När en julgranskula blev en soptunna som blev en jättestor polkagrisballong

... eller den långa processen som kan uppstå då man lärt sitt barn att fråga om att byta saker...

Söt har varit förundrad över julgranskulor så idag skulle vi inhandla en sådan. Efter att ha tjoat över den fick hen i butiken syn på en liten soptunna, tänk storlek som en papperskorg. "Tack, tack" sa hen och höll fram julgranskulan mot soptunnan med tecknet för "ge" Soptunnan kramades kärleksfullt ända tills den var betald och hen såg polkagrisballonger, då ville hen byta igen. Jag måste erkänna att jag inte delade Söts glädje när personalen sa att sådana fanns att köpa. Min lust att ta mig an den långa kön igen var obefintlig. Samtidigt hade vi tid, jag vill uppmuntra detta med att uttrycka sig och det var en situation där Söt faktiskt kunde få sin vilja fran. Det var i alla fall en lycklig unge som somnade i vagnen hållandes i påsen med ballongen och en trött mamma som önskade sig önskade sig en självkörande dubbelvagn :)

Hemma har det lekts med denna polkagrisballong, den har grymtat och fått träffa andra grisar.

Och senare bröts det ihop för att polkagrisballongen inte var en blå soptunna... Inte alltid lätt att ha så många känslor i kroppen.

Inte visste jag att det var Novent vi firade

Minns ni att jag för några år sedan skrev om vår sjuarmade ljusstake och vårt firande av minus tredje, minus andra och minus första advent innan vi gick in på det vanliga första, andra, tredje och fjärde advent?

Det roliga är att jag nu ramlade över en artikel i expressen där en kvinna berättar att hennes julälskande mamma hittade på detta med novent för fyra år sedan, nedräkning inför advent. Alltså samma år som vi flrsta gången firade advent i veckorna sju. Anledningen till att vi startade var platsbrist, två personer på 25 kvadrat och en massa saker i ett hyrt förråd. Adventsljusstake fick bo i sagda förråd och en befintlig sjuarmad ljusstake fick rycka in. Som bonus fick vi tre veckor extra pyssel, bak och adventsmys. Vi upprepade succén 2015, med helt galna ljus :-)

Den stora skillnaden mellan vårt sjuveckorsfirande av advent och deras novent är visuellt.  I artikel  beskriver de hur de använder den vanliga med fyra ljus. Sju söndagar innan jul, i år blev det den 11 november, tänder de det fjärde adventsljuset och fortsätter sedan baklänges. Fjärde novent infaller sedan samtidigt som första advent och därefter tänder man adventsljusen som vanligt, med undantag då att de redan är eldade och man inte får den härliga trappformationen. Så rent estetisk måste jag säga att vår sjuarmade ljusstake har en stor fördel :)

Det blev bara två år som vi firade i sju veckor. 2016 var vi mitt uppe i en flytt och skulle egentligen inte pynta alls men jag samlade ihop fyra ljus som jag hade gjutit själv, pimpade dem och eldade upp dem istället för att packa ned dem. 2017 hade vi en sprallig åttamånaders och batteridrivna värmeljus. I år har vi en ännu spralligare 20-månaders men han och jag har tänt ljus i några månader nu, pratat brandbilar och övat på att röken går uppåt så man ska krypa på golvet. Dock skippade jag adventandet i år och gick rakt på julgranen redan i veckan som var. Min bästa jultradition är fortfarande att jag, i mångt och mycket, själv kan välja vad jag vill göra och att jag är fri att ombestämma mig allt eftersom.

Julbaksövning pågår

Söt älskar att vispa ihop mjuka kakor så jag chansade på att hen även skulle gilla deg. Liten brödkavel införskaffades och så blandade vi ihop en playdohdeg som vi färgade härligt gul med gurkmeja. Snacka om adventsfeeling. 

Kreativiteten är på topp hos oss båda och det kavlas, borras, figurformas, ringlas och leks med pepparkaksmått.

Och min hjärna funderar på vad jag vill ha för fyllning i mina lussebullar i år. Ge mig era smarrigaste förslag! 

Till dig som både vill fira en pappa och göra världen lite bättre

Fars dag, och mors dag, har de senaste åren kommit att betyda att jag ger bort en present där mina föräldrar slipper få en pryl till och Unicef får ett litet bidrag till det viktiga arbete de gör för barn i värden. Och det gör skillnad även inuti mig, från att det har känts som ett kommersiellt jippo så känns det nu som två fina och viktiga dagar.

Och även om mitt bidrag är en liten piss i havet när man tittar på vilka behov som finns så hänger jag mig fast vid tanken på att det i alla fall är något och förhoppningen att vi tillsammans kan göra det till något stort.

Är han farlig? Nej, nej, nej, han vill bara säga hej!

En av favoritsångerna här just nu, och sedan ett tag tillbaks, är den om spöket som bor i sitt djupa källarhål, spöket som inte är farligt utan bara vill säga hej. Den sjungs flera gånger varje dag, ofta på Söts initiativ när hen börjar sjunga de ord hen kan och göra tecken till den. Så halloween gick inte alls spårlöst förbi här utan sedan affärerna började sälja pynt har det exalterat utbrustits "buuu" flera gånger varje dag. En spökgirlang fick följa med hem, den är delvis isärplockat och lekt med och jag förvånar mig själv med att tycka att det är ok, jag som brukar vilja spara och spara saker. Men jag tror att jag redan när jag köpte den tänkte på den som en förbrukningsleksak och inte ett pynt att ha år efter år. Och så kul som hen har med den, både där girlangen hänger och där hen använder spökena till andra lekar, så är jag glad över att jag lyckades gå mot mina instinkter och låta henom leka loss.

Idag är det jag som har lekt lite här hemma med sax och lim, ett sådant där 5-minuterspyssel som är ungefär vad jag får till numera. Jag sitter och fixar och Söt sitter och tittar på och leker med delarna som jag klipper bort. Anledningen till dagens pyssel var att jag kom på att Söt nog skulle tycka det vore kul att få träffa spöken och monster och bjuda dem på godis och då ville jag ju ha en rolig skål att bjuda från. Jag tog ett tomt juicepaket och klippte och limmade och klippte igen fast limmet fortfarande var vått. Blev såklart lite skavanker när jag råkade ställa ner kartongen på bitar med lim på eller riva sönder det våta pappret men Söt är fortfarande i den åldern att skavanker mest är spännande, "åh, kolla här, man kan pilla!"

Och jag blev faktiskt nöjd med slutresultatet, trots skavanker. Är ju en grej bara för ikväll och sedan får det bli en förbrukningsleksak det här också.

När jag ändå hade saxen framme så blev det även ett spöke som fick sitta på ytterdörren. Tyvärr fick vi inget besök och nu är det strax nattning så nu bor spöket på insidan av ytterdörren och godiset i våra magar.

Söt röstade nog också med fötterna

Det ska börjas i tid så vi Söt och jag har pratat om valet här hemma både nu och vid förra årets kyrkoval. Än har hen ju inte åldern inne utan fick nöja sig med att klistra igen och lämna in mina kuvert. Men om jag ska tolka bestämdheten i att mjaou-strumpor skulle på så hade hen röstat på Tasspartiet Demokatterna. Underbart påhittat och illustrerat av Alicia. Och precis vad jag behövde när hjärta och hjärna gick på högvarv inför vad som fortfarande känns som ett ödesval. Otäck retorik både här och där, jag önskar så att politikerna sansar sig.

En solskensberättelse från valdagen får ni, om hur vi människor kan hjälpas åt på väldigt enkla sätt. På väg från vallokalen mötte vi en kvinna som med stor möda tog sig fram med rullator. Vi frågade henne om vi kunde hjälpa henne på något sätt men det kunde vi inte rent praktiskt, dock uppskattade hon frågan och sällskapet hon fick en bit. Söt sprang fram och tillbaks och av och till kontrollerade hen hjulen på rullatorn. När hon stanande och vilade gick Söt och jag tillbaks till kön till vallokalen och sa till folk där att kvinnan som kom med rullator hade det kämpigt och frågade om de kanske kunde se till att släppa fram henne även om hon inte själv efterfrågade det, det togs emot väldigt positivt av alla. På väg tillbaks sa jag detta till kvinnan och efter hennes spontana "men inte ska väl jag" , så log hon och tackade och sa att det vore skönt att slippa stå i kö.

Att rösta med fötterna

Aldrig har denna rättighet/skyldighet att rösta känts viktigare och svårare än i år. Om jag valde rätt visar sig när rösterna är räknade. En jobbig väntan.

Rätt fotbeklädnad kände jag i alla fall att jag valde en dag som denna. Det är skrämmande att ett bibliotek i Mölnlycke, en lokal där man kunde förtidsrösta, av den lokala valnämnden tvingades plocka bort pridesymboler som regnbågsflaggor och böcker med regnbågstema. Det må finnas partier som står för odemokratiska värderingar men ska vi därför gå i deras ledband när de hävdar att demokratiska symboler är politiska symboler? I just det här fallet fick, efter protester från stora delar av Sverige, prideskyltningen ställas tillbaka men den initiala flatheten skrämmer mig ändå. Sverige är ett demokratiskt land och jag hoppas verkligen att den grundläggande rättigheten/skyldigheten finns kvar även efter valet. Att vi röstar för att behålla den och att politikerna tänker till och återtar kampen för allas lika värde.

Lönnsirap hjärtar äpple

En smakkombination som jag älskar är äpple och lönnsirap och nu har jag fått till vad jag tror är den ultimata pajen. För många år sedan blev jag bjuden på en knäckig äppelpaj och fick receptet men då jag inte hittade det så letade jag fram ett liknande på nätet för att slippa freestyla måtten på ingredienserna.

Det är ett sådant där väldigt smidigt recept där man blandar smeten direkt i en gryta. Jag ersatte sockret med lönnsirap, använde en halv deciliter till att koka äpplena mjuka i och en halv deciliter i själva pajsmeten. Smarrigt är bara förnamnet.

För att göra en knäckig lönnsirapsmakande äppelpaj behöver man följande:

4-5 äpplen

1 dl lönnsirap

125 g smör

2 dl mjöl

3/4 tsk bakpulver

Skala och tärna äpplena. Låt dem puttra med 1/2 deciliter lönnsirap tills de är hyfsat mjuka. Ös upp i en pajform. Använd samma gryta till att smälta smöret och rör i resterande lönnsirap. Blanda mjöl och bakpulver och rör sedan ned det i grytan. Ös upp över äpplena och skjuts in i ugnen. Efter cirka 15-20 minuter på 200 grader bör pajen ha fått en fin färg.

Jag tycker den är godast som den är. Vaniljsås, glass eller grädde tonar ned smaken av lönnsirap vilket jag tycker känns så ovärt när man nu har lagat sig en sån smarrig paj :) 

Nyckelhålsmärkt soprumsfynd

Min Söt, liksom många andra barn, gillar nycklar. För flera månader sedan råkade jag ta trappan ner när det byttes till säkerhetsdörr hos grannen. Snabbt en trappa upp igen för att hämts skruvmejsel, jag fick nämligen gärna ta det nyckelhål som satt på den gamla dörren. Denna skatt har jag sedan ruvat på medan jag försökt få tag i en nyckel.

Söta nyckelringen bidrog min mamma med. 

Med en sådan fixad och en träbit som någon dumpat i soprummet hade vi så gårdagens höjdpunkt fixat: borra! Jag borrade och Söt stod bredvid och gjorde extra ljudeffekter :)

Sedan skruvade vi i en halvtimme, jag med skruv och Söt utan då allt stoppas i munnen. När vi var klara lekte vi en stund och pratade borr och skruv länge.

Jag har alltid varit fascinerad av barns driv i att lära sig saker och att se det på så här nära håll är fantastiskt. Vi har kört med ytterst lite tecken men Söt snappar det och kombinerar det med att göra ljud, visa grejer och visa bilder från böcker. Samt uppfordrande/uppläxande "eeeeÖÖÖ" när hans mamma inte fattar utan gissar fel. :)

En annan typ av kalas

Köpa, köpa kaka. Vem ska kakan smaka? Jo, det ska DenDär när han har vaknat.

Idag är DenDärs födelsedag men han fick sin present redan igår. Söt och jag hade skrivit en massa bokstäver. Det är så roligt för Söt känner igen sin bokstav och ljudar den. När hen upptäckte att det finns andra bokstäver så ljudas det samma på dem också. Lite att jobba på med andra ord :-)

Den där egentiden hade jag redan bestämt med en kompis till honom att de skulle spendera ihop så han fick ringa kompisen och göra upp tid och plats.

Just nu pågår del två av den där presenten, sovmorgonen. Söt och jag ska ut på äventyr men på köksbordet väntar en kaka. Om DenDär skulle vakna och slösurfa lite i sängen kan jag lova att han kommer upp snabbt när han inser att det vankas fruktkakefrukost :-)

Installationszon - äntligen!

Jag har saknat både att göra mina små installationer och att ha dem som blickfång men med större boyta så blev det svårt att få till de där avgränsade ytorna. Konstigt egentligen men det är som att fler saker tar ut varandra och ingen plats ges för blickfång. När så en kitschig taklampa skänktes bort på en fb-sida så hämtade jag den. Var den skulle hänga hade jag ingen som helst aning om men jag visste att det här skulle bli den plats där jag skulle leka och experimentera.

Först låg den undangömd ett tag och jag gick och klurade på vad jag skulle göra med den. En dag hittade Söt den och ville känna på pärlorna och när jag satt där och såg till att hen inte åt upp något så insåg jag det lätt gick att göra om lampan till en fönsterlampa. Bort med en av metallpinnarna och sladdtratten och vips så gick den att hänga i gardinstången. Här fotad en mulen dag innan en ny kontakt var ditsatt.

  

Jag hade funderat på att ta bort pärlorna och börja bygga nytt på stommen men med snön utanför så kändes det som iskristaller så de fick sitta kvar. Och när solen tittade fram så lös lampan även utan el :-)

Sedan ramlade jag över en papegoja som fick sin utsiktsplats på lampan och då kände jag glädjen bubbla i mig, kände att "nu, nu är jag på gång".

En snöig dag kände jag att nu ville jag ha vår så då satte jag fast blomstergirlanger. Och vet ni vad, de konstgjorda blommorna skrämde bort snön och lockade fram riktiga blommor ute ;-)

  

Just nu gillar jag lampan som den är men jag njuter även av vetskapen att jag kan göra om den när jag vill.

Fakeation - om att söka jobb som professionell latmask

För några månader sedan sökte jag ett jobb, ett jobb som enligt kravprofilen krävde en imponerande förmåga att dagdrömma sig bort till varmare breddgrader, oavsett yttre distraktioner. I arbetsuppgifterna ingick det att ta en tupplur, läsa en bok, lyssna på musik. Efter att då ha varit hemma med mitt barn i nio månader så kände jag att detta kunde vara en kul sak att göra under två veckor så jag knåpade ihop en ansökan. Nu fick jag inte jobbet men jag hade väldigt roligt när jag skrev det personliga brevet :-D

Hej!
Jag är en småbarnsmamma med förkärlek för bokläsande och dagdrömmande men med en niomånaders sötunge här hemma så det blir inte så mycket av någondera. Pekböcker kan i och för sig vara rafflande men ger mig inte riktigt den där avslappningen som jag vill minnas att läsning kunde innebära.

Att slappna av med jäktade resenärer runt mig känns som det skulle vara lätt jämfört med att försöka slappna av med en niomånaders klättrande på mig. Tupplurar var jag bra på redan innan barnet föddes, är en sådan där som leendes somnade i solen på tågperrongen när tåget var försenat. Och jo, jag älskar min unge och kommer säkert sakna ihjäl mig. Samtidigt vill jag gärna låta barn och barnafader få hänga utan en övervakande mamma och vad vore då bättre än att få stoppa fötterna i er sand och huvudet i en bok?

 

I jobbannonsen stod även följande: "Tjänsten är placerad i Stockholms innerstad. Ditt nio kvadratmeter stora kontor, som delas med en likasinnad kollega, är beläget i en anrik byggnad med Sveriges bästa kommunikationsmöjligheter. Interiören är inspirerad av Medelhavets stränder och erbjuder ett imponerande utbud av ergonomiska arbetsytor. Både kontorets utsikt och insyn är mycket god."

"Det är en sandfylld glaskub på centralen" utropade jag och när jag senare var förbi så såg jag att det mycket riktigt var så.

Tycker jag skulle ha gjort mig riktigt bra där :-) Fast jag är lika glad att jag fick fortsätta hänga med den där Sötungen :-)

Glad Påsk! (-semla)

Vi hade passionsfruktsgrädde kvar i kylen, semmelbullar kvar i frysen och lite påskgodis kvar i skåpet, då gjorde jag mig en påsksemla :-) Fyllningen består av hackad mandel, brödsmulor, passionsfruktsgrädde och lite florsocker. Locket fick bli öron, ögon, nos och svans. Som vanligt när Söt är i närheten så blir det att jobba snabbt så det där lilla extra uteblir. Fokuset verkade också ha uteblivit när jag tog resterande foton men så här såg påskharen ut bakifrån och från sidan.

Min hjärna har helt gått i spinn på semlor i år, även om inget har kommit upp på bloggen (än). När jag åt denna så märkte jag att jag var lite trött på semmelbulle så det här var nog årets sista. Men god var den även om hjärnan reagerade vid varje tugga på att det var vetebröd och inte sockerkaka i denna bakelse.

DenDär var inte sugen på semla så till honom slängde jag ihop en liten morotsodling. Vi hade färdig sockerkaka, choklad och en skvätt grädde så det fick bli lite chokladfrosting som slarvigt applicerades på sockerkakan.

Söt fick inget eget bakverk men smaskade på både min och DenDärs. Den ungen älskar verkligen allt som går att äta, inklusive dammtussar och kartong :-D

 

Glad Påsk på er!

Dagens diss

Vi har vänner på besök, de har sett repetitionen av Melodifestivalen och ville nu ikväll kolla på tv-sändningen via datorn. Söt var lite nyfiken på vad som hände på skärmen men ville sedan ned på golvet och verkade ganska oberörd av musiken. I en lite mer tempofylld låt frågade jag Söt om vi skulle dansa, något hen älskar. Och ja, dansa ville hen så upp i min famn och... slänga sig mot cd-spelaren för att få musik. Den där musiken från melodifestivalen räknades tydligen inte :-) Annat var det igår när vi grattade brorson bus på födelsedagen, då dansade vi oss varma till musik från tv-spelet "Just dance 2018". Jag ler och gläds över Söts musikpreferenser.

Önskelista för en ettåring

Det är inte klokt men den här krabatn vi har här hemma är snart ett år! Saker som hen gillar att göra är att springa, klättra, läsa böcker, lägga pussel och samla ihop och jämföra saker vi ser i böcker och som finns här hemma. Att vara på öppna förskolan ch hänga med de lite äldre barnen är också jättekul liksom att gå på babysim.

Kalas kommer det att bli, tre stycken då vi tror att det blir lite lagom med folk för att Söt ska tycka att det är kul. Frågor om presentönskningar har trillat in och jag tycker det är lika svårt som inför jul. Saker som går att spela på är jättekul men det kan lika gärna vara en igentejpad tändsticksask som ett instrument. Här kommer i alla fall ett försök till en önskelista, hittar man saker på loppis eller liknande så är det bara kul. Jag tänker att för att det inte ska bli dubbletter så kan man skriva en kommentar under inlägget och paxa något man vill köpa. Likadant om man kommer på något som inte står med här. Vi lovar att hålla Söt borta från bloggen så paketen får bli en överraskning på kalasen :-D

Böcker som jag vet kommer gå hem här:
Vi går på babysim av Moa Eriksson Sandberg
Böcker i kartong där man pekar och lyssnar, gärna med instrument och olika sorters musik. Dessa ska tydligen finnas hos Ica Maxi till ett bra pris.
Peka & titta : kroppen av Louise Tucker
Knacka på! av Anna-Clara Tidholm (med kartongsidor, vi har den med tunna blad och den är snart sönderläst)
Pyret fixar frukost av Sara Berg och Karin Frimodig (denna finns nog endast med tunna blad)
Böcker med tillhörande cd-skiva så att man kan lyssna på sagan.

Känner man till något spel som kan lekas med tillsammans med en ettåring så är det välkommet.

Järnväg i trä kanske kan vara kul nu.

Upplevelser: ordna ett litet äventyr. Än får man med minst en förälder på köpet.:-)

I övrigt tänker vi att Söt ska få någon form av springcykel eller bobbycar (vi tänker att vi ska försöka låta honom testa innan vi bestämmer vad vi ska köpa) att använda när våren kommer så ett litet bidrag till det är också välkommet men kanske inte lika kul att ge.

DIY leksaker

Innan Söt föddes så trodde jag att jag skulle göra många leksaker till mitt barn. Det har jag gjort men kanske inte på det sätt som jag tänkte mig. Jag såg framför mig tygböcker och andra finurliga saker och jag har ju gjort ju en skallra för ett halvår sedan (kommer på bloggen vilket år som helst) men mest gör jag saker som på bilden ovan... En morgon tände jag ljus och Söt blev helt kär i den rasslande tändsticksasken. Raskt fyllde jag en tom tändsticksask med lite linser och ris och drog några varv med packtejp.

Tejprullar är ju också väldigt intressant och när ens barn verkar få större räckvidd för varje sekund så kan det hända att man får lite oväntad hjälp med att fästa tejpen. Flärpar blev det men de var också spännande så det blev ju bra ändå. Tror det har spelats med denna ask varje dag nu och alltid med ett förtjust leende.

Och trots glädjen som detta ger här hemma så får jag ibland dåligt samvete över att Söt har så många sådana här tillfälliga, lätt ihoppysslade grejer och inte "riktiga" leksaker. Och då går jag in på en köp- och säljgrupp på fb och så hittar jag något som jag tänker är bättre än det hemmafixade. Visst går det hem ibland men oftast är det de hemmafixade sakerna som är mest uppskattade, tror det är för att de fyller ett behov som Söt visar där och då. Och det mest smidiga med dessa är att de så lät plockas isär och återvinns, när de inte längre är intressanta. Och trots att jag vet det, trots att jag ser att Söt är glad när vi fixar något rolig att leka med så slår det där dåliga samvetet till när jag minst anar det. Skum sak...

Semla (typ)

Idag blev jag så sugen på en variant av semla som jag gjorde under semelsäsongen 2017 så jag letade mig in på bloggen för att se hur det var jag faktiskt gjorde. Förvånat konstaterade jag att det stod "opublicerad" på inlägget, jag har alltså inte delat med mig av detta till er.

Inspirationen till semlan kommer från när jag bodde i Göteborg. Där testade jag wienersemla och föll direkt. Efter några olika cafébesök insåg jag att sockerhalten verkade variera väldigt så jag höll mig till det café där jag först testade wienersemlan. Efter att nästan ha dött i sockerchock här i Stockholm så bestämde jag mig för att enklast var att köpa färdig smördeg och baka själv. Sedan läste jag på paketet om smördegsknyten med äpple och mandelmassa och så blev det ändå en egen variant av semla.

Jag blandade mandelmassa med lite smör och en drös grovhackad mandel så att jag fick en mjuk men formbar massa. Rullade rejäla kulor och la dem i mitten av ett hyfsat kvadratiskt smördegsark som jag sedan vek upp och nöp ihop i toppen. Gräddade det på 170 grader i cirka 20 minuter.

Ena dagen åt vi dem varma, supersmarrigt! Att den vispade grädden smälte fick man ta :-) Dagen efter åt vi dem rumstempererad och det var också gott men inte lika gott som de ugnsvarma. 

Råkar du ha lussekatter kvar i frysen så kan du göra semlor av dem också.