Tänk om en kunde rita (en efterlysning och juni månads bidrag till Monthly Maker)

Den där tygbiten som bestämt talade om för mig att den skulle följa med mig hem från loppis visade sig ju tala sanning när den påstod att den var ett örngott. Nätt och jämnt kanske man skulle lägga till för det var verkligen på millimetern, tror aldrig jag har kört med så lite sömsmån som på örngottet.

Undrar vad för mönsterdelar som har klipps ut för från detta.

Utifrån tygets form så blev det slattar kvar som jag väldigt gärna ville göra något med. Är liksom helt förälskad i mönstret, ett sådant där bli-glad-mönster. Och då kom jag på att jag behöver en anslagstavla vid min sekretär, en liten en bara för mina berättelseidéer. Ofta har jag olika berättelser som jag skriver på och så har jag fler idéer liggandes på berättelser som ska skrivas. Hittills har det funnits anteckningar i datorn och på lappar lite här och där men nu, nu har jag en anslagstavla! Att se vilka projekt jag har att bolla med gör mig nämligen också glad. På varje lapp ritade jag en liten bild på vad berättelsen handlar om, bara för att det var kul. 

 

Jag ville inte sticka hål i tyget så jag bestämde mig för att måla s.k. magnetfärg på ett underlag och spänna tyget över så det blev en tur till loppisen för att leta underlag. Jag visste att jag ville ha något med visst djup så jag föll för en i, mitt tycke, trist canvas. En sådan där det känns som det är vaxduk fasthäftat. Det fanns massor med fina canvas också men jag tycker det känns så trist att förstöra något som jag tycker är snyggt. 

Först testade jag att måla direkt på vaxduken. Tänkte att det funkar nog inte men... om det funkar så är det smidigt. Tänkte även att jag skulle prova att måla en liten bit bara men rätt som det var insåg jag att jag hade målat hela duken. Och inte funkade det heller... Färgen krympte och sprack och skapade glipor. Lite roligt såg det ut men så värst användbart var det inte. 

Så då tänkte jag att jag skulle måla på en lite tjockare kartongbit men guldgruvan, aka sopsorteringen, var just tömd. Då kom jag på att jag fortfarande hade postens gröna paket som vi använde när vi skickade Mystery Box till varandra. Så nu har jag använt ännu en del av den :-)

Här ser man baksidan när jag har häftat fast kartongskivan. På framsidan är det svart från magnetfärgen.

Jag överraskade mig själv med att vara ytterst noggrann och målade säkert fem tunna lager åt olika håll. Allt enligt instruktionen på färgflaskan. Åt ena hållet kunde jag vika runt tyget och häfta fast det, åt andra hållet fick jag häfta fast det direkt i den synliga sidan. Men jag lyckades tänka på att häfta i bakgrunden och inte i de färgglada prickarna så jag tycker inte att det stör. Och det innan jag hade häftat i en prick. Ett under av planering denna gång. På baksidan häftade jag fast en bit mattrasa för enkel upphängning.

Så nu har jag några ännu mindre slattar kvar. Som jag gärna också vill göra något med. Det här känns som en bakvänd variant av sagan om Mäster Skräddare där det skulle bli en rock men medan veckorna gick blev än det ena och än det andra för att i slutet sägas "Det bidde en tumme" och veckan därpå "Det bidde ingenting".

Min kompis häftpistolen!

Jag skriver på flera olika typer av berättelser, både för barn och för vuxna. Några av berättelserna vill ha sällskap av bilder och även om jag tänker i bilder så har jag svårare att få ned dem på papper. Jag vet vad som ska visas i texten respektive i bilden, så långt är det lätt. Och hyfsat lätt är det att få fram det via bokstäver. Men att få fram det även i bilder..? Inte min starka sida. Kanske det är någon annans starka sida? Någon som spontant känner att det skulle vara intressant att skapa bilder till text? Hojta gärna så pratar vi vidare!