Första advent

Idag har vi kommit till mittenljuset i vår sjuarmade adventsljusstake och slutar därmed att räkna ned från minus tre. För en vecka sedan pyntade vi ljus och tre av dem fick bosätta sig i adventsljusstaken. Ingen av oss hade reflekterad över hur långa dessa ljus var förrän de kom på plats. Men tokigt är roligt bestämde vi oss glatt för.

Under dagen har vi traskat runt på stan och tittat på julmarknader. Lite ätbart blev det och så köpte jag mig ett par ullsulor. För två år sedan rädda samma knalle humöret på både mig och min vän, att frysa om fötterna är inte bra för julstämningen.

Vi råkade ramla på en julallsång, otroligt mysigt att sjunga tillsammans. Jag var till och med upp på scenen i en doa-kör! De gick ut i publiken och raggade folk och jag blev tillfrågad. Första reaktionen var "aldrig i livet" men så tänkte jag på teaterkursen och att det var lika bra att öva. Tack och lov slapp vi mikrofoner så folk slapp få ont i öronen. Sjunga hellre än bra, ja det stämmer verkligen på mig.

Imorgon är det första december och då kör jag igång en skriven julkalender, gjorde det förra året och det var ett bra sätt att få till lite skrivande varje dag.

Gott på flera sätt

Jag gillar rättvisemärkt/fair trade och ekologiskt. Och jag gillar kryddor. Däremot brukar jag inte gilla att plottra när jag lagar mat, snabbt ska det gå eller om det tar tid så ska det mest sköta sig själv. Då är Bako perfekt! Likt ett kinderägg uppfyller det mina tre önskningar; fair traid, kryddor och maten sköter sig själv.

Kryddorna är rödpeppar, bockhornsklöver, kanel, svartpeppar, nejlikor, kardemumma, koriander, kyndel, ingefära, rödlök, svartkummin, basilikaört, ruta, biskopsogräs, vitlök, kålfrö, temsös och ades.

18 kryddor i en burk, lite fix i början och sedan står det och puttrar för sig själv i några timmar. En skvätt vatten då och då och kanske en omröring är det enda som maträtten kräver. På burken står det att det är en traditionell etiopisk kryddblandning. Jag vet inte vad alla kryddnamnen innebär men gott smakar det. När grytan har puttrat i några timmar vill säga, försöker man snabblaga mat med Bako i så blir det bara en skarp smak.

När det gäller mat gillar jag också ett trick som en barndomsvän har lärt mig. En gång hörde jag någon skoja om att man kan dela in mänskligheten i två kategorier utifrån hur de handskas med mat i tub. Jag tillhör helt klart gruppen som klämmer lite hipp som happ, har försökt att starta vid botten och metodiskt klämma mig uppåt men vad störig jag blir då. Ändå vill jag ju få ut allt, avskyr att slänga mat. Men så presenterade vännen "Lösningen" *tänk er hallelujakörer här*

1) Tag med tuben och leta upp en tålig kant.
2) Med start vid botten, pressa tuben mot kanten. Se till att korken är ordentligt på plats, blir så kladdigt annars...
3) Ta av korken och kläm ut i princip all mat.

Så smidigt så tom en hipp-som-happ-klämmare fixar det utan gnäll.

Tankar om träd

Jag brukar säga att jag gillar friluftsliv på skogsmullenivå. Det ska vara enkelt och lustfyllt och för mig innebär det korta etapper, lätt packning och mycket mys. Nu har jag inte riktigt orkat det men jag längtar efter det och jag trivs när jag i alla fall får vardagspromenera på stigar. Tyvärr har jag ingen storskog i närheten men jag har hittat en sträckning på morgonpromenaden som innebär en kort men underbar tur över en bergsknalle där det är sådan där härlig blandskog. Tallarna skapar ett tak och gör marken mjuk med sina barr. Lövträden mjukar upp och ändrar färgsättningen. Bergsknallar och stenbumlingar bara är. Och i dimma, som igår, så kändes det som en storskog för där var bara jag och träden. Trafikljuden ville påstå något annat men öronen samarbetade fint med att stänga ute allt som inte var skogssus.

Just nu är det förmultningens tid och den lukten får mig att tänka på ny energi. Det är inte alls den vila som det ser ut att vara, gammalt bryts ned och blir till näring och här och var spirar det fortfarande. 

Fin fotograf ger fina bilder

Ni vet den där berättelsen om den glömska häxan. Jag tog egna foton för att kunna visa upp på barnbokskursen men mina fotokunskaper är ju typ; sikta, låta kompaktkameran ställa in fokus och ta kortet. Turligt nog har jag en vän som kan sånt här och idag har vi fixat och donat. Det var helkul både att jobba ihop och att se hur han jobbade. Ibland mumlade han saker som jag inte förstod, oinsatt som jag är, men om man har intresse för fotografering så kan man läsa mer om det på hans sida.

Idag är det bara glada miner hos mig!

TACK!

Minus första advent och så första juliga pysslet

Än en gång är vi inte hos ljusstaken så de två ljusen från förra veckan fick rycka in igen tillsammans med ett ljus som nog härstammar från att jag bodde med föräldrarna. Vi brukade spara ljusstumpar och sen spände vi veke i en massa engångsmuggar, smälte en färg i taget och skapade en drös randiga ljus.

Till frukost idag blev det saffranssmakande mannagryndgröt, ett försök som föll väl ut! På eftermiddagen kom vännen och hennes son hit och vi dekorerade vita köpeljus med olika vaxfolie. Fantasin flödade så det blev både granar, flygplan och drakar. Kul och barnvänlig ljusaktivitet då det inte behövdes något varmt stearin.

Efter ljuspysslet så fikade vi på nygräddade pepparkakor och olika ostar. Vi körde latmansvarianten och skivade köpedeg. Lussete och saffransglögg till. Det förstnämnda godare än det sistnämnda. Ofta tycker jag att specialglöggar smakar bättre rumsvarma än värmda, att smakerna kommer fram bättre.

Efter fikat så pysslade vi julkort men dem kan jag ju inte visa här. Årets första julklappar både slogs in och öppnades idag. Och lektes glatt med! Så nu är inte bara advent startat utan även julen : )

Idag har jag varit kär

Och arg. Och uttråkad. Och en massa annat. Mer eller mindre framgångsrikt. Går en kurs i improteater. Det är svårt. Och otäckt. Och bitvis alldeles, alldeles underbart. Hur gestaltar man egentligen känslor med kroppen? Uppmaningen "överdriv" fick mig att vilja klippa till ledaren, och då skulle jag spela anti och inte arg... Så frustrerad blev jag över att inte nå fram med det jag skulle visa och inte veta hur jag skulle göra för att spela ut mer i att jag var anti. Sen klappade jag höns och kände att i den övningen hade jag bättre flyt.

-Varsågod...
-Åh en...

Sånt övar vi mycket på, vad fick jag? Hur reagerar jag på det?

Föreställningar har jag gått på och där ser det så lätt ut, så självklart. Ingen förstenande rädsla syns där inte. Ibland sporrar det och ibland får det mig att vilja ge upp. För att de där "alla andra" är så mycket bättre. Men jag kämpar på.

Vill man skratta och ha kul i Stockholm så rekommenderar jag Improvisation & co

Glad minus andra advent

Idag vaknade vi inte hemma så två andra ljus fick rycka in. Tanken var att pensla saffran på croissanter innan de bakades men den medtagna saffranen lekte kurragömma så det blev croissant au naturel, gott det med. På vägen hem smyghandlade jag lussekatter så det blev lite mys även här när vi tände de rätta ljusen.

I övrigt har jag börjat samla tomma toarullar, har en idé som bygger på massor med julgranskarameller. Får se hur det blir. Mycket pyssel hägrar nu: imorgon får jag återkoppling på min bilderbok om den glömska häxan och om en vecka ska det pysslas julkort med kompisen och hennes son. Ser fram emot det.

Sista läxan - om den glömska häxan

"Skriv en bilderboksberättelse om en häxa som har glömt sin trolleriramsa." Så lyder barnbokskursens sista läxa. Vi fick börja skissa på berättelsen på gårdagens lektion och jag hade så kul så jag satt och skrattade för mig själv. Idag har jag gett mig på att illustrera den. De där lapparna som jag använde till tranor  passar även utmärkt att bygga bilder av så idag har jag haft roligt med sax och pennor. Det saknas fortfarande en del detaljer och bakgrunderna ligger på tork, vattenfärg använde jag till dem. Jag gillar att måla med mycket vatten, det ger vaga kantlinjer vilket funkar bra för lekmålare som mig själv. Det nygamla bordet gillade dock inte mycket vatten. Eller så gillade det färg för trots att skivan känns plastig så sög den upp vattenfärg.. Blev till att skrubba, gnida och sudda innan jag hade fått bort det mesta.

En sån där inspirerande person

Jag hade med det här föremålet. En person skrev om det men jag vet fortfarande inte vad det blev för berättelse. Aningens nyfiken.

Ni har ju redan tidigare fått träffa Pip. Honom lärde jag känna i somras när jag gick en lekfull skrivkurs. I välkomstbrevet så hade vi fått i uppgift att ta med något utan att veta varför.  En dag blev vi ombedda att, utan att säga något, ställa våra saker på ett bord. Sedan fick alla utse ett föremål att inspireras av. Jag blev så nyfiken på denna kaxiga fågel så jag traskade runt i slottsparken och tänkte på honom. Det blev inte så mycket skrivet just då men jag upplevde parken genom hans ögon, fotade lite och samlade en del löv och annat. Senare började jag skriva på berättelsen och när jag upptäckte en liten studiecirkel i att skriva barnbok så hoppade jag på. Nu när det bara är två gånger kvar så har jag hunnit med lite olika versioner av berättelsen. Ska det vara en bilderbok? Eller en slukarbok? Just nu gör jag båda parallellt. Eller gör och gör, jag håller på att lära mig ritprogrammet Gimp så att jag kan få till roliga fotomontage. Vet hur jag vill att det ska se ut men vad svårt det är att få till det. Inte blir det lättare av att jag vill ha med barn i berättelsen och då borde jag rita dem men... Visst går det kanske att lära sig men det känns som om jag och mitt tålamod är rejält överens om att detta med tecknande är ett dåligt projekt att försöka sig på. Lekmåla - ja tack! Teckna och måla så det syns vad det är - nja...

En som inte verkar ha svårt att få till de där underbara bilderna är illustratören och författaren Louise Jacobsson. Hon har hälsat på oss på kursen och berättade och visade hur hon gör och hur barnboksvärlden funkar. En otroligt härlig människa; givmild med tips och uppmuntran.  Sådär alldeles, alldeles underbart inspirerande kväll som jag lever länge på. 

Och så fick vi varsin pixibok! Tänk att både kunna rita och skriva berättelser.

-3:e advent

Idag är det ju fars dag. Från och med i år firas här även -3:e advent. Jag bara älskar adventsmys och tycker det är extra roligt att advents- och julpyssla så när kompisen hade denna ärvda ljusstake så beslöt jag raskt att den ska vi ha som adventsljusstake. Idag tändes första ljuset och vi fikade på nyinköpt lussete, honey gingerbread with dark chocolat och chokladdoppad gris.

Lusseteet brukar jag bunkra upp med i slutet av december men ändå hinna få slut på och längta efter tills det börjar säljas igen. Och det är på sitt sätt trevligt att vänta och längta efter vissa saker. Och att sen njuta. Det är ett svart te med smak av safflon och rosépeppar. Och om man inte gör som jag gör och rensar bort skalbitarna så smakar det även apelsin. Pepparkakorna var en lyckad chansköpning på Lidl. Jag brukar inte handla där då de har ett sånt litet utbud av ekologiskt och rättvisemärkt men inför jul gillar jag att botanisera i olika länders julkakor och julgodis. De som vi åt idag var som knäckesega mjuka pepparkakor med ett överdrag av choklad. Rekommenderas!

De första tre ljusen är förresten dekorerade med röd paraffin från en ost. Kul att ta tillvara och ljuspyssla med. Stjärnorna är utstansade med kakformar. Då jag har fått en ny favoritost som har mörkgrönt paraffin så funderar jag på att skära ut granar till de röda ljusen.