus skola är säkert ännu tristare än Alice skola, han har en massa fler böcker och inte har han kommit hem med ett endaste juligt pynt tänker Hejkon Bacon när hon går omkring och inspekterar allt pynt som familjen har ställt upp. Det blir mer och mer för varje dag. Mest är det människor i röda kläder och sen är det mest grisar. Grisar är nog allra viktigast för att det ska bli jul, tänker Hejkon Bacon. En gris ser alldeles ensam ut där den ligger i fåtöljen så Hejkon Bacon gör den sällskap en stund. Grisen är alldeles mjuk och gosig, det är nästan som om de vore syskon.

”Jaha, är det där du är. Har du sovit ända tills nu?” frågar Alice och Hejkon Bacon blinkar och skakar på huvudet. Hon har ju inte sovit alls, hon har ju bara hållit den stackars ensamma grisen sällskap. Och hon har inte alls blundat, hon har ju hållit vakt hela tiden. Någon måste ju göra det när alla andra bara springer iväg sådär på morgonen.

”Men det är bra att du är pigg nu för vi måste baka. Och öva sånger, det sa min lärare att jag måste göra. Men vet du, jag sjunger inte alls fel, jag bara hittar på bättre sånger. Så det så!” säger Alice och nickar så att tofsarna guppar. Hejkon Bacon nickar hon också, Alice är jättebra på att hitta på saker, hon brukar hitta på så spännande sagor så att Hejkon Bacon måste ligga nära sin lilla gris så att den inte ska bli rädd.

”Pappa gjorde en deg imorses, den har vilat i kylen så vi kan baka direkt” säger Alice medan hon går mot köket. Konstigt ställe att vila på tycker Hejkon Bacon men följer med för att säga hej till degen. Den är gul och ganska tråkig, bara ligger där. Kanske vilar den fortfarande? Alice stjälper ut degen på bordet och slår på den men inte ens då säger degen något. ”Man måste sjunga lussesången när man bakar lussekatter” säger Alice, ”annars blir de inte så lussiga. Lusse Lelle, Lusse Lelle. Elva nätter före jul...” Just som Hejkon Bacon börjar kunna sången så sjunger Alice något annat ” Nu äro vi hitkomna så näst före jul…” och så gör hon likadant igen. Nä, då vill inte Hejkon Bacon vara med och sjunga, hon vill hellre titta på de här katterna som Alice ska göra. Hon har aldrig sett gula katter förut, den de hade på gården var mest grå och vit, när den inte hade hamnat i lera för då var den mer brun.

” Natten går tunga fjät, runt gård och stuva…” sjunger Alice medan hon rullar degen. Det är säkert kattens svans tänker Hejkon Bacon men så rullar Alice ihop svansen så den blir som två bullar som sitter ihop. ”Titta vilken fin lussekatt” säger hon och håller upp den framför Hejkon Bacon innan hon lägger den på en plåt. Hejkon Bacon fnyser, Alice har nog aldrig sett en riktig katt. Efter jul kan hon få hälsa på på gården igen och då ska Hejkon Bacon visa henne deras katt. Gissa om katten kommer att skratta när han får veta hur Alice trodde att han såg ut!